Kursvinnare att behålla

I mitten av januari framstod verkstadsbolaget Sandvik, med en aktiekurs under 75 kronor, som en riktigt intressant aktie för långsiktiga investerare. Köprekommendationen var given, även om det kortsiktigt fanns en del frågetecken.

I analysen illustrerade en räkneövning att Sandvik i ett treårsperspektiv rimligen borde ha goda förutsättningar att nå en normalvinst och en normal värdering, vilket skulle ta aktien till cirka 100 kronor och generera en totalavkastning på klart attraktiva 15 procent per år.

Nu, bara drygt tre månader senare, har aktien stigit till 105 kronor efter två kvartalsrapporter som tagit marknaden på sängen. Aktien fick dessutom extra fart i slutet av förra veckan när det aviserades att Assa Abloys vd Johan Molin, tveklöst en av börsens bästa vd:ar, blir ny styrelseordförande i Sandvik.

Liksom i fallet Volvo illustrerar Sandvik det faktum att man på aktiemarknaden kanske ska lägga mer fokus på att köpa bra förutsättningar snarare än en prognos. Ingen vet vad som händer framöver. Klart är dock att det i ifrågasatta bolag med pressad värdering ofta inte behövs mycket för att trigga en rejäl uppvärdering.

Om Sandvik i absoluta termer sannolikt har det bästa bakom sig talar flera faktorer för att aktien åtminstone är en högst trolig relativvinnare på börsen framöver. Bolaget har nämligen fortfarande en tydlig ”catching up”-potential.

Först och främst handlas Sandvik alltjämt med en rabatt mot verkstadskollegerna på börsen. Direktavkastningen är inte längre fantastisk, men vid 3,3 procent är den ändå högre än branschsnittet vid 2,5 procent. Vidare handlas aktien till ett p/e-tal på knappt 16 på vår prognos för nästa år, vilken bygger på en relativt normal marginal, medan många sektorkolleger handlas till högre multiplar på mer uppskruvade vinster. Efter kursuppgången erbjuder Sandvik inte hängslen och livrem, men i alla fall ett par hängslen.

Årets första kvartal fick framför allt stöd av positiva valuta­effekter på hela 770 miljoner, vilka väntas öka till 900 miljoner under andra kvartalet. Mer intressant ur ett längre perspektiv är att koncernens egna åtgärder fortsätter att bita, något som inte minst illustrerades av ett rekordstarkt kassaflöde under kvartalet. Samtidigt fortsätter omstruktureringsprogrammet som ska minska antalet produktionsenheter från 150 till 125. I den andra fasen som nu inleds kommer tio enheter i Europa att beröras. Programmet, som belastade första kvartalets resultat med cirka 1,9 miljarder, ska vid utgången av 2016 generera besparingar på cirka 1,1 miljarder kronor på årsbasis.

Mindre uppmuntrande är att det fortsatt är dålig fart på den organiska tillväxten. Vd Olof Faxander talar om en relativt stabil marknad jämfört med fjärde kvartalet. I årstakt föll omsättningen med 3 procent justerat för valuta. Även om valuta och omstruktureringar kortsiktigt kan fortsätta att lyfta vinsten krävs i ett längre perspektiv en ökad efterfrågan. Exakt när det vänder är svårt att säga, men bilden är att det är bottenkänning efter flera svåra år på gruvsidan. Energisegmentet, som blivit viktigare efter Varel-förvärvet, känner som väntat av effekterna av det lägre oljepriset. Det stabiliserade oljepriset bådar dock gott. Och att Sandviks geografiskt viktigaste marknad, Europa, har fått vind i seglen illustrerar de senaste månadernas makrodata. Sammantaget ter sig utsikterna för fler positiva överraskningar klart större än riskerna.

Relativt attraktiva nyckeltal, valutamedvind, fortsatta effektiviseringar, tecken på stabilisering på viktiga marknader och en ny stjärnordförande räcker för att motivera ett fortsatt Sandvik-innehav. Riktkursen på ett år sikt placeras vid 119 kronor.