Livslång pension bäst

Bästa alternativet för någon äldre än femtio som vill spara extra till sin pension är ett traditionellt livbolag. Risktagandet är på rätt nivå (ungefär hälften obligationer, en tiondel fastigheter och resten aktier), kostnaderna hos de stora livbolagen fortsätter att minska och framför allt: man kan få livsvarig utbetalning.

Livsvarig utbetalning är en överlägsen pensionsförsäkring. Den stora osäkerheten när det gäller pensionssparande är nämligen hur länge man kommer att leva och därmed hur mycket pengar man behöver. Lösningen är att ett kollektiv delar på sparkapitalet, för då kan alla få en utbetalning varje månad hela livet ut.

Det som har givit de traditionella livbolagen dåligt rykte är främst att säljare och mäklare på 1980-talet ofta övertalade folk att kombinera sitt livsparande med olika riskförsäkringar, utan att betona att dessa kostar en hel del. Säljarna fick större provisioner, och idag är köparna besvikna över avkastningen. Men det går alltså att köpa livsvariga pensionsförsäkringar som är ett rent sparande.

Gömt alternativ

Men de säljs inte särskilt aktivt. Orsaken är att banker och försäkringsbolag tjänar mer pengar på att sälja 1990-talets påfund: fondförsäkringar, även kallade »unit linked«. Dessutom vill de gärna sälja andra sparprodukter som indexobligationer, optionsfonder och Rysslandsfonder – spännande men dyra. Kunden måste därför stå på sig och envist begära en traditionell pensionsförsäkring.

Annat vare det på 1980-talet. Då innebar december inte bara julgran och julklappar, utan också att svenska folket stressade till livbolagen – det gällde att inte missa möjligheten till skattegynnat sparande. Trygg-Hansa Liv, Skandia Liv och några till svällde snabbt till sammanlagt över 100 miljarder kronor.

508 miljarder

Men idag får livbolagen mycket lite uppmärksamhet i media. En sökning i Affärsdata visar att dagstidningarna inte har gjort några jämförelser alls av hur livbolagens förvaltning lyckades 1997. Ändå innehöll livbolagen sammanlagt 508 miljarder kronor vid årsskiftet. Nyförsäljningen är visserligen liten, men det stora sparandet från 1980-talet finns kvar och miljoner svenskar fortsätter att betala sina premier.

Jämför det med utrymmet i tidningarna om de svenska fondföretagen, vars fonder samtidigt »bara« innehöll 455 miljarder kronor. Varför skrivs det då så lite om livbolagen?

Dålig information

Den första förklaringen är att de är dåliga på att informera. De flesta har inte ens skickat ut ett pressmeddelande om 1997, och årsredovisningarna är inte klara ännu. Hur konstigt det än kan låta, med tanke på att det bara rör sig om ett dussin livbolag, så har det tagit Affärsvärlden flera dagars arbete att få tag på någon på respektive livbolag som kan tala om det exakta resultatet 1997.

Den andra förklaringen är att livbolagens konstruktion är krånglig. Få svenskar förstår sambanden mellan begrepp som totalavkastning, konsolidering och återbäringsränta. Affärsvärlden har försökt förklara i faktarutan.

Nåja, hur gick det då förra året? Den första tabellen (finns i den tryckta tidningen, nummer 17/1998) visar att totalavkastningen 1997 varierade mellan 12,6 procent för Livia och 17,9 procent för Trygg-Hansa. Trygg-Hansa ligger även i topp sett över de senaste fem åren. Ett år som 1997 när aktier har stigit kraftigt blir avkastningen lägre än i en aktiefond, men den lägre risknivån är samtidigt en trygghet de år när aktiekurserna faller.

Storlek lönar sig

Nästa tabell visar bolagens storlek och kostnaderna i procent av förvaltat kapital. Här syns relativt tydligt att de största bolagen fortsätter att ha lägre kostnader. Det är helt naturligt, eftersom skalfördelarna är betydande. Trygg-Hansa har som synes lägst kostnader, tätt följt av Skandia.

De som följde Affärsvärldens råd i nummer 47/1996 och valde Trygg-Hansa Liv kan alltså nu konstatera att det så här långt var ett bra råd. Nu har dessutom detta bolag stängt för nya kunder, vilket innebär ännu lägre kostnader för befintliga kunder.

Nya kunder erbjuds istället Trygg Hansa »nya« Liv som tar en fast kostnad på 1,3 procent. Det är för dyrt jämfört med konkurrenterna.

Den tredje tabellen visar livbolagens konsolidering vid årsskiftet. En hög konsolidering innebär att nya kunder kan köpa in sig med rabatt. Förra gången Affärsvärlden gjorde en analys (se «Storlekens betydelse«) konstaterade vi att den höga konsolideringen i Folksam Liv talade för att välja detta bolag. De läsare som var snabba att följa rådet hade glädje av den extrautdelning som Folksam gjorde en månad senare.

Tjänstemannastyre

Men egentligen är livbolagens varierande konsolidering ett stort problem, eftersom den gör det möjligt för tjänstemännen som styr livbolagen att använda de gamla kundernas pengar för att locka nya kunder. Tjänstemännen är förstås intresserade av att bolagen växer.

Men tillväxt är inte alls självklart lönande för de gamla kunderna, tvärtom har ökad konkurrens från andra sparprodukter gjort att livbolagens säljkostnader rusat i höjden samtidigt som nyförsäljningen minskat. Detta har Affärsvärlden kritiserat förut (se »Livbolagen kvar i stenåldern« i 13/1997).

Skandia och Trygg-Hansa åtgärdade delvis problemet våren 1997 genom att ge gamla kunder högre avkastning än nya. Folksam Liv följde som sagt efter i november förra året. Finansinspektionen håller på att skärpa kraven, så snart kommer livbolagen troligen att tvingas ändra sin återbäringsränta oftare så att konsolideringen blir mer stabil.

Med tanke på detta är det låga kostnader som är det viktigaste när man väljer livbolag, inte totalavkastningen eller konsolideringen. Orsaken är att det är omöjligt att spå vilket livbolag som kommer att ha de bästa förvaltarna om tio eller tjugo år. Och på tjugo års sikt finns mer att tjäna på att välja ett bolag med låga kostnader än att hitta det som just nu har högst konsolidering. Eftersom Trygg-Hansa »gamla« Liv har stängt för nya kunder är vårt råd idag att välja Skandia Liv.