Kräftgång för kreativa krediter

Banksektorn har tjänat mycket pengar genom åren på olika strukturerade produkter på lånesidan. En tjänst är syndikering av lån vilket innebär att banken skickar vidare stora delar av lånet till andra finansiella aktörer, till exempel andra banker, försäkringsbolag, hedge- eller räntefonder. Banken får en uppläggningsavgift för detta och blir av med en stor del av risken.

Detta har varit lönsamt. Men med mera risk i det finansiella systemet har riskpremien gått upp. Det resulterar i att redan utgivna lån handlas med rabatt. Att sälja nya lån till fullt pris är därför svårt när de riskerar att redan dag ett sjunka i värde. Det är inte särskilt lockande. Det får direkt konsekvenser för bankerna. Mer av utlåningen måste behållas i balansräkningen, vilket sätter stopp för de riktigt stora kreditvolymerna. Därmed stannar hela kreditrisken hos bankerna.

När det blir svårare att syndikera lån kan det få följande fyra effekter:

1 – Banksektorn ändrar affärsmodell
Nyligen gick italienska Unicredit, Europas tredje största bank, ut och berättade i Financial Times att banken har tänkt om när det gäller sin affärsmodell. Under 2006 var Unicredit en av de största på att paketera om lån och sälja vidare. Med nuvarande kreditåtstramning går banken från att distribuera lånerisk till en tredje part till att fokusera mer på att bredda utbudet av andra produkter till bankkunderna.

Banker kommer i framtiden att behålla större proportion av lånen i sina egna balansräkningar. I Sverige är SEB den bank som arbetat mest aktivt med syndikerade lån. Även investmentbankerna har levt gott på detta. Alla de stora investmentbankerna, som Morgan Stanley och Goldman Sachs, har arbetat med att packa om lån och sälja dem vidare. Egentligen har investmentbankerna varit mer aggressiva än de traditionella bankerna. Bankerna har behållit en del av lånen, medan investmentbankerna ofta har skickat hela krediten vidare. Här finns inte mycket att hämta på ett tag, då osäkerhet råder om huruvida risken är rätt prissatt. Både banker och investmentbanker kommer att känna av det på intäktssidan.

2 – Förvärven minskar
Det blir dyrare att låna, vilket minskar börsbolagens intresse för att köpa andra bolag. Visserligen anpassar sig bolagspriserna nedåt i en marknad som denna. Men tidigare kunde exempelvis två stora banker dela på krediten vid en större företagsaffär och sedan placera lånet hos andra banker. Men det går inte på dagens kreditmarknad. För att en stor finansiering ska gå i lås måste flera banker dela på lånet från början, så kallade klubbaffärer.

Under börsoron med början 2000 premierades de börsbolag som valde utdelning framför förvärv. Förvärv förknippas med risker och aktieägarna valde att få extra pengar i stället. Några år senare, då börsklimatet förbättrats betydligt, såg aktiemarknaden positivt på bolag som ville öka förvärvstakten. Nyemissioner togs väl emot. Men nu kan vi mycket väl vara tillbaka till att bolag som nyemitterar straffas medan utdelningar hyllas.

3 – Fastighetstransaktionerna minskar
Vid fastighetstransaktioner kräver bankerna numera allt oftare att fastighetsbolagen pytsar in en högre andel av eget kapital och vid stora volymer också att flera finansiärer är med. Utlåningen till stora fastighetsaffärer har minskat rejält den senaste tiden. Bankerna har tidigare levt gott på fastighetsbolagen och på kreativa kreditlösningar. Lönsamma fastighetsaffärer har även gjort dem som äger fastighetsaktier glada. Det blir mindre av den varan framöver.

4 – Private equity-premien försvinner
Tidigare har det ofta spekulerats att vissa börsbolag handlas till en uppköpspremie. Det är svårt att se att den finns där längre. Det kostar mer för riskkapitalbolagen att låna, det krävs mer eget kapital vid förvärv och det blir svårare att sy ihop en finansiering. Tidigare har investmentbankerna stått på rad för att finansiera lån och direkt sälja i väg dem. Det går inte längre.

För att strö lite mer salt i såret: Den amerikanska marknaden för kreditförsäkringar skakar till. Många amerikanska banker lugnar sin omgivning med att de är försäkrade mot subprimerisker. Problemet är bara att kreditförsäkringsbolagen håller på att få sänkta ratingar nu när risken ökat. Vi påminns om kreditförsäkringsbolaget Svenska Kredits konkurs tidigt 1990-tal. Frågan blir direkt hur skyddade bankerna egentligen är. Detta spär på oron ytterligare.

Men är det verkligen så nattsvart? Många hävdar att det som sker på kreditmarknaden är en överreaktion. Men något som är säkert är att priset på kreditrisk har gått upp och det lär börsbolagen få leva med ett tag framöver.