KONJUNKTUREN: Lugna räntor

Tvärtemot farhågorna för att 1997 skulle bli ett nytt 1994, medstigande räntor och börsras, har de långa räntorna fortsatt attfalla. Den långa svenska räntan är lägre än på decennier,samtidigt som skillnaden mellan den svenska och den tyska räntanockså är rekordlåg. I måndags eftermiddag låg den på 0,6procentenheter.

Trots skillnaderna i konjunkturläge har både amerikanska ochtyska räntor också fallit rejält sedan i våras. Det främstaskälet är att inflationen har hållit sig på en så låg nivå.Realräntorna har också fallit till normala nivåer, men de ärinte alls rekordlåga. Därmed borde också risken för bakslag varamindre än 1993. Under 1993 föll realräntorna (grovt uppskattadsom nominell femårsränta minus faktisk inflationstakt) i USA ochTyskland till som lägst två procent. Nu ligger de på tre-fyraprocent. Det är ungefär den nivå som brukar anses vara enlångsiktigt rimlig realränta.

LÅNGSAM UPPGÅNGOmsvängningen i konjunkturen från 1993 till 1994 var ocksåmycket kraftigare. I Tyskland föll BNP med 1,1 procent 1993 ochunder 1994 blev tillväxten nästan tre procent. Nu handlar det omen uppgång från en till två procents tillväxt till två-treprocent nästa år och kanske tre procent 1998. Ännu så längefinns det ingenting som talar för att den europeiskakonjunkturuppgången skulle bli mycket starkare än så.Räntefallet, tillsammans med rimligt värderade valutor, borde istället vara en bra grund för en lagom stark konjunkturuppgångunder nästa år – det vill säga en konjunkturuppgång som inteallvarligt ökar risken för överhettning och därmed kraftigtstigande räntor.

Den låga och stabila inflationen i många länder har ocksåbidragit till lugnet på den europeiska valutamarknaden. Trotsatt det nu bara är drygt ett år kvar tills EMU skall träda ikraft och drygt ett halvår tills omvandlingskurserna till eurotroligen fixeras så ser det fortfarande mycket lugnt ut på deneuropeiska valutamarknaden. De flesta valutor ligger ganska närasina centralkurser och inte ens förra veckans hotanderegeringskris i Italien lyckades ställa till med någon störreoro. Den italienska räntedifferensen mot Tyskland steg med ettpar tiondels procentenheter och liren försvagades med runt enhalv procent mot D-marken.

Den låga inflationen har också inneburit att höjningarna avkorträntorna har skjutits framåt i tiden. Bland de länder somligger först i konjunkturcykeln har vissa börjat strama åtpenningpolitiken. Storbritannien började höja i våras ochFinland höjde sin styrränta för några veckor sedan. Men dentyska styrräntan ligger ännu så länge kvar på tre procent.

FED TAR DET LUGNTUnder 1994 var det höjningen av den amerikanska styrräntan somutlöste den internationella ränteuppgången, men för närvarandeser det inte ut som om det finns något att frukta i denamerikanska utvecklingen heller. Den amerikanska centralbankenbeslutade som väntat att hålla styrräntan oförändrad vid förraveckans policymöte. Ännu så länge finns det inte mycket somtalar för att man höjer vid nästa policymöte den 12 novemberheller.

Förra veckans arbetsmarknadsstatistik visade attsysselsättningen ökade mindre än väntat med 215.000 personer iseptember. En del av ökningen förklaras av att strejken vidUnited Parcel Services upphörde och om man justerar förengångseffekter stannar ökningen vid ungefär 100.000 personer.Det är andra månaden i följd med litet långsammaresysselsättningsökning och skulle kunna vara tecken på att denamerikanska ekonomin håller på att lugna ner sig litet grand.Arbetslösheten låg kvar på 4,9 procent och lönerna ökade litetmindre än väntat med 0,3 procent. Löneökningarna har dragit siguppåt jämfört med för några år sedan, men är fortfaranderelativt låga. I september låg lönerna 3,6 procent högre än iseptember förra året och det är knappast alarmerande fråninflationssynpunkt. Löneökningstakten har dessutom dämpats litetgrand jämfört med i början av året då den under ett par månadervar uppe i fyra procent.

BUNDESBANK AVVAKTARÄven den tyska centralbanken lär vänta ett tag till med att höja.Med en D-markskurs på en bit under 1,80, som under de senasteveckorna, behöver man inte höja reporäntan för att försvara D–marken. Förstärkningen av D-marken under september märks redani inflationsstatistiken som visar att inflationen föll från 2,0procent i augusti till 1,8 procent i september. Och även om dentyska konjunkturen är på väg uppåt är det fortfarande långt tillöverhettning.

I förra veckan meddelades att den tyska industriproduktionenföll mycket mer än väntat med drygt tre procent från juli tillaugusti. Orderingången till industrin ökade i augusti, men detvar helt på grund av exportsektorn. Exportsektorn ökade meddrygt sju procent medan den inhemska industrins orderingång föllmed två procent.Uppgången inom exportsektorn inleddes redan ibörjan av 1996 och ser alltså ut att fortsätta. Den inhemskaindustrin har visat vissa tecken på att börja återhämta sig i år,men uppgången är inte alls lika övertygande.