Moralens väktare

I början av november var det bekännelsedags. Igen. Efter avslöjandet att statssekreterare Nicola Clase betalat 68 000 kronor svart till hantverkare fick hennes kollegor – liksom ministrar, riksdagsledamöter och kommunalråd – erkänna att de syndat. Till slut även chefer för nyhetsmedier och ledande politiska reportrar: 22 av 33 tillfrågade hade något litet svart smuts i samvetsvrån. Ynkligt litet och väldigt gammalt förstås. Men visst borde de ha lämnat kontrolluppgift till Skatteverket.

När radioprogrammet Mediernas undersökning gick i repris hade såväl politikerna som många journalister och samvetsömma medborgare i allmänhet redan kunnat andas ut. Självaste generaldirektören för Skatteverket, Mats Sjöstrand, hade på sin mjuka skånska deklarerat att gränsen för när en privatperson ska anmäla att hon betalt en annan privatperson för att gå ut med hunden, passa barnen, städa, lägga plattor eller vad det nu kan vara bör höjas rejält. Från dagens 1 000 kronor om året till 10 000 kronor.

Han framstod som en förnuftets röst när journalistiken förlorat sig i futtigheter. Det måste ha varit roligt.

– Roligt och roligt. Man blir rätt trött på att samma saker kommer upp om och om igen. Det är ju inte första gången svartjobb diskuterats, konstaterar Mats Sjöstrand.

– Men tajmningen blev perfekt. Helt oavsiktligt. Vi har hållit på med det här länge. För fem år sedan gjorde vi en kampanj mot svartjobb riktad till ungdomar och vi fick fruktansvärt mycket stryk. Den uppfattades som att vi bedrev politisk propaganda för höga skatter, men kampanjen hade intet med det att göra. Den handlade om att slå vakt om skattemoralen, flera undersökningar hade visat att ungdomar i hög grad inte tyckte det var fel med svartarbete.

– Det var kanske otaktiskt från vår sida att göra detta på våren och sommaren ett valår, men vi tänker inte i de politiska termerna. Vi tänker på att skatteuppbörden ska fungera. Och det gör den inte om människor accepterar svartjobb.

– Politikerna säger att politiska diskussioner ska föras av politiker. Men många gånger ser vi ingen debatt, det är tyst.

Mats Sjöstrand tycker att Skatteverket lämnats lite väl ensamt att prata svartarbete. Men myndigheten har talat, och utrett. Förra vintern kom slutrapporten i verkets serie om “Svartköp och svartjobb i Sverige”, i den fanns idéer om vad som kan göras. De har sedan vridits och vänts och diskuterats med finansdepartementet. En sak stod klart tidigt, gränsen för fribelopp måste höjas. När regeln infördes var gränsen 100 kronor, vilket motsvarar 3 000 kronor i dag.

I mitten av november skulle Skatteverket lämna sitt förslag till regeringen, annars hinner man inte göra lag av det till 1 januari 2009. Verket kom i tid. I grevens tid för somliga.

– Vi hade ingen aning om att debatten om svartjobb skulle komma då igen. Det var en otrolig slump.

Att gränsen hamnade på 10 000 kronor är inte en tillfällighet, men inte exakt vetenskap heller. Skatteverket diskuterade 7 500 också.

– Medborgarna tycker att man måste kunna passa varandras barn och ge några flaskor whisky till den som beskär träden. Utan att hålla reda på ditten och datten.

Mats Sjöstrand tycker att det blivit väl mycket fokus på svartjobb nu, som om Skatteverket inte sysslade med annat. För det har inte bara varit den lilla delen – privatpersoners tjänsteköp om 10 miljarder som inte passerar skattekonton – som uppmärksammats utan också en större del: företag som kör om inte helsvart så i alla fall i gråzonen. Eller slarvar med säkerhetsbältet.

Sedan årsskiftet är det lag på att alla restauranger, kaféer och frisörer måste ha personalliggare som förs dagligen. Skatteverket har givits rätt att oannonserat komma och kolla vilka som är på jobbet, om de finns i liggaren och med tiden att de fått lön som det betalts skatter för.

Fel i liggarna renderar kontrollavgift, även om det senare visar sig att verksamheten är vit som snö. Hittills har lite drygt vart tionde företag i de två branscherna torskat. Kungligt drivna Kaffetorpet på Solliden åkte på 22 000 kronor, lösbladssystem godkänns inte ens om anteckningarna är gjorda på tårtpapper med spets.

Att alla svarta jobb blivit vita inbillar sig inte Mats Sjöstrand.

– Det är högkonjunktur, alltså ökar omsättningen i branschen och antalet anställda. Men våra kontroller tyder på att 4 000 svarta jobb blivit vita. Och då har det i alla fall blivit lite bättre.

– Och nu ser vi det vi aldrig sett förut på Skatteverket: byggbranschen, både arbetsgivareorganisationer och fack, vill att vi ges samma befogenheter där. Man vill ha schysst konkurrens.

Till priset av visst krångel, för det innebär personalliggarsystem, hur det än utformas. Med krångelargumentet var många borgerliga politiker mycket högljutt emot lagen om liggare.

Mats Sjöstrand gillar inte heller krångel. I remissvar efter remissvar har Skatteverket klagat på att den borgerliga regeringen gör uppgiftslämnande besvärligare. Den redan införda skattereduktionen för hushållsnära tjänster innebär en hel del avgränsningsarbete. Blir förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter i delar av tjänstesektorn – som krogar, fik, hunddagis och bilverkstad – verklighet ökar kluddet ännu mer. Kaffet och mackan ska belastas med den låga arbetsgivareavgiften, men inte brödet som kunden köper i disken och travar i väg med.

Då kan man fråga sig om inte alla enkelhetsivrare är beredda att dela ut extra pappersarbete för sina egen sjuka mosters skull. Skatteverket tar personalliggarna för kampen mot svartjobben. Regeringen Reinfeldt accepterar en uppsjö av olika skattenivåer för att antalet anställda ska öka.

– Jo, men det börjar bli väldigt komplicerat. Regeringen erkänner problemen, och det är en klar skillnad mot tidigare att man säger att vi ser målkonflikten och tar risken.

– Men det är ingen framgångstid för förenklingar, det ska gudarna veta.

– Och ändå har man höjt målet för hur mycket företagens uppgiftslämnande till myndigheter ska minska, från 20 till 25 procent. Man jämför med Nederländerna och säger att det går lätt att göra.

– Men Nederländerna hade ett så extremt komplicerat system att de bara behövde nysa för att minska krånglet med en fjärdedel.

Komplicerade regelverk är en förklaring till skattefel och till skattefelet, som i verkets terminologi är skillnaden mellan vad som borde betalats in i skatt och vad som verkligen kommit in. Differensen baseras på vad hushållen borde ha kunnat konsumera utifrån vad de skattat för och vad de egentligen sätter snurr på. Det handlar om 10 procent, ganska lite i internationell jämförelse, men räknat i kronor ett betydande belopp – drygt 130 miljarder.

Mikroföretagarna, rörelser med mindre än en miljon i omsättning, står för nästan hälften av skattefelet. När Skatteverket jämför en egenföretagare med en anställd med samma arbete har företagaren betydligt lägre arbetsinkomster samtidigt som han har avgjort bättre boende och bil.

Allt svinn är inte uppsåtligt. En hel del beror på att företagarna inte fixar regelverket. Därför satsar Skatteverket på att vara med när Nyföretagarcentrum och andra inrättningar har utbildningar för blivande näringsidkare.

– När människor skaffar F-skattesedel erbjuder vi kuvösverksamhet. Vi följer dem ett par år och ringer efter ett halvår och frågar hur det fungerar och svarar på frågor.

– För ett år sedan satt jag med de medarbetare vi har i Malmö som sysslar med det här. De konstaterade att av de företagare som fått hjälp och stöd via Nyföretagarcentrum och andra som prövat affärsidéerna, och oss, så var 80 procent kvar efter ett år. Det är så kul.

– De som däremot startat eget för att a-kassan höll på att ta slut – för dem hade det gått illa. Ingen verksamhet och stora skulder för att de varit oförberedda optimister.

– Man kan inte bara ropa på fler företagare, man måste hjälpa till också.

Och när Skatteverket är med och hjälper, hur är det med skattefelet hos de företagarna efter några år?

– Det är antagligen stort. Men vi märker skillnaden i kontakterna med företag när vi varit med fortlöpande för att hjälpa dem att göra rätt och när vi kommer efter två år och säger: Men hörru, det där var för djävligt.

– Vi ska inte använda samma metoder mot de människor som vill göra rätt för sig, eller dem som frestas att gå över gränser, som mot dem som skiter i allt.

Här reser sig Mats Sjöstrand ur fåtöljen i det lilla samtalsrummet Island (i likhet med gd-kollegan Curt Malmborg på Försäkringskassan sitter han till vardags i kontorslandskap), fattar en spritpenna och ritar en pyramid på vita tavlan. Det gäller att ha en stabil bas av frivilligt laglydiga, det gäller att få det andra lagret – de som kan lockas att kliva uppåt i pyramiden – att helst ta ett steg ner till den goda skattemoralen, men i vart fall stanna kvar på en liten överklivsnivå. Och om Skatteverket går på dessa individer med den tunga arsenalen är risken för fotskott avsevärd; ursinne som leder till mer fusk och kanske rättshaverism.

Näst högst i pyramiden placerar Sjöstrand dem som behöver behandlas med hot och lämpor för att skärpa sig. Toppgänget kan inte stava till moral. Där är det tvångsmedel och polisutredningar som måste till.

Gör porten hög, gör dörren bred för dem som vill visa sin goda vilja, resonerar Skatteverket och erbjuder rådgivning och e-tjänster för att underlätta för företag, inte minst de små.

Men har inte bokföringsbyråer (som för övrigt i hög grad skattefelat själva när masarna kontrollerat) invändningar mot rådgivandet, statlig konkurrens, liksom?

– De flesta småföretag köper inte de tjänsterna löpande, de har inte råd. De försöker själva så gott det går. En femtedel av dem lämnar sina månadsredovisningar på nätet. Och de gör det när de får tid över.

– Nyligen öppnade vi e-tjänsten nattetid i ett tekniskt prov, utan att ha talat om det. Första natten kom det in tre deklarationer klockade 02.30. Det var inte några bokföringsbyråer.

Ordet fungera återkommer i olika former, om och om igen, när Mats Sjöstrand talar. Att han i fem år drev frågan om att förmögenhetsskatten borde bort var förstås för att den inte var funktionell, den hade i praktiken blivit frivillig och det gick inte att se hur den skulle kunna göras om så att alla måste betala. Alltså måste den bort.

Nu oroar sig generaldirektören för att bolagsskatten håller på att bli frivillig. Den 6 november gick Skatteverket på pumpen i Regeringsrätten i ett mål mot Industrivärden och dess hantering av PLM (se artikel nedan). Förpackningsföretaget köptes, såldes först vidare till ett dotterbolag utan anställda för att sedan köpas tillbaka. Under processen förvandlades beskattningsbara utdelningar till avdragsgilla räntor, enligt Skatteverkets synsätt. Men domstolen såg det annorlunda.

– Nu grubblar vi på hur vi ska kunna förhindra vissa skatteupplägg som vi tycker är otroligt avancerade och som vi efter denna dom inte kan angripa.

– Det får inte bli så att bolagsskatten blir frivillig i framtiden.

Mats Sjöstrand nämner inte Industrivärden vid namn när han talar om domen. Och inga andra företag heller när han resonerar om de i hans ögon moraliskt förkastliga skatteupplägg som finns på marknaden.

– Lagligt är lagligt. Men det verkar inte finnas någon etisk gräns för vad man kan sälja. Jag tror att den verkställande ledningen i företagen inte vet om vad som görs, de blir inte inblandade utan det sker en nivå ner. Det visar undersökningar från den engelska skattemyndigheten.

– Om detta förs ingen debatt alls. Men det borde hamna i sökarljuset, det handlar om oerhört stora belopp. I åtminstone ett par stora företag vi känner till handlar det om kanske 10 miljarder kronor sammanlagt.

– Om de här uppläggen är lagliga – då är det fel på lagen.

Här är alltså Skatteverkets lösning inte att ta bort den lag som inte fungerar, utan i så fall att skriva om den. Men så får staten också in 108 miljarder kronor i år i skatt på företagsvinster, förmögenhetsskatten handlade om 6 miljarder, som mest.

Om funktion och enkelhet ska stå i centrum borde väl platt skatt vara lösningen, lika beskattningsnivå för alla inkomster, oavsett källa. Den vägen har flera stater i det forna östblocket valt.

– Jo, men…

Mats Sjöstrand undslipper sig en liten suck och gör en paus.

– Jag vet inte hur mycket det betyder egentligen. Det blir ingen konkurrens mellan kapital- och arbetsinkomster, man slipper 3:12-reglerna och det är ju en fördel.

– Men det är en politisk fråga. Så länge man har nivåskillnader i beskattning mellan arbete och kapital måste man ha spärrregler, sen är det en annan sak hur komplicerat konstruerade de är.

Många små företagare får frossbrytningar bara vid omnämnandet av de två siffrorna med kolonet emellan.

– Regeringen har anlitat en dansk professor som utreder effekterna av 3:12-reglerna. Jag kan slå vad om att han kommer fram till att de är gynnsamma för företagarna. Det vore världens överraskning om han inte kom fram till det. Vilket inte säger att de inte kan förenklas.

De riktigt små företagen har knappt råd med bokföringshjälp. De stora har egna skattejurister och konsulter, som inte sällan har yrkesbakgrund i Skatteverket.

– Det är inte fel att gå mellan olika sektorer. Och har de varit här så kan de i alla fall något. Det finns inget som säger att man ska göra som jag, det är inte att vara ett föredöme att stanna på samma arbetsplats hela livet.

– Dessutom, vi köper tillbaka folk också.

Har ni råd med det?

– Det finns folk som har andra värderingar än att bara, bara tjäna pengar.

Föredöme, förresten. Det är också ett ord som Mats Sjöstrand använder ofta. Inte fullt lika flitigt som funtionell, men nästan. Skatteverkets huvudkontor skulle kunna användas som illustration av begreppet oflashigt. Tidigt 1970-tal, mörkt tegel, trånga korridorer med plastmattor i terrakottafärg, sjukhusgröna väggar och därtill beläget utanför tullarna på Solna Strandväg 10, en numrering som är helt ologisk.

– Visst, de bytte namn på en del av Tritonvägen och på Albygatan och kallade den Solna Strandväg för att området skulle få högre status. Fastighetsägarna försökte få SL att byta namn på tunnelbanestationen från Vreten också, men de backade när SL sa att de i så fall fick betala för byte av varenda skylt och karta, berättar Mats Sjöstrand med ett leende.

Statusputs är inte hans grej. Så att flytta till en bättre adress, som andra statliga myndigheter har gjort, har inte varit på tal. Lokalerna är relativt billiga och då kan man använda pengarna till personal.

– Det här funkar. Vi har alltid kunnat rekrytera folk ändå. Myndigheter måste se hur de använder skattemedlen. Inte minst Skatteverket, vi måste vara ett föredöme.

Där satt den. Funktion och föredöme i ett. Fast perfekt föredömlig i alla avseenden är Mats Sjöstrand inte. Tjänstebil har han, men den går varken på etanol, el eller miljödiesel. Men, försäkrar han, alla nya tjänstebilar är miljöklassade.

MALIN SIWE

malin.siwe@affarsvarlden.se

____________________________________________________________

Industrivärdens skatteplanering upprör Mats Sjöstrand

Den 7 november kom det lilla meddelandet från Industrivärden. Företaget hade fått bifall på sin överklagan av en Kammarrättsdom i Regeringsrätten. Därmed upplöste man den reservering om 219 miljoner kronor som gjorts för att täcka skatteskulden plus räntan. Beloppet motsvarade 55 öre per aktie.

Informationen gick spårlöst förbi i offentligheten. Men inte inom Skatteverket. Där ogillar man verkligen skatteplaneringen som såg ut så här på ett ungefär.

Industrivärden är ett investmentbolag och behöver därför inte betala reavinstskatt, och kan inte heller dra av förluster. Rörelsedrivande dotterbolag ska betala skatt för inkomst av näringsverksamhet och sedan sker ingen beskattning förrän investmentbolagets ägare får utdelning. Men skatt ska alltså in två gånger, den så kallade dubbelbeskattningen.

1991 köpte Industrivärden förpackningsföretaget PLM. Men snabbt såldes det vidare, till Fautor – ett personallöst dotterbolag till Industrivärden startat 1989, som fick låna till köpet. Därmed blev PLM en dotterdotter. Som dotter- och holdingbolag hade Fautor rätt att ta emot koncernbidrag från andra rörelsedrivande företag inom Industrivärden, det gjorde man i den omfattning som krävdes för att betala räntorna på PLM-köpet till koncernmodern Industrivärlden.

Genom denna manöver kvittades vinster i rörelsebolagen med avdraget för räntebetalningen till koncernmodern. Ett resultat som aldrig kunnat uppnås utan Fautor, som i övrigt inte hade någon verksamhet.

1995 tog Industrivärden tillbaka PLM-ägandet direkt, 1998 var innehavet sålt.

Regeringsrättens motivering till att godkänna Industrivärdens upplägg är att den nya skatteflyktslagen är från 1995 och därför inte kan tillämpas på planeringen eftersom den inleddes med lånen till Fautor 1991 och 1992.

PS. Fautor betyder medhjälpare och provokatör på spanska. /ds

_________________________________________________________

Skatter sedan 1972

Ålder: 59

Familj: Hustru och vuxen dotter.

Bor: Hus i Järfälla, ingen sjöutsikt, skafttomt: “Den missköter jag också.”

Utbildning: Civilekonom i Lund hösten 1971.

Karriär: Började på Skattemyndigheten i januari 1972. Generaldirektör för de 11 121 anställda sedan 1999.

Fritid: Läser ganska mycket. Just nu Torgny Lindgrens Norrlands Akvavit, “häftig farbror”.

Skulle vilja hinna med mer teater och konst, “det ger kraft”. Rekommenderar Zarah på Folkoperan.