Kylan har nått Norrland

Svensk ekonomi är på väg in i lågkonjunktur och flertalet regioner känner av det redan i år. Näringslivsstrukturen i regionen spelar roll för hur tidigt och hur kraftfullt avmattningen slår. Först ut är råvarutunga regioner, som Norrland, och oftast också Västsverige där exportindustrin väger tungt. Dessa regioner är känsliga för det globala efterfrågeläget, vilket bidrar till att slagen i konjunkturen ofta är större. Det lär stämma även denna gång – både Norrland och Västsverige har haft en mycket stark utveckling under flera år. I norra Sverige ser vi en tydlig avmattning redan nu. Sysselsättningen har minskat fyra kvartal i rad och orderingången från utlandet har fallit mycket kraftigt. BNP-tillväxten lär falla tillbaka redan i år och sysselsättningen i regionen utvecklas svagast i landet.

Trots handelskonflikt och tydlig global avmattning inom industrin håller Västsverige än så länge emot väl. Stämningsläget är på normala nivåer och sysselsättningstillväxten fortsatt hög. Ett par förklaringar är att fordonsindustrin fortsatt går starkt och att byggandet kom i gång senare här än i till exempel Stockholm. Tillverkningsindustrin är desto mer dyster. Lönsamheten inom industrin sjunker, vart tredje företag anser att efterfrågan är otillräcklig och anställningsplanerna de lägsta sedan 2013.

Småland agerar underleverantörer till industrin och är den region som oftast drabbas därnäst. Vartannat industribolag menar att efterfrågan är otillräcklig och orderingången tyder på en dramatisk nedgång. Anställningsplanerna i tillverkningsindustrin har stannat av helt. Näringslivsstrukturen är dock något bredare och regionen är full av småföretag som ofta är flexibla och även levererar till hemmamarknaden.

Först därefter drabbas tjänstetunga regioner som Stockholm. Eftersläpningen tycks vara ett par kvartal vad gäller sysselsättningen. Barometerdata för Stockholm har en längre tid indikerat fallande utfall och ligger under normalläget. Framåtblickande indikatorer pekar på att det blir sämre framöver. Stockholm är tillräckligt stort för att kunna driva av egen kraft och berörs därmed mindre av utvecklingen i övriga riket, men tjänstesektorn i Stockholm är ledande för resten av tjänstesektorn. Det är oroande med tanke på att Stockholm indikerar klart sämre förutsättningar framöver.

Östra Mellansverige är den region som är mest lik riket både vad gäller tillväxt och arbetsmarknad, och än så länge är utvecklingen robust. Men i takt med att avmattningen blir tydligare under hösten lär även denna region påverkas negativt. I norra Mellansverige är läget mer dystert redan nu. Optimismen avtar snabbt då konjunkturläget är betydligt svagare än normalt, arbetslösheten stiger och sysselsättningen förväntas falla än mer.

Sydsverige däremot avviker mer från riket. Närheten till Danmark tycks dock inte vara förklaringen, även om gränshandeln påverkas positivt av den svaga kronan. Efterfrågeläget i tjänstesektorn är det lägsta på sju år och anställningsplanerna är lägre än normalt. Sysselsättningen lär falla tillbaka redan i höst.

Risken är stor för avmattning i samtliga regioner. Nordeas bedömning är att tillväxten i riket dämpas påtagligt i år och även nästa år, och att resursutnyttjandet blir lägre än normalt, vilket betyder lågkonjunktur. Det slår på arbetsmarknaden som redan nu uppvisar tydliga signaler om att konjunkturen vänt. Ljuspunkter är den fortsatta optimismen i byggsektorn i Småland och i mellersta Norrland samt att sysselsättningen fortsatt stiger i östra Mellansverige. I Norrland lyser batterifabriken i Skellefteå upp, men även investeringar i serverhallar drar.

Arbetsmarknaden i norra Sverige visar vägen för resten av riket. Två kvartal tidigare syns vad som komma skall och för tillfället är det ingen munter bild.