Majoritetsval för bättre ekonomi

SNS-ekonomirådet vill ha politiska förändringar som ökar medborgarnas insyn och kontroll och som förbättrar effektiviteten i stat och kommun.

SNS-ekonomirådet, som i 25 år har gett råd om den ekonomiska politiken, har denna gång valt att föreslå förändringar av de politiska institutionerna. Man anser att brister i dessa har varit en huvudorsak till den dåliga utvecklingen och de många kriserna i svensk ekonomi.

Till denna slutsats kom även den statliga Lindbeck-kommissionen 1993, och det är inte oväntat att Ekonomirådet har en liknande syn, eftersom medlemmarna, inklusive Assar Lindbeck själv, alla ingick i kommissionen. Ekonomirådet kommer dock i huvudsak med nya förslag till förändringar, i flera fall mer långtgående.

Tvåpartisystem

Ekonomirådet förordar en utredning om majoritetsval, som man har i bl.a. Storbritannien. Detta skulle ge tydliga regeringsalternativ, eftersom det styr utvecklingen mot två stora partier, eller valallianser, som slåss om det enda mandatet i varje valkrets. På köpet får man personval.

Makten och ansvaret blir tydligare än i dagens proportionella system, där man i valen saknar klara regeringsalternativ. Den stora nackdelen är att just proportionaliteten försvinner så att majoritetsförhållandena i väljarkåren inte alltid återspeglas i riksdagsmandaten.

Ett alternativ vore kanske en återgång till det valsystem vi hade före 1970, med majoritetsval i flermansvalkretsar (Affärsvärldens kommentar). Det skulle också gynna större partier eller allianser utan att lika starkt påverka det nuvarande partisystemet.

“Vi tror oss ha identifierat ett mönster bakom många samhällsproblem”, skriver Ekonomirådet. Mönstret har tre delar.

Den första är oklar maktfördelning. Makten över politiken är flytande mellan stat och kommun på många områden, till exempel när det gäller skola, vård och omsorg.

Den andra delen är bristande granskning eller revision, kanske mest i kommunerna, vilket för övrigt är en av förklaringarna till de skandaler som inträffat.

Den tredje delen i mönstret är svårigheter att utkräva ansvar, vilket i sin tur är en följd av oklarheter i var makten ligger och av brist på kontroll.

Ekonomirådet rekommenderar 30 olika förändringar, som gäller både staten, kommunerna, EU och individens möjlighet att både välja offentliga tjänster och att klaga på servicen.

Ett intressant uppslag är att man i Sverige skulle införa en motsvarighet till den amerikanska kongressens budgetkontor (CBO), där experter har till uppgift att förhandsgranska de samhällsekonomiska konsekvenserna av propositioner och motioner.

Självständig riksrevisor

Ett förslag som redan tagits upp i riksdagen är en förändring av den statliga revisionen. Enligt Ekonomirådet är Sverige det enda land i Europa där tillsättningen av en riksrevisor inte sker på ett sätt som garanterar ämbetets integritet. Rådet vill dessutom ha en nationell revision av kommunerna, i syfte att påvisa ineffektivitet och genom jämförelser stimulera kostnadsmedvetandet.

Man föreslår också renodling av maktfördelningen mellan regeringskansliet och myndigheterna och vill avpolitisera tillsättningen av chefstjänster. Syftet är, säger man, att upprätthålla den svenska principen om självständiga ämbetsverk (som urholkades på 1970-talet). Rådet vill också bryta kopplingen mellan intresseorganisationer och myndighetsutövning, vilket leder till det kontroversiella förslaget att a-kassorna bör förstatligas.

I kommunerna bör staten ta över finansieringsansvaret på de områden där staten ändå bestämmer omfattningen och inriktningen. Däremot bör man ge kommunerna ökad makt över andra områden.

Mera folkomröstningar

Kommunerna bör antingen fritt bestämma över utdebiteringen eller få ett permanent skattetak med utrymme för en fri sektor. De bör själva ansvara för skatteuppbörden. Man bör ge beslutande folkomröstningar en ökad roll i kommunerna. De ska vara obligatoriska vid ändring av kommunalskatten.

Rådet föreslår också att man inför kommunal parlamentarism, så att majoriteten i fullmäktige tillsätter kommunstyrelsen. Ett alternativ kan vara en direktvald förvaltningschef eller borgmästare.

När det gäller den enskilde vill Ekonomirådet öka valfriheten när det gäller skolorna (också bland de offentliga skolorna) och på motsvarande sätt införa en “dagispeng” som ger föräldrarna rätt att välja mellan olika slag av barnomsorg.

Hälsovård med konkurrens

Rådet vill (liksom moderaterna) slopa landstingen och i stället införa rikstäckande och konkurrerande hälsovårdsorganisationer, efter amerikansk förebild, dock med obligatorisk försäkring. På motsvarande sätt bör man ha en generell äldrevårdsförsäkring, vilket skulle kunna garantera tillräckliga resurser bättre än det nuvarande systemet.

Ekonomirådets politiska analys är knappast invändningsfri. En kritik som tidigare kommit fram mot liknande synpunkter är att de institutionella reglernas betydelse överdrivs. I själva verket har minoritetsregeringar under senare år kraftfullt förbättrat budgetsaldot och bekämpat inflationen.

Att socialdemokraterna nu tycks benägna att åter öka de offentliga utgifterna beror nog inte alls på att de har svårt att få igenom sin budgetpolitik i riksdagen utan mera på konkurrensen om väljarna med vänsterpartiet. Med nuvarande regler kräver ett nej till regeringens förslag att oppositionen kan enas om ett alternativ, vilket inte är troligt.

Nya möjligheter

Detta utesluter samtidigt inte att Ekonomirådets förslag är ett väl genomtänkt tillskott till debatten, som nog kan bli underlag för utredningar eller förslag i riksdagen. När nu socialdemokraterna har förlorat sin så starkt dominerande ställning i svensk politik har möjligheterna ökat att få igenom den typ av kontroll, maktdelning och individuella val som ekonomer ofta förordar. Det finns väl för den delen numera också mindre skäl för de borgerliga partierna att försöka gardera sig mot en alltför stark, eller tydlig, makt åt regering eller kommunstyrelser.