Konjunktur: Början till slutet för USA?

Säker kan man förstås inte alls vara. Nästan alla konjunkturbedömare har spått en avmattning i åratal och det har hittills hela tiden visat sig fel. De tecken man nu kan se kan mycket väl vara helt naturliga variationer i en fortsatt uppgång.

Den svaga sysselsättningsökningen i februari följde till exempel på en mycket stark januarimånad. Då ökade sysselsättningen med nästan 400.000 personer, och att den bara ökade med 43.000 i februari kan vara en naturlig andhämtningspaus. Det har hänt flera gånger under de senaste åren att sysselsättningen har saktat in tillfälligt för att sedan ta fart igen. Att arbetslösheten har stigit en aning kan man förstås inte heller tolka in särskilt mycket i ännu så länge.

Att man ändå undrar om detta inte är början på slutet beror på att konjunkturen på många sätt ser så övermogen ut. Löneökningar och inflation är visserligen fortfarande mycket låga. Men snabbt ökande konsumtion och investeringar har inneburit att både hushåll och företag har dragit på sig allt större skulder.

Lånar utomlands

Ett tecken på det är det snabbt växande underskottet i bytesbalansen. Det är ett mått på att USA som land använder betydligt mer resurser till konsumtion och investeringar än vad det producerar. Och det visar tydligt att skuldsättningen inom den privata sektorn mer än väl uppväger överskotten i den offentliga sektorn.

I år väntas underskottet i bytesbalansen uppgå till över fyra procent av BNP och det är till och med mer än under de värsta åren på 1980-talet. Sverige, som enligt vissa levde långt över sina tillgångar i samband med konsumtionsboomen under 1980-talet, hade som värst ett underskott i bytesbalansen på knappt tre procent 1992.

Men att bytesbalansunderskottet kan bli ett problem har också sagts länge. Precis hur stort det kan bli vet ingen. Men i takt med att resten av världen återhämtar sig borde det bli allt svårare att finansiera. Och nu talar ju allting för att konjunkturen fortsätter att stärkas i omvärlden.

Det som däremot helt säkert måste sätta stopp för den snabba uppgången förr eller senare är bristen på arbetskraft.

Och det finns en del annat som också kan bidra till en dämpning framöver. Räntorna steg ju ganska kraftigt under förra året. Även om ekonomin fortfarande är mycket stark så är det möjligt att det till slut börjar få effekt. I förra veckan meddelades till exempel att försäljningen av nya villor och lägenheter föll mycket mer än väntat med drygt fyra procent i januari och ligger också ungefär fyra procent lägre än i januari förra året.

Och trots att det har kommit vissa tecken på avmattning så talar det mesta för att den amerikanska centralbanken höjer räntan litet till. Åtminstone om det inte plötsligt kommer fler och övertygande tecken på att det verkligen är en avmattning på gång. Den har redan höjts med en procentenhet till 5,75 procent under det senaste året.

Dessutom har ju den amerikanska börsen, till skillnad från den svenska, till och med fallit en del i år. Trots nedgången med fyra procent hittills i år ligger den dock nästan femton procent över nivån för ett år sedan. Så det är inte säkert att hushållen låter sig avskräckas alltför mycket av nedgången hittills i år. Ännu så länge tycks de vara vid gott mod trots högre räntor och fallande börskurser. Index för hushållens förväntningar föll tillbaka litet grand i februari, men ligger fortfarande mycket högt med historiska mått.

Nu hoppas alla på en mjuklandning och de något paradoxala reaktionerna på den svaga sysselsättningsökningen i februari måste ses i detta ljus. Den fick börsen att ta ett riktigt glädjeskutt och stiga med två procent i fredags. Dollarn tog också ett kliv uppåt och kostade i fredags drygt 8,80 kronor. Skräckscenariot är ju att ekonomin fortsätter att växa så snabbt att centralbanken till slut ser sig tvingad att höja räntorna kraftigt, då ökar risken för en kraschlandning, både på börsen och i hela ekonomin.