KRÖNIKA: Klockan klämtar för skatteparadisen

Ön Jersey i Engelska kanalen är ett fridfullt ställe i januari.Därför slog kommunikén från inrikesdepartementet i London nedsom en bomb i förra veckan. Beskedet att brittiska myndigheterskall utreda finanssektorns ställning och regelverk på Jersey,Guernsey och Isle of Man väckte oro och irritation.

En förklaring till Londonregeringens initiativ är maktskiftet ifjol (Labourpartiet är mindre välvilligt till skatteparadisen änden tidigare konservativa regeringen). En annan är påtryckningarfrån de övriga EU-länderna. I Tyskland, Frankrike och denordiska länderna ser man med ilska på kapitalflykten till olikalågskattecentra, som man anser snedvrider konkurrensen inomfinanssektorn. Även Luxemburg har fått känna på kritiken. Enskatteharmonisering inom EU verkar rycka allt närmare.Utredningen om skatteparadisen runt Storbritannien (OffshoreFinancial Review) skall närgånget granska hur öarna hållerordning på sina banker och fondförvaltare och hur de bekämparekonomisk brottslighet. Formellt sett sorterar öarna inte underLondon, eftersom de sedan 1200-talet är självstyrande så kalladekronobesittningar. Ändå lär studien orsaka konvulsioner ocheventuella förslag till åtgärder tas på stort allvar iskatteparadisen, där finanstjänster svarar för cirka hälften avBNP.

Det kan få långtgående följder för kapitalförvaltare som säljerskattegynnade produkter runtom i Europa. Dessa förvaltare harlevt gott på skattefriheten. Tack vare denna har förvaltare påKanalöarna och i Luxemburg kunnat ta ut förvaltningsavgifter påuppemot sju-åtta procent årligen utan att kunderna har klagat.Genomlysningen har alltid varit dålig i skatteparadisen och detär rimligen något som Londonstudien kommer att slå ned på. Dethar blivit litet bättre på sistone, men fortfarande ärsekretessen – som förstås lockar till sig hederliga såväl somljusskygga kunder – nästan kompromisslös. Undantagen ärterrorism, narkotika och penningtvätt. I övrigt får utländskaskatte- och kontrollmyndigheter nobben om de vill ha hjälp. Menpress från myndigheter i Bryssel och London är inte enda orsakentill att skatteparadisen börjar få det motigt. Även utvecklingenpå marknaden går dem nämligen emot. Fram tills nu har Jersey,Luxemburg, Schweiz med flera gynnats av kapitalmarknadensglobalisering. Penningflödena har ökat och med dem efterfråganpå internationella förvaltningstjänster. Enligt Chase Manhattanfanns det 1995 cirka 16.000 miljarder kronor på konton i såkallade offshorecentra. Nu börjar dock pendeln slå åt andrahållet. Avregleringen av de finansiella systemen ochdenpolitiska omvärldsmiljön (få fruktar längre statligakonfiskationer av sparandet) har gjort att behovet avskatteparadisen minskat. Sådana tjänster kan numera i myckethögre grad än tidigare utföras i världsmetropoler som London ochHongkong, enligt en direktör på Merrill Lynch som citeras iFinancial Times.

Det finns även andra argument mot offshoreförvaltning. En sådanär kostnaderna och avkastningen. De ökade volymerna och dentilltagande konkurrensen på sparmarknaden gör att effektivitetblivit allt viktigare. Enligt James Jenkin, advokat på Jerseymed bland andra svenska IndustriKapital och Stena Offshore somkunder, är man väl medveten om dessa krav.

Eftersom öarnas centralorter ser ut som mer välmående kopior avVisby, är tillvaron där oftast trevlig för tjänstemännen. Ändåär det en given sak att portföljförvaltning sköts mer rationelltpå andra håll.

En annan aspekt är förvaltningsetik. Allt fler fonder och andrainstitutioner kräver av sina förvaltare att de tillämpar högstamöjliga standard i det här avseendet. När något dussintaladvokatfirmor, lika många revisionsbyråer och något hundratalförvaltare skall sköta affärerna för tusentals brevlådebolag kandet ibland vara svårt att hålla vattentäta skott mellan olikakunder. Enligt David Waters, partner vid Ernst & Young på Jersey,yker det alltid upp intressekollisioner då och då på en ö av denhär storleken.