Livet leker för de bästa livbolagen

Snart fem år efter krisen börjar tillvaron ljusna på allvar för de svenska traditionella livbolagen. Det handlar alltså om det ena av de två benen i pensionsindustrin – det ben som drivs som en kollektiv pengapåse med någon form av garanterad återbäring, till skillnad från det andra benet, fondförsäkringsbolagen.

Åren efter millennieskiftet höll stora delar av livbolagsbranschen på att gå omkull. En fallande börs i kombination med allt lägre obligationsräntor gjorde att bolagens tillgångar säckade ihop och plötsligt inte täckte skulderna, alltså pensionsåtagandena. Bolag som SPP, Salus Ansvar och SEB Trygg Liv nya vacklade på kanten till kollaps, och skulle väl ha fallit om inte Finansinspektionen varit försiktig med sina gränsdragningar.

I dag är läget radikalt annorlunda. Det visar en färsk analys från pensionsrådgivarfirman Söderberg & Partners, S&P, som är Affärsvärldens nya samarbetspartner när det gäller fond- och pensionsbranschen.

Enligt S&P:s granskning har i dag samtliga tolv livbolag på den svenska marknaden en konsolidering på minst 100 procent. Med en konsolidering på den nivån menas att tillgångarna är lika stora som pensionsåtagandena. Men hälften av bolagen – KPA, Nordea, SEB Nya, SHB Liv, SPP och Storebrand – ligger just på gränsen.

Bäst till ligger AMF och SEB Gamla, där du om du blir pensionstagare med 100 kronor i dag blir delägare i något som är värt minst 11o kronor (lite beroende på bolagens regler). Haken är dock bara att det sistnämnda, SEB Gamla, är stängt för nyinsättning. En bit efter ligger Folksams, Skandias och Länsförsäkringars livbolag, alla med en konsolidering runt 110 procent.

– Om man vill hålla pengarna bundna så länge som livbolagen kräver, i allmänhet minst fem år, finns det få placeringar som slår de bästa livbolagen, givet att man är nöjd med andelen aktier, säger Johan Lindqvist, analytiker på S&P och en av dem som har gjort analysen.

– Traditionell livförsäkring är dessutom skattegynnat jämfört med annat sparande, så det är ytterligare ett argument för. Minuset är ju inlåsningen och att det är svårt att låsa in vinster efter att börsen har gått bra.

Exakt hur mycket du som pensionstagare kommer att få går dock inte att utröna av konsolideringsnivån. Vad du får som pensionstagare är återbäringen som är summan av två räntor: 1. Garantiräntan som är den lägsta nivå som livbolaget garanterar vid varje insättning du gör (ligger på 2,75 till 3 procent för alla bolag) och 2. Den överavkastning som livbolaget ger dig för att placeringarna har gått bra.

Den sistnämnda kan du se löpande på ditt pensionsbesked, men livbolaget kan ta tillbaka den om placeringarna plötsligt skulle sjunka. Det var det som hände under åren efter år 2000, då många som då gick i pension plötsligt fick utbetalningar som var långt lägre än vad livbolagen flaggat för tidigare (men inte lovat, nota bene!). Efter 1990-talsboomen på börsen hade livbolagen flaggat för totala återbäringsnivåer på i snitt upp över 14 procent.

I dag ligger den totala återbäringen på i snitt strax under 5 procent. Ett bolag som AMF, som just nu går väldigt bra, höjde i veckan sin totala återbäring till 13 procent. Men det kan alltså fort ändras om börsen går åt andra hållet. En nivå på konsolidering och total återbäring vid ett enskilt ögonblick, som till exempel i dag, är således inte nödvändigtvis någon bra prognos om hur stor pensionen faktiskt blir.

Naturligtvis beror mycket på hur de olika finansmarknaderna utvecklar sig, men kanske ännu mer på vilka tillgångar som livbolagen har i sina portföljer. Ju mer aktier och fastigheter, desto större risk men också större chans till avkastning över marknadsräntan. Och här varierar det kraftigt mellan bolagen.

Hur mycket olika livbolag har i aktier styrs till stor del av hur bra den finansiella ställningen är. Bolag som haft det svårare och har en sämre finansiell ställning, måste enligt reglerna ha lägre risk och får därmed det svårare att ta igen nedgången. Precis detta har hänt de bolag som var värst ute för några år sedan, som Salus Ansvar och SEB Nya. På samma sätt har bolagen som klarade sig bättre (mindre dåligt), som AMF och Skandia, kunnat äga mer aktier de senaste åren och har därmed klarat sig ännu bättre. De bra bolagen hamnar därför i en god cirkel och de sämre i en dålig. Salus Ansvar och SEB Nya har till exempel i dag inga aktier alls.

Andra faktorer som påverkar den framtida pensionen är också livbolagets kostnader, som bara delvis är synliga. Eftersom bolagen är konstruerade så att du lägger alla pengarna i en gemensam hög, mot löfte om en utbetalning i framtiden, har livbolagen kunnat hålla en hel del kostnader dolda. S&P har dock grävt fram de flesta. Ihop med övriga ovan nämnda faktorer har man sedan simulerat den totala återbäring som varje livbolag i undersökningen förväntas ge de kommande tjugo åren.

Den simulerade återbäringen jämförs sedan med den avkastning efter kostnader som en sparare kan få vid placering i fondförsäkring (med en antagen fördelning på cirka 40 procent aktier och 60 räntor). Därefter har S&P betygsatt de tolv livbolagen på den svenska marknaden.

I topp, med 9 poäng, hamnar det numer stängda SEB Trygg Liv Gamla, tätt följt av AMF Pension och Skandia Liv – tre bolag med god konsolidering och hög andel aktier. SEB Gamla har dessutom lägst kostnader (ihop med AMF), då ju inga marknadsföringspengar behövs för att sälja ett stängt bolag.

Det nya SEB-livbolag som startades i stället, och som inte fick del av de upparbetade vinsterna utan i stället fick börja från noll vid en extremt ogynnsam tidpunkt, hamnar nästan längst ned ihop med Salus Ansvar. Övriga livbolag hamnar alla mellan betygen 4 och 6.