Myten om Stockholms stagnation

För tre veckor sedan presenterade Nordea (dåvarande Merita Nordbanken) en studie om storstadsregionernas ekonomi med budskapet att Malmö- och Göteborgsregionerna håller på att ta över Stockholms roll som tillväxtmotor. Banken bedömde att Malmöregionen, tack vare Öresundsbron, skulle få den snabbaste tillväxten och att även Göteborgsområdet skulle gå om Stockholm. Huvudstadens inbromsning ansågs följa av en överhettad arbetsmarknad, bostadsbrist och dåliga kommunikationer.

Klingade bra

Uppmärksamheten kring rapporten blev stor. Den innehöll precis det budskap många ville höra, särskilt politiker ute i landet. Budskapet passade även i Stockholm. “Det är jättebra om Göteborg och Malmö får fart på sig. Stockholm lider av att vi är så framgångsrika”, sade Stockholms moderata finansborgarråd Carl Cederschiöld.

Men stämmer bilden med verkligheten? Det ser inte ut så. En kritisk granskning av Nordeas sätt att räkna regional tillväxt visar på klara svagheter i analysen. Man får rent av motsatt bild om man använder en annan metod och med färskare siffror. Att mäta ekonomisk tillväxt på regional nivå kan nämligen ske på flera sätt.

Nordea har valt att mäta utifrån bruttoregionalprodukten (BRP), alltså BNP nedbrutet på regioner. Svagheten med denna metod är att det bara finns siffror fram till och med 1996. Åren 1997, 1998, 1999 och 2000 har man därför fått uppskatta utifrån ett förenklat antagande om att produktiviteten är densamma i alla regioner. Produktiviteten har sedan multiplicerats med sysselsättningsförändringen för att få BRP. Det säger sig självt att man därför inte kan stå på särskilt säker grund när man försöker beräkna BRP för 2001 och 2002.

Nackdelen med BRP-siffrorna är också att de bara finns på länsnivå. Detta har Nordea haft problem med eftersom man egentligen är ute efter storstadsregionerna men måste använda siffror för hela länet. Folk pendlar ju över både kommun- och länsgränser. Därför brukar regionala analyser utgå från så kallade lokala arbetsmarknader, alltså områden med stor så kallad inompendling men liten ut- och inpendling. Stockholms lokala arbetsmarknad rymmer således 29 kommuner och sammanfaller i stort sett med Stockholms län. Några kommuner utanför länet ingår dock. Skåne län består av tre lokala arbetsmarknader och är således inte det samma som Malmö. I ännu högre grad gäller detta länet Västra Götaland, som utöver Göteborg består av 12 lokala arbetsmarknader.

Fräschare siffror

För att kringgå problemet med gamla BRP-siffror, och tvånget att göra analysen på länsnivå, finns ett bättre alternativ. Man kan nämligen mäta tillväxten från inkomstsidan i stället för från produktionssidan. Definitionsmässigt är ju nationalprodukten lika med nationalinkomsten. Och av nationalinkomsten är ungefär två tredjedelar summan av alla löner och en tredjedel kapitalinkomster. För lönerna finns ingen eftersläpning i statistiken eftersom arbetsgivarna lämnar månadsvisa skattedeklarationer. Därför går det att få fräscha siffror. Förändring av lönesumman är därför det bästa aktuella måttet på regional ekonomisk tillväxt som finns att tillgå.

Konsultföretaget Temaplan, ett av de ledande i Sverige på regionala analyser, har utvecklat databaser över lönesummans tillväxt i alla landets kommuner och lokala arbetsmarknader. Om vi håller oss till länsnivå, för att kunna jämföra med Nordea, finns ingenting i Temaplans bearbetade siffror som pekar på att det skett något trendbrott. För 2000 spår Nordea att både Skåne och Västra Götaland skulle få en snabbare tillväxt än Stockholms län. Men lönesummans utveckling, under de två första kvartalen i år, stödjer inte alls Nordeas kalkyl. Tvärtom har Stockholms län haft en klart högre tillväxt av lönesumman (se diagrammet här intill).

Bäst även på lång sikt

Temaplan har också gjort en mer långsiktig bedömning åt den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87, rapport 3). Den visar på en högre tillväxt för Stockholmsregionen jämfört med Göteborg och Malmö. I detta fall mäts tillväxten som ökning av sysselsättningen. För perioden 1999-2010 görs bedömningen att sysselsättningstillväxten blir 19 procent för Stockholm, 15-17 procent för Göteborg och Malmö samt 12 procent för hela riket, räknat på en prognos om att BNP ökar 2,6 procent per år. Som huvudförklaring till den högre tillväxten i Stockholm anger Temaplan att huvudstaden har större förmåga att generera egen tillväxt genom en större marknad, vilket ger skalfördelar. Marknaden ger plats för ett mer diversifierat näringsliv. Små och speciella tillväxtbranscher har en större lokal marknad som medför att riskerna att inte få täckning för fasta kostnader är mindre än i både Göteborg och Malmö.

Stark motor

Det förefaller alltså vara för tidigt att räkna ut Stockholm som den främsta tillväxtmotorn i landet. Naturligtvis kan bostadssituationen och trafikproblemen hämma utvecklingen (se till exempel specialen om trafikproblematiken på sid 28-34).

“Det kan vara så, men vi vet inte. Det saknas analyser. Enligt min uppfattning finns dock inga starka belägg för att det bromsar upp tillväxten. Boendekostnaderna är realt sett inte högre än i början på 1990-talet och vi har inga dramatiskt stora trängselproblem i Stockholmstrafiken” säger Ulf Strömquist, ordförande i Temaplan, till Affärsvärlden.

De övriga regionerna har också sina problem. Han påminner om att den höga avgiften för att ta sig över Öresundsbron kan bromsa utvecklingen i Malmöregionen. “Bron har ju mindre trafik än vägen genom Lill-Jans skogen i Stockholm!”