Läs utdrag ur ”sagan om adcore”: Så gick klippet till

Christer Jacobsson förstod att Connectas lite äldre ledning och personal med erfarenhet från världskända företag som Andersen Consulting skulle kunna plocka viktiga poäng. Samtidigt hade han Peter Martins i2i och en del mer tekniskt inriktade it-konsulter i sitt stall.

Profileringen lyckades, som vi ska se lite senare, och Connecta fick sin internetvärdering på börsen.

Men även om management och i2i är de affärsområden som presenteras först i börsprospektet från 1999, var det en helt annan verksamhet som var den största, både sett till omsättning och antal anställda – personaluthyrningsdelen med dotterbolaget Capanova.

Personaluthyrning hade dålig klang i finanskretsar, men var starkt lönsamt.

Christer Jacobsson, som var snabb att anpassa sig till rådande trender, hoppade på tåget på våren 1996. När han såg det svenska bemanningsföretaget Teamwork säljas till den amerikanska jätten Manpower ökade hans intresse för branschen ytterligare. Grundaren Lars Murman hade fått bra betalt för ett ungt företag. I dollar. Det imponerade på Christer Jacobsson. Christer Jacobsson nämnde ofta Teamwork-affären för sina medarbetare. 1997, innan internetracet hade börjat, övervägde han till och med att profilera Connecta som ett rent bemanningsföretag inför börsnoteringen.

“Lasse Murman fick ju så jävla bra betalt för sitt bolag”, suckade Christer Jacobsson. “Hur ska vi positionera oss för att få bästa priset på börsen?”

Ledningen kom fram till att det bästa var att hålla alla vägar öppna. På hösten 1997 och våren 1998 blev trenden dock allt tydligare på börsen. Det var internet man skulle satsa på.

Frågan kom upp om man bara skulle sätta internetdelen på börsen, men Connectas ledning kom fram till att det bästa var att klumpa ihop alla bolagen och börsnotera hela koncernen samtidigt. Det såg bättre ut att introducera en stor koncern, dessutom fanns det chanser att få bra betalt om man kunde sälja in sig som ett internetkonsultföretag. På så sätt skulle varje medarbetare bli värd miljonbelopp.

Strategin skulle visa sig riktig. Redan på introduktionsdagen nådde Connecta ett värde på 2,6 miljarder kronor, eller omkring sju miljoner kronor per anställd. Det var ingenting annat än en ren internetkonsultvärdering.

Profileringen lyckades med stor hjälp av media. Till exempel blev Connecta i maj 1999 utsett till det största svenska internetföretaget av Affärsvärlden. Därefter satt etiketten “internetkonsult” som fastklistrad vid bolagets firmanamn.

Men när Connectas ledning mörkade personaluthyrningsdelen uppstod interna konflikter. Personalen på Capanova kände sig undanskuffad och orättvist behandlad.

“De hade kunnat säga rakt ut att vi fanns och berättat om oss”, säger en medarbetare på Capanova.

“De kunde ha varit ärliga och sagt att det finns konsulter med låg kompetens, men att de var på väg att höja den.”

* * *

Hösten 1999 började Christer Jacobssons privatekonomiska revansch bli uppmärksammad på allvar.

I Dagens Industri gjorde man ett stort nummer av att Connectas grundare hade blivit landets första internetmiljardär. Även medgrundarna Rolf Thorsell och Per-Åke Wårdmark hade aktier värda nästan 300 miljoner var, exklusive andelarna i Connecta Intressenter.

Värdet för Connecta Intressenter hade passerat 500 miljoner kronor. Johan Eks aktier var värda 70 miljoner, Sten Wrannes 65 och Johan Wieslanders 60 miljoner kronor.

Men det fanns en liten hake. Såväl intressenterna som Jacobsson själv hade förbundit sig att inte sälja aktier inom ett år efter börsintroduktionen. Om de skulle kunna casha hem på nämnda nivåer gällde det alltså att internetvärderingarna höll till september 2000, alternativt att Connecta gjorde en ny omprofilering, eller blev uppköpt av en konkurrent.

Samma höst reste några av delägarna i Connecta Intressenter till Sydafrika över en långhelg. Syftet med konferensen var att lägga upp mål och strategier för hur Connecta skulle utvecklas vidare efter börsintroduktionen och den rekordsnabba tillväxten.

Bolagets höga värdering på börsen hade dock gjort många av delägarna frestade att sälja av sina aktier. De hade lockats in i bolaget med ekonomiskt oberoende i utsikt. Nu hade de arbetat hårt i flera år. Började det inte bli dags att få dessa löften infriade?

I stället för att fokusera på hur Connecta skulle utvecklas, gled diskussionerna över på privatekonomiska överväganden. Det visade sig att flera av konferensdeltagarna helst ville komma ur sina engagemang och sälja sina aktier.

Sydafrikamötet enades om att det bästa sättet att komma ur, var att ordna en strukturaffär med en konkurrent. Om Connecta slogs samman med ett annat konsultbolag, skulle det tillföras nya ledningsresurser. De som ville sluta på Connecta skulle kunna göra det med gott samvete. Bolaget skulle leva vidare.

Men planerna medförde en hotbild för de inblandade.

Att Jacobsson hyste liknande planer var ingen hemlighet. Efter sin hjärtoperation hade Jacobsson fått stränga order av läkarna att trappa ned. Jacobsson var så stor aktieägare att en utförsäljning från hans sida kunde sänka priset på aktien och försämra villkoren för de andra aktieägarna. Jacobsson ägde vid den här tidpunkten 25,4 procent av aktiekapitalet.

Deltagarna på Sydafrikamötet beslutade att vara helt öppna med sina syften inför Jacobsson.

När de kom hem till Stockholm sökte de upp honom och berättade om planerna.

Christer Jacobsson fann som vanligt ett sätt att lugna sina kompanjoner.

“Jag lovar att inte sälja utan att meddela er först”, sa Christer Jacobsson.

Medlemmarna i Connecta Intressenter tvekade inte att svara med samma löfte.

* * *

Tisdagen den 12 september sålde Christer Jacobsson 5,725 miljoner aktier. Kvar hade han knappt fyra miljoner aktier enligt Finansinspektionens insiderregister. Beräknat på slutkursen den dagen, som var 83,50, bör Jacobsson ha inkasserat omkring 478 miljoner kronor på ett bräde. Tillsammans med övriga försäljningar genom åren gör det honom till en av dem som tjänat mest på it-aktier i svenskt näringsliv.

Enligt Veckans Affärers sammanställning nådde Cell Networks Lars O Pettersson 500 miljoner, HiQ:s Hans Karlsson 380 miljoner och affärsängeln Kjell Spångberg 350 miljoner kronor. De är passerade av Jacobsson, liksom även Christer Sturmark och Björn Nordstrand, som får betraktas som småklippare i sammanhanget med försäljningar på 120 miljoner kronor var.

Jacobsson insåg att försäljningen kunde misstolkas och författade ett kort mail till personalen. Han skrev att han hade investerat i bolaget i sju år. “Någon gång måste jag få casha hem”, resonerade Jacobsson i brevet.

Större delen av personalen tyckte inte att det var konstigt att Jacobsson sålde. Han hade ju stått på randen till personlig konkurs tio år tidigare.

“Vi unnade honom det. Det tolkades inte som någon varningssignal”, säger en medarbetare.

Samtidigt befann sig ledningsgruppen på konferens i Lappland, vid Sveriges högsta berg Kebnekaise.

Det var Göran Wågström som hade kallat till mötet, som pågick mellan söndag och tisdag. Den dittills lyckade ledningskonferensen urartade när beskedet om Jacobssons försäljning nådde fram.

Flera personer reste sig från konferensbordet och kastade sig på telefonen.

“Är det sant att Christer har sålt?”, frågade de först.

När nyheten var bekräftad ringde de upp Jacobsson.

“Vad i helvete menar du med att sälja nu? Vi hade ju ett avtal!”

Christer Jacobssons svar upplevdes som nonchalant.

“Ni har ju inte varit med lika länge som vi, då får ni också vänta med att sälja”, sa Christer Jacobsson, och berättade att medgrundarna Johan Ek, Rolf Thorsell och Per-Åke Wårdmark hade beretts samma möjlighet.

Men flera medlemmar i Gladiolus tyckte att Jacobsson hade svikit dem och överenskommelsen de slutit efter Sydafrikamötet 1999. Relationen hämtade sig aldrig efter händelsen.

* * *

Men Jacobsson var inte den enda på Adcore som sålde aktier på hösten och vintern 2000/2001. Framför allt var det den inre kretsen kring Jacobsson som passade på att kamma hem vinster.

Johan Ek var även i detta sammanhang Jacobssons trognaste och närmaste följeslagare. Samma dag som Jacobssons gigantiska aktiepost kom ut på marknaden sålde Ek 80 procent av sina aktier för närmare 17 miljoner kronor. Det var en spottstyver i jämförelse med de pengar som flöt in på Jacobssons konton. Men Ek hade fått en gräddfil förbi killarna i Gladiolus-gänget, som fick vänta till nästa kvartalsrapport med att sälja.

Andra insiders som sålde stora aktieposter under hösten och vintern 2000/2001 var Sverigechefen Ulf Pettersson, Kristian Liljefors i Japan, Martin Hauge i Danmark och Petter Lundgren och Dag Forsén från det internationella ledningsteamet.

På frågan om vad Christer Jacobsson hade för drivkraft är det få som tvekar. Anja Stahre, som byggde upp Connectas rekryteringsbolag, svarar blixtsnabbt:

“Pengar.”

Bara pengar?

“Ja och kanske revansch, makt. Han gillar strålkastarljuset, fast bara professionellt. Privat vill han inte ha så mycket publicitet.”

Medarbetare från Connecta-tiden berättar att Christer Jacobsson till sin dator hade en skärmsläckare där det stod “Where do you wanna go today?”

Han hade haft samma släckare under de goda åren med Enator då han också hade haft medel att resa vart som helst, när som helst. Skärmsläckaren kom från ett reseföretag, Jacobsson använde den för att känna sig oberoende och fri.

“Han ville tillbaka till det. Till pengarna och friheten de gav. Och han ville komma tillbaka som medieperson och affärsman. Han ville återupprätta sitt anseende.