Krönika: Hur principfast är näringslivet?

Publiceringen av en serie Muhammed-karikatyrer i den danska tidningen Jyllandsposten har dragit in hela det nordiska näringslivet i politiken på ett sätt som vi inte har sett sedan bojkotten av Sydafrikas tidigare apartheidregim.
Svenska företag exporterar för betydande belopp till länder med en majoritet muslimer, bara hos Ericsson står de för mellan fem och tio procent av försäljningen. I nästan samtliga fall har dessa länder auktoritära regimer, eller rena diktaturer. Det betyder ofta att man antingen gör affärer direkt med staten eller med dess goda minne.

På ytan handlar konflikten om en bildpublicering som fått många troende muslimer att känna sig kränkta och kräva inskränkningar i dansk pressfrihet. Men i realiteten handlar det mer om regimer under press på grund av sviktande ekonomier och krav på mer frihet och som söker en yttre fiende som avledningsmanöver. Vad passar då bättre än Danmark och pressfrihet, två begrepp som är lika okända som abstrakta för de allra flesta som nu protesterar?

Fortsätter konflikten och kanske till och med trappas upp ännu mer står svenska företag inför ett dilemma. Hur ska man kunna behålla sina lukrativa exportmarknader utan att behöva tumma på en central rättighet i det svenska samhället? Utan att göra som Google och Microsoft i Kina, lägga sig platt på en gång och sedan få fan för det på hemmaplan.
Förhoppningsvis upplever svenska företag och exportdirektörer att yttrandefriheten är värd att försvara och förklara – samtidigt som man kan uttrycka sitt ogillande över karikatyrerna och även beslutet att publicera dem. Man måste skilja på att ha rätt att publicera, och huruvida det faktiskt är rätt att publicera i ett givet fall.

Risken finns att svenska företag duckar och väljer att spela regimerna i händerna genom att börja sväva på målet. Den danske statsministern kunde av allt att döma ha hanterat det hela på ett bättre sätt initialt, han vägrade att träffa de diplomatiska sändebuden, vilket han givetvis inte borde ha gjort. Kanske kan både svenska och danska företag reparera en del av den skada som då uppstod genom att hantera sina kontakter smidigare än politikerna gjort. Många gånger är företagens kontaktnät i de här länderna minst lika goda och omfattande som regeringens.

Ändå tvingades Arla stänga fabriker i Saudiarabien, och uppmaningar och hot om bojkott hänger över både danska och andra skandinaviska varor. Det är en panikåtgärd från regimernas sida, vilket är olyckligt eftersom så stora värden står på spel: fred, handel och relationer.
En framgångsrik globalisering går ut på att hitta likheter snarare än skillnader mellan parter i olika kulturer. Det största värdet av globaliseringen är att företag och affärsmän från vitt skilda länder arbetar för tydligt definierade gemensamma intressen. Men man kan ha respekt för motparten utan att bli kameleont.

Det svenska och skandinaviska näringslivet bör inte pressa sina demokratiska regeringar att göra reträtt när det gäller viktiga demokratiska principer som yttrandefriheten. Priset på en affär får inte vara hur högt som helst. Om vissa företag är beredda att vara mer flexibla än andra kommer de sannolikt att få betala för det på sikt. Ibland måste man bekänna färg, ibland är principerna viktigare än aktiekursen.