”Krisen kan sprida sig”

Förhållandena på de globala finansmarknaderna har förvärrats sedan i höstas i takt med att effekterna av subprimekrisen har vidgats. Koordinerade centralbanksoperationer, tillsammans
med räntesänkningar, har bidragit till att minska likviditetsproblemen på interbankmarknaden, men spänningarna består och riskpremierna väntas vara förhöjda ytterligare en tid.

Det skriver Internationella valutafonden, IMF, i en uppdatering av sin globala finansiella stabilitetsrapport från i höstas.

IMF konstaterar att de höga riskpremierna speglar större problem i det finansiella systemet, som värderingar av komplexa produkter, försämrad kreditkvalitet, misstroende gentemot motparter och balansräkningsproblem. Samtidigt har kredit- och marknadsriskerna fortsatt att stiga.

Fonden skriver också att det som började som ett test av marknaderna för strukturerade produkter och de sammanhängande finansieringsbehoven nu har nått en ny fas – en fas där oron nu sträcker sig bortom subprimesektorn:

– Ett sätt på vilket detta börjar bli uppenbart är genom trycket på vissa finansinstituts balansräkningar efter de tidigare störningarna, skriver IMF.

Pressen på kapitaltäckningen i kombination med ytterligare förluster i spåren på rekordstora betalningsproblem ökar kostnaderna och minskar möjligheterna för finansinstituten att använda balansräkningarna för att erbjuda krediter, och detta kan förvärras av svagare ekonomiska förhållanden:
– Bevis från bankenkäter visar redan en viss åtstramning av utlåningsstandarderna. Även om USA fortsatt ligger i fokus så har även europeiska banker märkt av effekterna. Och även om finansinstitut i andra regioner verkar vara mindre exponerade är subprimerelaterade nedskrivningar ännu möjliga, skriver IMF.

IMF varnar för att en möjligt djupare nedgång i USA eller på andra håll kan leda till att krisen sprider sig bortom subprimesektorn, i takt med en bredare åtstramning av kreditförhållandena.

Och fonden efterlyser åtgärder för att hantera såväl den kortsiktiga stressen som den långsiktiga finansiella stabiliteten. Ett antal initiativ utvecklas nu inom den privata sektorn och olika internationella forum för att dra lärdomar av denna, som IMF kallar det “episod”. IMF påminner dock om att “episoden” inte är över, och de lärdomar som kan dras i dag kan inte betraktas som slutgiltiga. IMF utvecklar dock också vissa
policyrekommendationer.

På kort sikt är syftet att åter bygga upp motpartsförtroendet, och den “finansiella sundheten” i institutionerna, så att likviditetsproblemen kan minska och interbankmarknaden kan börja fungera normalt.

Enligt IMF måste centralbankerna också fortsätta att hjälpa till att hantera förändringar i likviditetsbehovet på penningmarknaderna så länge det behövs för att säkra funktionen och minska risken för spridningseffekter till den reala ekonomin.

Den nuvarande perioden av instabilitet reser också frågor för den privata sektorn, centralbanker och andra finansiella övervakningsmyndigheter på längre sikt. Enligt IMF kan till exempel kreditvärderingsinstitut behöva förbättra sina metoder, erbjuda differentierade betyg och ge mer information om känsligheten i betygen för underliggande antaganden.

IMF skriver vidare att centralbanker kan behöva se över effektiviteten i sina verktyg för att reducera marknadsstress – och i vilken utsträckning verktygen fungerar globalt.
Nyhetsbyrån Direkt