Kontorets demondesigner

Den svenskättade designgurun Aaron Scaffolding sträcker lojt på sig i kontorsstolen när Signaturen, eskorterad av en färm sekreterare i sköldpaddsbågade glasögon, gör entré.

– Aha, murveln – slå sig ned, säger han och pekar på en futuristisk sits klädd i någonting som ser ut som korvskinn.

– Berätta, uppmanar Valör. Hur började er lysande karriär inom kontorsdesign?

– Jag har alltid varit en jäkel på konceptutveckling, förklarar Scaffolding och tömmer en dubbel espresso. När folk började tala om det papperslösa kontoret i början 1980-talet hakade jag genast på.

– Och därmed hade ni slagit in på er nuvarande bana? leder Signaturen vänligt intervjuobjektet vidare.

– Den gällde förstås att inse vad som skulle bli föremål för utrensningsintresset efter papper. Och så, i slutet av decenniet när finansmarknaden tappade markkontakten, insåg vi att det huvudlösa kontoret var fött. Rum för folk utan behov av att tänka rationellt, helt enkelt. Vi moderniserade för övrigt konceptet under slutet av nittiotalet, då vi fick många kunder bland it-bolagen. Likaså trillade det in en hel del beställningar från riskkapitalbolag ägda av försäkringsbolag och pensionsfonder. Några av dem beställde till och med det sanslösa kontoret när behovet av att fatta så att säga “seriöst vrickade” investeringsbeslut sköt i höjden.

– Fanns det några specialvarianter?

– När bubblan sprack hävdade alla att de bara hade följt index, placeringsreglementen, god placerarsed och etiska normer. Därför kunde ingen lastas för att resten av marknaden så att säga hade ballat ur. Vi fångade upp de tongångarna och lanserade det ansvarslösa kontoret, som blev en formidabel succé. Alla skulle ha ett. Det gäller i hög grad ännu. Det begås ju fel hela tiden. En av våra senaste installationer skedde på uppdrag av Lindex ledning. Men den har visst slutat nu.

– Vad är mer hett just nu?

– Det trådlösa kontoret, förstås. Det gällde till en början mest telekommunikation, vilket i sig är en utmaning. Inga ledningar skall ju dras på arbetsplatser, men snart insåg vi att vi i kejsarens nya kläder kunde hitta en passande metafor. Och vips var det trådlösa kontoret, även i denna mening, inrett. Det är fråga om lokaler för ledare som bara inbillar sig att de har några nya tankar. Du skulle bara veta hur många det finns av den sorten.

– Och mer?

– För bolag med blandad personal i framför allt yngre åldrar – som säljbolag och mediekoncerner – har vi utvecklat det skamlösa kontoret. Det är en hor-på-kontor-vänlig lösning med många insynsfria prång, gott om plana viloytor och naturligtvis stora samlingsutrymmen där romanser inledningsvis kan fås att spira.

– Inga floppar?

– Det fantasilösa kontoret var ingen lyckad produkt, förklarar Scaffolding självkritiskt. De flesta kunder i produktgruppen gick förr eller senare i konkurs. Samma sak med kontor för konferens-arrangörer – det ramlösa kontoret. Lokalerna uppmanade liksom inte till livsglädje och kreativitet i arbetsprocessen. Ljuspunkten i detta var att vi kunde expandera i personaluthyrningssektorn samt visavi arbetsförmedlingar världen över med det arbetslösa kontoret.

– Vad har ni närmast på gång?

– Vi vill egentligen bara sprida glädje över näringslivet. Helst skulle vi se att ingen av våra kunder har bekymmer eller problem. Därför har vi tagit in Povel Ramel som konsult och lanserar i samarbete med honom det sorglösa kontoret!