Kovändningen

Leif Östling hävdade efter presskonferensen idag, måndag, att det hela egentligen hade börjat år 2000 då Volkswagen kom in som aktieägare i Scania med ambitionen att öka i bolaget.

– Det här är en naturlig lösning, beslutet togs redan i april 2000 när Volkswagen blev aktieägare. Redan då var det meningen att Volkswagen skulle gå upp i ägande, men det fanns restriktioner. Det fanns även planer från Volkswagens sida att komma över Volvos post i Scania, men bolagen kunde inte enas, sa han efter presskonferensen.

Leif Östling försökte ytterligare avdramatisera det hela genom att nämna att han och Volkswagens finanschef Hans Dieter Pötsch hade jobbat bra ihop länge. De lärde känna varandra redan 1989 då Pötsch var teknisk chef på biltillverkaren Audi och Leif Östling var ordförande för Volkswagen i Sverige.

– Vi träffades i Ingolstadt i Tyskland när Audi skulle ta fram den nya A8:an. Vi känner varandra väl professionellt. Vi har en ömsesidig respekt för varandra, sa Leif Östling till Affärsvärlden efter presskonferensen.

Dessutom ställde han sig positiv till att fortsätta som koncernchef i Scania.

– Mitt kontrakt löper till mars nästa år, sa han.

Han tillade att han var beredd att fortsätta även efter det:

– Om jag blir tillfrågad så, sa han.

Trots att det finns en tradition att avgå vid 60 års ålder i Scania – Leif Östling är född 1945 och alltså äldre än 60 – påstod han att han kan stanna.

– Det finns en tradition, men det finns undantag också, sa han.

Leif Östling försökte framställa Volkswagens aktieköp som en naturlig, vänskaplig affär, som egentligen inte skulle förändra något för Scanias verksamhet. Nej, affären betydde endast att Scania skulle få den stabila ägarbild bolaget så väl behövde efter planerna på ett samgående med Volvo 1999 (som EU-Kommissionen stoppade) och det fientliga budet från tyska MAN 2006. Men han erkände att det troligen skulle bli fler samarbeten med Volkswagen, inklusive med MAN där Volkswagen är storägarexx, framöver.

– När man samarbetar skapar man en vinn-vinn-situation där båda parter måste tjäna på samarbetet. Det gäller framför allt på kompetenssidan men även på råvarusidan. Man kan tänka sig att vi skapar en intern kartell och köper större volymer på råvarusidan, sa han.

– Vi har redan haft samarbete med MAN på axlar och växellådor. Det är inget som hindrar att vi tar upp det, sa han samtidigt som han sa att Scania inte förde några samtal med MAN i dagsläget.

Leif Östling påstod sig inte alls vara emot tyska ägare, utan fientliga bud.

– Att lägga ihop två företag är inte ren matematik, man kan inte köra det i ett spreadsheet (i ett dataprogram, reds. anm.) eftersom man bland annat inte vet vad kundbasen gör. 50 procent av alla sammanslagningar har varit katastrofer, 25 procent har blivit sådär och 25 procent har varit lyckosamma, sa han.

Hur kändes det då för mannen som kämpat för Scanias självständighet? Ja, när Affärsvärlden frågade före presskonferensen sa han:

– Inga kommentarer, du får ställa frågor efteråt.

Och efteråt sa han till andra reportrar som frågade:

– Ganska skönt.nullnullnullnull