KRÖNIKA: Dyrt att skydda portföljen

De flesta lyckades inte, som den amerikanske finansmannen WarrenBuffett, gå ur aktiemarknaden i precis rätt tid. Han såldebetydande delar av sin aktieportfölj i slutet av sommaren ochköpte obligationer i stället. Men några som träffade rätt förraveckan var konferensarrangörerna IIR, som höll ett seminarium iLondon om hur man hanterar portföljrisker.

Huvudtalaren Frank Sortino, professor och chef för PensionResearch Institute i San Fransisco, menade att det var förtidigt att uttala sig om hur den finansiella oron kommer attpåverka aptiten på finansiella placeringar. Han menade attmycket beror på hur medierna rapporterar om krisen, det villsäga om börsoron framstår som en anpassning av värdena nedåteller som ett dramatiskt brott i de senaste årens starktuppåtgående trend.

Vid den förra börsnedgången i USA, hösten 1990, märkte hushållenknappt att denna inträffade, ansåg Sortino. Orsaken var att fåsparare vid denna tid följde utvecklingen för sina fonder mednågon större regelbundenhet. De hämtade sin information frånfondbolagens kvartalsrapporter, och eftersom börsen gick upp motslutet av fjärde kvartalet “missade” en stor del av spararnabörsfallet. Idag är läget ett annat. I länder som USA,Storbritannien och Sverige kan fondspararna följa utvecklingenför sitt sparkapital dag för dag och i en del fall till och medi realtid. Ändå verkar de privata placerarna ha tagit detförvånansvärt lugnt. Några stora utförsäljningar verkar inte haskett.

Ändå bör turbulensen under oktober göra att många av de fondochpensionssparare som satsat frejdigast på aktier nu ser över sittagerande.

Det finns förstås många sätt att sprida risken i en portfölj. Enutväg är att höja kontantandelen och köpa mer obligationer. Änså länge verkar dock viljan att överge börsen vara liten, trotsatt en riskfri realavkastning på tre-fyra procent per år bordevara lockande.

Ett sätt att dra ned risken i ett aktieinnehav med – i principoförändrad avkastning är att diversifiera mer, in i nyabranscher och nationella marknader. En snabbinternationalisering av portföljerna är redan på gång i deflesta länder.

Stigande omsättningssiffror på OM och andra marknadsplatsertyder dessutom på att allt fler placerare tittar påderivatmarknaden. Kursfallsrisken kan köpas bort genomsäljoptioner, som ger rätt men inte skyldighet att avyttra enviss tillgång till överenskommen kurs. Transaktionskostnadenblir dock hög. Det är svårt att säga precis hur hög, eftersomdet beror på hur portföljen ser ut och vilket slags skyddplaceraren vill ha. Options Direct, ett företag i London, räknarmed en kostnad på fem procent av portföljvärdet för en tremånaders säljoption avseende ett europeiskt aktieindex som FTSE–100. För att skydda en portfölj i Sverige kan kostnadsbildenbli mer förmånlig, men det handlar ändå om stora pengar somkanske kastas bort till ingen nytta.

Det finns emellertid andra alternativ. Ett intressant sådantpresenterades på Londonkonferensen förra veckan av enBrysselbaserad pensionsförvaltare. VKG, som sköter de belgiskaläkarnas, tandläkarnas och farmacevternas pensionsmedel, hartillgångar på motsvarande 3,5 miljarder kronor. 62 procentligger i aktier, 30 procent i obligationer och 8 procent ifastigheter.

PORTFÖLJ MED FÖRSÄKRINGVKG har inga pengar alls i kontanter. Men eftersom medlemmarna,enligt vice VD:n Karel Stroobants, är starkt konservativa harförvaltaren ändå velat begränsa sin riskexponering. En utvägskulle förstås kunna vara att höja obligationsandelenytterligare, till cirka 40 procent. Men det anses leda tilloacceptabelt låg avkastning. I stället har VKG, med hjälp avkonsulterna vid amerikanska State Street Analytics, konstrueratett intressant försäkringsupplägg.

Motparten, ett stort internationellt återförsäkringsbolag, gårin om portföljen får en negativ avkastning på mellan 6,8 och 12procent under ett år. Premien är bara 0,1 procent av VKG:sportfölj, det vill säga motsvarande 3,5 miljoner kronor årligen.Den låga kostnaden beror på två saker. För det första ärförsäkringen inte ett kontantskydd utan ett lån, det vill sägaom fonden behöver utnyttja skyddet får man ersättaförsäkringsbolagets kostnader i efterhand under ett par år. Fördet andra är det bara risken i ett visst förlustintervall somförsäkrats bort, vilket håller nere kostnaderna.

Enligt Karel Stroobants hade det varit möjligt att försäkra sigför en totalförlust. Premien hade dock blivit mellan två och treprocent. Han ifrågasatte också, med all rätt, realismen i sådanaaffärsavtal och ansåg att det vore otroligt att ettförsäkringsbolag skulle kunna ge ersättning i ett sådant läge.En stor portföljförlust i en konservativt förvaltad fond skullerimligen bara kunna hända vid en global finansiell härdsmältaoch vad är ett försäkringskontrakt värt i ett sådant scenario?