Mycket krissnack – men Sverige stabilt

Räkna med att våren kommer att fyllas av krisprat. För när exporttillväxten börjar halta och arbetsmarknaden vägrar att lyfta så är det säkert som amen i kyrkan att krisen kommer att behandlas friskt i olika sammanhang. Den kommer att skyllas på politiker, riksbank och en alltför stark krona. Men under tiden så kommer Sverige att tuffa på i hygglig fart och fortsätta att växa snabbare än de flesta av sina konkurrentländer.

Och om omvärldskonjunkturen skulle ta fart fram emot sommaren så är det under hösten dags att ta itu med farorna kring hushållens skuldsättning och underskottet i statens budget. Samt givetvis 2004 års mest innovativa ord när det gäller att beskriva faran för svensk och internationell ekonomi på lite längre sikt – nämligen vad vi ska göra med köttberget av 40-talister.
Enligt den allra senaste statistiken ser det ut som om svensk industri är på väg in i en något lugnare fas. Man ska dock ha i åtanke att avmattningen kommer från ett extremt gynnsamt läge med tvåsiffrig exporttillväxt under årets första halvår och det högsta kapacitetsutnyttjandet på mer än 30 år. Dessutom har överskotten i bytesbalansen varit rekordstora och legat nära sju procent av BNP.

Tyvärr är det här utgångsläget något som relativt snabbt kommer att glömmas i den ekonomiska debatten, och vana som vi blivit att det mesta ska handla om industrin efter drygt tio år av exportframgångar, så blir det dags att plocka fram krisscenariot när inte exporttillväxten längre kommer per automatik. Svaghetstecknen syns redan i skogsindustrin, men även dollarkänsliga delar av verkstads- och konsumtionsvaruindustrin kommer troligen att få problem. Samtidigt skyddas den svenska exporten av att våra nordiska grannländer fortsätter att växa över genomsnittet och av den starka tillväxten i Östeuropa.

Men importen fortsätter att växa snabbt vilket gör att det bidrag som utrikeshandeln gett till den svenska BNP-tillväxten kommer att dämpas på ett dramatiskt sätt. Från ungefär 2,5 procent av BNP under det första halvåret 2004 till ner mot någonstans kring 0,0-1,0 procent under 2005.
Då blir det dags att rikta kritiken mot den starka kronan som på bara några månader har stärkts med cirka 7 procent. Det är en riktigt ordentlig revalvering och mycket talar för att kronan fortsätter att stärkas under inledningen av 2005. Bland annat för att många internationella affärsbanker fått upp ögonen för kronan och tävlar om att ösa beröm över stabiliteten i svensk ekonomi. Om de allra mest optimistiska prognoserna för kronan slår in kan det bli riktigt jobbigt för svensk industri. För då talar vi om kronkurser på under 6 kronor mot dollarn, ner mot 8 kronor mot euron och en bra bit under 12 kronor mot det brittiska pundet. Vid dessa kronnivåer börjar det bli dags att justera ner exportprognoserna riktigt ordentligt.

Många kommer dessutom att förvånas och förskräckas av den fortsatt svaga sysselsättningsutvecklingen i början av 2005. Utom förstås de som, i likhet med regeringen, räknar antalet sysselsatta inklusive alla de arbetsmarknadsåtgärder som aviserats. Tar man bort dessa effekter så kommer sysselsättningen fortsätta att minska. Något som i sin tur leder till förnyad kritik mot riksbanken för att ha hållit för höga räntor och kritik mot regeringen för misslyckandet med den ekonomiska politiken.

Och än så länge är det förhållandevis lite som talar för någon bred uppgång av sysselsättningen under 2005. Det handlar mest om att positiva prognoser för svensk ekonomi till slut ska slå in och att det kommer tvinga företagen att nyanställa. Men de flesta ekonomiska bedömare har skruvat ner förväntningarna på sysselsättningstillväxten riktigt ordentligt.

Den svaga sysselsättningsökningen är oroande också ur aspekten att den riskerar dämpa den privata konsumtionen. Det är den som till stora delar ska driva tillväxten under 2005. Med fortsatt låga räntor, skattesänkningar, låg inflation och stigande fastighetspriser finns egentligen en riktigt god grund att stå på. Och till hösten kan det dessutom dyka upp nytt godis från regeringen, den här gången i form av valfläsk inför 2006. Det som hotar att stjälpa kalkylen är, förutom svag sysselsättning, att riksbanken höjer räntorna eller att den till synes oundvikliga diskussionen om hushållens ohälsosamma skuldsättning eller statens skakiga finanser lägger sordin på konsumtionsviljan.

En annan faktor som ska driva Sveriges tillväxt framöver är investeringarna. Industrins investeringsvilja är god och enkäterna pekar mot en rejäl investeringsökning under 2005. Dessutom kommer statens investeringar i mer eller mindre nödvändiga infrastrukturprojekt att öka. Men för att investeringarna ska uppvisa ett verkligt lyft och bidra till den svenska tillväxten krävs också att bostadsbyggandet fortsätter uppåt. Låga räntor och stigande inkomster är i sin tur nyckeln till det.

Så om man sammanfattar förutsättningarna för att den svenska ekonomin ska växa under 2005 så krävs det: ingen internationell kris, fortsatt låga räntor, lagom stark krona och lite mindre gnäll. Om dessa förutsättningar uppfylls så kan tillväxten mycket väl hamna en bra bit över två procent.