”Lyft på taket!”

Inget viktigt händer i Handelsbankssfären som inte Tom Hedelius, ordförande för investmentbolaget Industrivärden och hedersordförande för Handelsbanken, står bakom. Hans medarbetare sägs stå som skolgossar runt ledaren.

Maktspelaren Tom Hedelius är en av svenskt näringslivs allra tyngsta personer. Efter att ha kallats konservativ, överförsiktig och riskobenägen i högkonjunkturen före finanskrisen kan han nu slå sig för bröstet för sitt försiktiga agerande i Handelsbanken, Volvo och SCA. Men det vill inte Tom Hedelius.

-?Jag pratar gärna om min syn på krisen, säger Tom Hedelius, som under hela intervjun är lågmäld och vänlig.

Han vill inte uttala sig om Industrivärden eller investmentbolagets portföljbolag. Alla sådana frågor hänvisar han till bolagets vd Anders Nyrén. Krisen har fått marken att skaka under Industrivärden, men mer om detta senare.

Som sfärens påve sitter Tom Hedelius i Industrivärdens ornamenterade sekelskifteshus på Storgatan i Stockholm. Endast tio minuters promenad från sfärbanken Handelsbanken i Kungsträdgården och sfärbolaget SCA på Stureplan.

Tom Hedelius har erfarenhet från flera kriser. I den svenska bankkrisen i början av 1990-talet var han ordförande för Handelsbanken, där han varit vd.

-?Finanskrisen i början av 1990-talet berodde mycket på att man lånat ut till finansbolag, som befann sig i en konkurrenssituation till bankerna. Finansbolagen lånade gärna pengar av bankerna och bankerna, utom Handelsbanken, slogs om att låna ut pengar till dem.

-?Finansbolagen sa till bankerna: “Vi kan inte lämna ut vår portfölj så att ni kan kreditvärdera den, för vi är ju konkurrenter också”. Vi på Handelsbanken sa att om vi inte kan göra en kreditvärdering ska vi inte vara med.

-?Men det var en väldig mängd banker som gick vidare och när det blev problem såg de att portföljerna innehöll krediter som bankerna tidigare sagt nej till.

Här finns likheten mellan gårdagens kris och dagens.

-?Att man inte kan gå in och kreditvärdera är nyckeln till krisen nu. I Amerika var tanken bland annat att “nu ska vi åstadkomma en geografisk riskspridning. I stället för att ha hypoteksbolag och fastighetsbolag som är koncentrerade till en del av Amerika, till exempel Texas eller Los Angeles, ska vi sprida riskerna geografiskt.”

-?Eftersom man bland annat hade spridit riskerna geografiskt skulle man också kunna gå högre upp i belåning. När subprime prissattes så fanns inte utrymme för stor risk och lånen hårdsåldes också genom att man gick upp i belåningsgrad. Folk som aldrig hade tänkt att de kunde ha råd att bo i villa blev påsålda krediter. “Du har tre års räntefritt och så kan du låna för att köpa en bil och ställa i garaget också.”

-?Den kreditpolitiken gällde över hela USA. Där hade man koncentrationen av riskerna. Subprime var också marknadspapper där man saknade insyn.

-?Sedan utbryter den stora skillnaden, vilket det kan göra från en dag till en annan, att man upptäcker att risken är koncentrerad, inte spridd. Alla försöker gå ur och priserna på obligationerna sjunker.

-?Kreditportföljen är rutten och när det gäller roten till det onda är det samma slutsats i den här krisen som i den förra: Om man inte kan gå in och kreditbedöma en portfölj papper för papper ska man inte vara med.

Det papper som Tom Hedelius säger sig känna mest oro för är Credit Default Swaps, CDS. Det hela är en kreditgaranti: någon vill ta en ränterisk men inte en kreditrisk på låntagaren och säljer därför risken till någon annan.

-?Hur kreditvärdiga dessa köpare är kan vara svårbedömt. Ofta tar ett stort antal köpare en mindre del var.

-?Enligt den information jag har ska bruttobeloppet vara 6?200 miljarder dollar, så mycket CDS finns utställda på marknaden. Det beloppet är inte greppbart. Det finns inget clearinginstitut för det och ingen transparens. Det är en stor och obehaglig post som ingen har riktigt kläm på. Vad ska det bli av det? Det här måste redas ut.

Tom Hedelius har också ett råd till regeringen om hur den kan få de finansiella hjulen att snurra igen.

-?Jag skulle tycka att det var bra om staten gick in och garanterade de svenska bankernas inlåning utan tak – ta bort taket alltså. På så sätt skulle det flyta in pengar till svenska banker, inte minst från stora företag som har pengar. Och flyter det in pengar till bankerna är de intresserade av att låna ut.

-?Irland har ett liknande upplägg och Sverige hade det i den tidigare bankkrisen. Det bör inte kosta mer än det system man har i dag. Politikerna säger att ingen svensk storbank ska kunna gå i konkurs. Har man sagt det så är det samma sak som att garantera och då kan man lika gärna utfärda en garanti.

Ett annat råd gäller hur statliga Vattenfall kan hjälpa till i krisen.

-?Varför inte ta hela Vattenfalls överskott och starta utveckling av energisnåla och miljövänliga bilar i stället för att låta bolaget investera i utvinning av brunkol i Tyskland.

I stort sett anser dock Tom Hedelius att Fredrik Reinfeldts regering har skött sig bra. Även om den var “långsam i steget” i början av krisen har den hämtat hem det tappet senare.

Hur är då Tom Hedelius själv? Ja, en maktspelare ut i fingerspetsarna och en jordnära kreditman, det är tre av Affärsvärldens källor överens om. En person med hårda nypor som har ett maktperspektiv på allt han gör. Men som också är lagd åt det lite tråkigare hållet, som inte direkt entusiasmerar sina medarbetare eller är ett socialt djur.

Han beskrivs vidare som en person som alltid kommer påläst till styrelsemöten, som har tänkt själv, bildat sig en egen uppfattning och driver frågor, vilket sägs tillhöra ovanligheterna i svenskt styrelsearbete.

Han håller också en extremt låg profil utåt. Men åtminstone en gång har han ställt sig på barrikaderna. Det var då han drog i gång debatten om att flytta svenska storbolags huvudkontor utomlands av politiska skäl, bland annat Sveriges höga marginalskatter. Industrivärdens portföljbolag Ericsson flyttade också sitt huvudkontor till London, till stora kostnader, men flyttade hem igen.

Ett skäl till den låga profilen är att Tom Hedelius uppges vara mån om att saker inte ska kunna användas emot honom senare.

Ett annat skäl är att Tom Hedelius inte är särskilt riskbenägen. Även om Tom Hedelius i första hand sägs se till sfärens intressen, framför de enskilda bolagens, så har hans försiktighet när det gäller portföljbolagen visat sig vara bra. Han vill dock inte bli intervjuad om sin försiktiga hållning under högkonjunkturåren.

Nå, om inte Tom Hedelius vill berätta själv, får Affärsvärlden göra det.

I Handelsbanken var det Tom Hedelius som höll i yxan när ordförande Lars O Grönstedt inte rättade in sig i ledet. Dels gällde frågan makt, dels risk. När det gällde risk var Grönstedt mer expansiv och riskbenägen än vd Pär Boman. Grönstedt ville gärna expandera österut och tyckte inte att den amerikanska finanskrisen var så allvarig för den nordiska marknaden. Boman såg tvärtom den amerikanska krisen som ett enormt hot, och en expansion österut betraktade han som alltför riskfylld.

Tom Hedelius ställde sig på Bomans sida och satte press på Grönstedt, som i stället för att backa valde att gå våren 2008. Boman började då, enligt försiktighetsprincipen, göra sig av med risk, bland annat stängde han en amerikansk obligationsportfölj trots en kreditförlust på nästan 1 miljard kronor.

-?Boman gjorde rätt som drog sig ur det hela fort som fasen, säger Tom Hedelius, utan att för övrigt vilja kommentera Handelsbanken.

När finanskrisen blev global hösten 2008 stod det klart att Tom Hedelius hade satsat på rätt häst. Handelsbanken är Sveriges tryggaste storbank mitt i den värsta finanskrisen i mannaminne.

Även i maktspelet om Volvo hösten 2007 har Hedelius vurmande för en stor kassa visat sig klok. När finansmannen Christer Gardell gick in i lastbilstillverkaren Volvo hösten 2006 och krävde att stora delar av kassan skulle skiftas ut till aktieägarna, det talades om 30 miljarder kronor, var Tom Hedelius en av hans svåraste motståndare. Hedelius vägrade helt enkelt att ta in Gardell i styrelsen, där han själv varit ledamot sedan 1994.

De båda hade diametralt skilda uppfattningar om saker som belåning och bolagsstruktur. Christer Gardell brukar argumentera för att bolagen ska ha en i varje stund optimal belåning för att avkastningen på eget kapital ska bli så bra som möjligt. I en högkonjunktur blir på så vis belåningen rätt stor. Om konjunkturen vänder eller om företaget behöver pengar till att köpa andra bolag kan företaget i värsta fall göra en nyemission.

-?Men det är banne mig inte lätt att göra en nyemission när man behöver pengarna. Jag såg hur det var i Ericsson där vi jobbade för att få ihop emissionen, säger Tom Hedelius utan att specifikt kommentera Volvo.

Ericsson, som är ett av Industrivärdens portföljbolag, var nära kollaps när it-bubblan brast i början av 2000-talet och räddades av en nyemission på 30 miljarder kronor 2002. Tom Hedelius var då vice ordförande i Ericsson.

Men i Volvo blev pressen från andra ägare, främst institutioner, på att dela ut pengar för stor. Det blev drygt 20 miljarder till ägarna via utdelning och inlösen av aktier. I dag, när Volvo har en av världens tunnaste orderböcker, kan det vara skönt att kassan inte är helt borta, även om den är kraftigt decimerad.

Anledningen till att Tom Hedelius inte ville ha Christer Gardell i Volvos styrelse var nog ändå delvis en annan. De båda hade tidigare kommit ihop sig i SCA, som Christer Gardell ville stycka i två delar: ett skogsföretag och ett hygienföretag. Tom Hedelius tillhörde dem som höll emot. SCA har nog haft glädje av sin skog under högkonjunkturen när råvarupriserna, även skog, stack i väg uppåt.

Men visst har även Tom Hedelius dragits med under boomåren. Maktspelet mellan Handelsbankssfären och Christer Gardell i Volvo har lett till att Industrivärden har belånat sig kraftigt för att öka sitt innehav i lastbilskoncernen. Medan Volvos aktiekurs har rasat, har Industrivärden en nettoskuld på nästan 11 miljarder kronor, en skuldsättningsgrad på 30 procent eller en soliditet på 70 procent, enligt den senaste rapporten, för nio månader 2008.

Det var så olikt Tom Hedelius att göra aggressiva, belånade aktieköp att vissa undrade vad som hade hänt. Men enligt en av Affärsvärldens källor hade Tom Hedelius länge velat köpa upp sig i Volvo.

Industrivärdens belåning har lett till spekulationer om att investmentbolaget kommer att bli tvunget att omstrukturera för att klara eventuella nyemissioner i portföljbolagen och eventuellt uteblivna, eller kraftigt decimerade, utdelningar. Ryktena gör gällande att Industrivärden kanske måste släppa ett av sina kärninnehav om det vill sig illa.

En annan miss som Tom Hedelius bär ansvaret för är att Industrivärden inte sålde hela sin post i stålbolaget SSAB på toppen, trots att Industrivärden länge diskuterat att sälja sina SSAB-aktier, enligt en av Affärsvärldens källor.

Tom Hedelius vill dock inte, som nämnts, kommentera Industrivärden eller sfärbolagen. Däremot kan han tala om riskkapitalbolagen.

-?Det finns ett stort risktagande där. Väldigt många av riskkapitalbolagens företag är fina företag. När nu lågkonjunkturen slår till får de inte bara betala sin egen affär utan även betala räntor på en köpeskilling som riskkapitalbolagen erlagt för dem. De har fått in en kostnad som de aldrig haft tidigare i en lågkonjunktur. Det är sorgligt. Uppläggen är lite anmärkningsvärda.

-?Om riskkapitalbolagen köper in sig i börsnoterade bolag får utdelningen till viss del stå för kostnaden. Men det icke-börsnoterade bolaget måste först dra ihop sin egen vinst och sedan stå för hela köpeskillingen.

Visst anser dock även Tom Hedelius att bolag ska ha belåning.

-?Ett normalt, bra bolag ska naturligtvis ha en vettig bankbelåning. Ett bra bolag har också behov av expansion.

Till hösten fyller Tom Hedelius 70 och i Sverige är det kutym att avgå från styrelser när man uppnår den åldern. Tom Hedelius har aviserat att han ska lämna Volvos styrelse nu till våren och Industrivärdens styrelse våren 2010. Det naturliga, berättar Tom Hedelius, är att vice ordförande Sverker Martin-Löf tar över klubban i Industrivärden.

Hur det blir med Tom Hedelius styrelseposter i Lundbergföretagen samt handelsbankssfärens portföljbolag SCA är ännu inte bestämt.

-?Det får vi se.

I Lundbergföretagen är situationen speciell eftersom Fredrik Lundberg äger nästan 90 procent av rösterna och en post där beror på honom. Fredrik Lundberg har på senare år seglat upp som storägare i Handelsbankssfären. Fredrik Lundberg sitter i Industrivärdens och Handelsbankens styrelser och Tom Hedelius i Lundbergs styrelse.

-?Vi har ett bra samarbete med ett ömsesidigt förtroende, säger Tom Hedelius.

Men relationerna sägs ha varit frostiga i början.

Däremot sätter inte 70-årsdagen stopp för Tom Hedelius styrelseuppdrag i Addtech, B&B Tools och Lagercrantz Group.

-?Jag äger mer än 10 procent av rösterna i alla tre och där är inte frågan aktuell. Ägaransvaret betyder att jag gärna vill sitta kvar.

______________________________________________________________

Fyller 70 till hösten

Familj: Gift med Marianne, tre barn (Henrik, Stefan och Peter), fyra barnbarn.

Karriär: Civilekonom från Lund. Karriär på Handelsbanken där han utnämndes till vd vid 37 års ålder, senare ordförande. När han slutade som vd fick han, som brukligt är i Handelsbanken, en bonus som han traditionsenligt stoppade in i en stiftelse. Jan Wallander och Tom Hedelius stiftelse äger 6,2 procent av Industrivärden och 0,5 procent av Handelsbanken. Handelsbankssfären är uppbyggd via stiftelser och korsägande. Han är även ekonomie hedersdoktor vid Umeå universitet.

Uppdrag: Ordförande för Industrivärden, B&B Tools, Anders Sandrews stiftelse samt Jan Wallander och Tom Hedelius stiftelse. Vice ordförande för Addtech och Lagercrantz Group. Styrelsemedlem i LE Lundbergföretagen, SCA och Volvo. Hedersordförande i Handelsbanken.

Fritid: Utförsåkning. Åkte skidor i Schweiz över jul med hela familjen, elva personer. Då åkte han även störtlopp med äldsta barnbarnet Edward, sju år. Annars umgås han med familjen och vistas i sina hus i skärgården eller Frankrike. Vid Medelhavet sägs även andra toppar inom Handelsbankssfären ha sommarställen i närheten.

Värsta upplevelse: Han hann precis undan före helikopterolyckan på taket till Pan Ams skyskarapa i New York år 1977. Fem människor dog och två skadades allvarligt.