Kortsynta spågubbar

Människorna som sköter aktiefonder brukar kalla sig för fondförvaltare. Men egentligen handlar deras arbete främst om att spå framtiden. För att lyckas behöver de ju spå vilka aktier som i framtiden stiger i värde och vilka som faller. Och eftersom de oftast är män är det mer träffande att kalla dem spågubbar.

Ett sätt att få reda på vilka aktiebörser som troligen kommer att ge högst avkastning borde vara att fråga dessa spågubbar. Bäst är att fråga de som förvaltar globalfonder, eftersom de bevakar hela världen. Fast det är bara meningsfullt att fråga de duktiga spågubbarna, de som tidigare har lyckats bra.

Sant?

Först bör man kanske fråga sig om man kan lita på vad spågubbarna säger. De kan tänkas vilja hålla sina verkliga spådomar hemliga, för att bara gynna sin egna kunder. Men de har all anledning att tala sanning om vad de tror, åtminstone om en tidning frågar, eftersom deras spådomar kommer att finns svart på vitt att läsa och kan utvärderas (som nu). Dessutom är det en fördel för värdet på deras placeringar om de kan påverka andra att följa efter.

Två gånger har Affärsvärlden gjort en grundlig utfrågning av spågubbarna, i november 1997 och i november 1998. Båda gångerna hoppades vi få hjälp att ge våra läsare råd om var de skulle investera det kommande året för att få bäst avkastning. Nu är det möjligt att utvärdera deras råd.

I nummer 49/97 blev slutsatsen och därmed rubriken “Sälj Japan och köp Europa”. Av de fem spågubbar vi intervjuade (anställda hos Alfred Berg, Fidelity, GT, Skandia och Robur) var fyra tydligt negativa till Japan och tre satte Europa som sin favoritmarknad.

Det första diagrammet (se den tryckta tidningen, nummer 49/1999 sidan 34) visar resultatet under 1998. I drygt ett halvår var spådomen helt rätt: Europa utvecklades bäst och Japan sämst. Men i juli 1998 vände det, Europa började utvecklas sämre än USA och Japan gav bäst avkastning av de tre huvudmarknaderna.

I nummer 49/98 blev slutsatsen av en ny omgång intervjuer “Sälj USA och köp Europa”. Den här gången var de fyra spågubbarna (hos Alfred Berg, Carnegie, Skandia och Robur) mer överens än första gången. Alla fyra hade Europa som sin favoritmarknad och ingen var positiv till USA. När det gäller Japan var det bara Mikael Randel på Carnegie som var positiv.

Japan drog ifrån

Det andra diagrammet (sidan 35 i nummer 49/1999) visar resultatet hittills under 1999. Den här gången var spådomen bara rätt i två månader, därefter har USA varit en bättre placering än Europa. Den japanska börsen var svag i tre månader, men från början av mars så har det varit solklart bättre att placera i Japan än i både Europa och USA.

Fyra slutsatser kan dras av utvärderingen. Den första är att även om duktiga professionella placerare är överens, så är det inte alls säkert att de får rätt. Det kan lätt inträffa något som de inte förutsett, som kullkastar deras kalkyler och prognoser. Till exempel fick inte Europa det uppsving som många hoppades på efter införandet av en gemensam valuta i januari 1999, istället har många aktiebörser stått och stampat och euron har försvagats kraftigt.

Närsynta

Den andra slutsatsen är att även om spågubbarna har rätt så är de kortsynta. Ja, de tjänar faktiskt mer på att upprepade gånger ha rätt på kort sikt än att enbart ha rätt på lång sikt. Så man kan inte hoppas att de ska se mer än ett halvår in i framtiden. För att lyckas genom att fråga spågubbar måste man alltså flera gånger om året ta reda på vad de tror och göra omplaceringar. Och det stämmer inte särskilt bra med den normala beskrivningen av fonder som ett bekvämt långsiktigt sparande.

Den tredje är att vanliga småsparare som försöker gissa själva troligen kommer att lyckas sämre än de professionella spågubbarna. För rimligen borde det vara en fördel att ägna sig heltid åt världens börser. Därmed är den klassiska Skandia Link-figuren (som i tevereklamen hela tiden hoppar till rätt kurva) vilseledande.

Den fjärde är därför att det är bättre att satsa på en välskött globalfond än att själv försöka hitta rätt bland alla alternativ. Då sköter ansvarig spågubbe dagligen omplaceringarna, så då räcker det gott om han hela tiden klarar att spå ett par månader framåt. Och fondspararen behöver inte bry sig alls, utan kan tänka på annat.

Skattereglerna talar också för långsiktiga placeringar, eftersom orealiserade reavinster ger extra avkastning. Dessutom finns det hopp om att den svenska kapitalbeskattningen kommer att sänkas de närmaste åren, vilket gör det lönsamt att vänta med försäljningar.

Den globalfond som Affärsvärlden just nu ger högst betyg är Carnegie World Wide (se sidan 46). Fonden har givit mycket hög avkastning de två senaste åren, medan risktagandet bara varit aningen högre än snittet.

Möjligen kan man efter dessa slutsatser undra över Affärsvärldens egna förslag till fondportföljer. De två senaste förslagen finns i nummer 35/99 i artikeln »Bästa fonderna för aktiva och lata«, en ettårig och en tioårig portfölj. Till vårt försvar kan sägas tre saker. Det första är att den tioåriga portföljen till största delen är fokuserad på att ge lägre kostnader än vad globalfonderna ger, eftersom även vi på Affärsvärlden har svårt att se långt in i framtiden.

Bra start

Det andra är att de två portföljerna efter de första tre månaderna har lyckats bra. Medan världsindex har stigit 11 procent så har den ettåriga portföljen stigit 16 procent och den tioåriga portföljen har stigit 14 procent. De vinnare vi lyckats pricka in är främst Pensers indexfond Sverige och Alfred Berg Japan. Men tre månader är onekligen en kort mätperiod.

Det tredje är att Affärsvärlden inte bara försöker spå marknad, utan även vilka förvaltare som är duktiga. För de läsare som trots allt vill ta hjälp av olika kortsiktiga spågubbar, så kommer vårt nästa förslag till ettårig fondportfölj i vår årsbok för 1999. Den får våra helårsprenumeranter strax före julafton.