KONJUNKTUREN: Oväntad försvagning

I Tyskland kom förra veckan chockbeskedet att arbetslösheten ijanuari steg till 12,2 procent, den högsta nivån sedan 1933.Ökningen från december till januari var den största som någonsinregistrerats.

Kallt väder i januari höll byggverksamheten nere, men det räckerinte för att förklara den kraftiga uppgången. Problemen i dentyska ekonomin verkar vara ännu större än väntat.

Den kraftiga uppgången i arbetslösheten ställer till problem påflera sätt. Redan för några veckor sedan höjde den tyskaregeringen prognosen för budgetunderskottet från 2,5 till 2,9procent. Det är mycket nära konvergensvillkoret förbudgetunderskottet på 3,0 procent. Den höga arbetslösheten ijanuari innebär dels ökade direkta kostnader för de arbetslösa.Dessutom är den ett tecken på att konjunkturen är svagare änväntat och det innebär i så fall att även andra inkomster ochutgifter måste revideras.

Beslutsamheten att verkligen uppfylla konvergenskraven kantvinga fram nya besparingar, men då riskerar man attkonjunkturen blir ännu svagare. Med över tolv procent arbetslösaoch en svag konjunktur i utgångsläget lär det inte bli lätt attpresentera nya sparpaket. Om konjunkturen visar sig mycketsvagare än väntat blir det nog så att EMU får skjutas upp. Detsom talar för att det trots allt inte blir så är att dollarn harstärkts så kraftigt. Det borde gynna exportindustrin i Europa.Låga räntor och obefintligt inflationstryck bör också hjälpatill. Även om den tyska reporäntan redan är låg (tre procent)skulle man mycket väl kunna sänka den ytterligare.

ANNORLUNDA I SVERIGESituationen i Sverige är annorlunda. Allting talar för att viuppfyller konvergenskravet om ett budgetunderskott på högst treprocent med marginal.

Under 1998 tillkommer visserligen Göran Perssons utlovade tiomiljarder och vissa kostnader för kärnkraftsavvecklingen, menenligt Nordbankens nya prognos innebär det bara att lånebehovetökar från 5 miljarder 1997 till 34 miljarder (mindre än tvåprocent av BNP) 1998. Tidpunkten när vi får överskott i budgetenskjuts enligt Nordbanken upp till 1999.

Därför behöver vi knappast vara rädda för att nya besparingarskall pressa ner konjunkturen från ett redan svagt utgångsläge.Det innebär i och för sig knappast att man kan säga attförutsättningarna är så mycket bättre här. Vi har troligen merav besparingar bakom oss än exempelvis Frankrike och Tyskland,men vi har också ännu högre arbetslöshet än de. Den öppnaarbetslösheten låg i januari visserligen på bara 8,8 procent.Men om man också räknar med personer i så kalladekonjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder så vararbetslösheten i januari 13,3 procent.

Regeringen hoppas uppenbarligen på att arbetslösheten skallvända nedåt under året och att det skall börja se litet bättreut lagom till valet 1998. Det är möjligt att det blir så, menrisken är nog ganska stor att förbättringen både dröjer längreoch blir mindre än vad regeringen hoppas på. Förbättringen påarbetsmarknaden brukar börja synas först efter att konjunkturenhar vänt uppåt. Och ännu så länge är det svårt att se någrariktigt tydliga tecken på att konjunkturen skall bli bättre iår.Intrycket av Konjunkturinstitutets (KI) decemberbarometer äratt förra årets förbättring av industrikonjunkturen stannade avmot slutet av året.

Den privata konsumtionen har vänt uppåt ungefär som väntat, mendet är inte heller någonting som tyder på att den kommer att blisärskilt stark. Hushållen är fortsatt ganska pessimistiska ochäven i år hålls hushållens inkomster nere av åtgärder för attpressa ner budgetunderskottet. Nordbanken räknar i sin nyaprognos med att den privata konsumtionen ökar med 1,8 procent,något mer än förra året. Men det bygger på att sparkvoten fallerfrån 7,2 procent förra året till 6,5 procent i år. Nordbankenräknar liksom de flesta andra med att det dröjer till 1998 innandet blir bättre fart på den privata konsumtionen.

Det är alltså svårt att se vad som skulle sätta så bra fart påden svenska tillväxten att arbetslösheten minskar mer änmarginellt under det närmaste året. Göte Bernhardsson, chef förAMS, tyckte sig visserligen se en förbättring i antaletnyanmälda lediga platser. Men dels tar det tid innan en sådanförbättring slår igenom i lägre arbetslöshet och dessutom är detinte säkert att det egentligen är någon större förbättring.Statistiken har nämligen förändrats och är inte helt jämförbarmed tidigare. Det finns en del som talar för att utvecklingenser bättre ut än den är.

Inte ens om man bortser från att statistiken kanske ger enöverdrivet positiv bild ser det särskilt bra ut. Christina Eurén,som är ansvarig för KI:s prognoser för arbetsmarknaden, menaratt det är svårt att se någon tydlig förbättring. Dessutom tardet enligt Christina Eurén ett halvår till ett år efter attantalet nyanmälda lediga platser har vänt uppåt tills det slårigenom på arbetslösheten. Det betyder att det troligen dröjeråtminstone till 1998 innan arbetslösheten vänder nedåt.

REGERINGEN HOPPASRegeringen gör inte mycket annat än hoppas på konjunkturen föratt förbättra situationen. Beslutet om kärnkraftsavvecklingenförbättrar inte utsikterna. Dels kan man befara att hushållen avrädsla för högre elpriser om något blir mer försiktiga ochsparsamma. Dels innebär kärnkraftsavvecklingen att regeringenhelt har kört över LO.

I gengäld kanske man nu ser sig tvungen att backa på en del avdet lilla som man hade för avsikt att göra för att fåarbetsmarknaden att fungera bättre. Redan i måndags spekuleradesdet om att Göran Persson var beredd att slopa den så kalladebortre parentesen (som skulle sätta stopp för den evigarundgången i a-kassan). Tyvärr måste man konstatera attutsikterna att få ner arbetslösheten ser dystra ut, både på kortoch lång sikt.