När kriget kom till Stureplan

Måndag: Under strategimötet kommer nya underrättelser om kriget i Irak: Amerikanska attackhelikoptrar har bombat en get utanför Nasiriya. Vad kan detta onödiga slaktande av oskyldiga djur betyda för dollarkursen?

Hemmaopinionen kommer naturligtvis också att påverkas av misstaget. Och hur går det med den uppvaknande irakiska oppositionen? Ska upproret i Basra komma av sig? Vidare sägs brittiska trupper ha hjulat förbi enheter ur elitförbandet Republikanska gardets mest vältränade del, Medinadivisionen. En sådan brist på respekt för motståndarna kan säkerligen också få effekter.

Frågan är bara vilka. Mötet avbryts. Resten av dagen sitter vi på våra händer och tänker. Detta för att vi ska motstå frestelsen att svara i telefon och kanske säga dumheter.

Tisdag: De amerikanska konsumentsiffrorna levereras tidigt på eftermiddagen. Föga förvånande har Uncle Sam blivit mer försiktig i sina uttalanden om vad han ämnar köpa i termer av SUV:ar, kylskåp, luftvärnskanoner, B/C-skyddsdräkter och DVD-underhållning. Tricket om man vill driva en framgångsrik hedgefond är förstås att inte blott gissa hur dessa siffror bör tolkas. Vi måste också gissa hur alla andra kommer att gissa. Först därefter kan vi gissa vad som kommer att hända på marknaden på grund av att konsumentsiffan stannade på 59,87 i stället för som väntat 62,8. Sedan intar vi de positioner i dollar, pesos, gristerminer och apelsinfutures som passar vår marknadsbild.

Onsdag: Våra korta, medellånga och futuristiska positioner i råvaror gick hem precis som förväntat. Fonden är upp tre procent sedan tisdag morgon – en av de bästa avkastningarna på länge.

Aktieportföljen har ökat med trettio procent sedan månadens början. Se där vad litet blankning av defensiva instrument – kombinerat med belånade stekar i taiwanesiska chipstillverkare – kan åstadkomma! Det innebär förstås att vår lågriskprofil inte är riktigt intakt, men vem kontrollerar sådant? Aktiespararna har en intresseorganisation, men inte våra besuttna klienter. Den amerikanske presidenten håller ett tal till sitt folk som skakar oss djupt. Det är, förbanne mig, omöjligt att tolka hans ord. Börserna stiger, förstås, men det skulle dom göra även om Arne Weise sjungit “Ser du bomben i det blå?”. Tur att vi har stängt alla korta positioner. När marknaden blir hackig, agerar den smarte som en sticksåg.

Torsdag: Richard B Meyers, den amerikanske militärstrategen, har setts på ett lastbilsflak utanför Najat. En irakisk offensiv kan vara på väg från Al Kut. En tidningskiosk har sprängts utanför Kirkuk. Och utanför Mosul – inte långt från den turkiska gränsen – har någon spillt öl.

Marknaderna rallar som bara tusan på dessa besked om ett snart slut på kriget. Men sedan sker det som inte får ske: den turkiske överbefälhavaren Hilmi Özkök säger att Turkiet inte har för avsikt att sända ytterligare trupper till norra Irak. Detta tolkas som att beslutsamheten i krigföringen (i vart fall enligt “en chefsmäklare” på Bloombergs) är på väg att klinga av. Marknaderna dyker, oljan skjuter i höjden, guldet rallar och techsektorn packar ihop. Två miljarder åt fanders, tänker jag.

Men icke! Min kvantkille, Sebastian, har hedgat alla våra positioner eftersom han upptäckt ett mönster i Chicagostatistiken som talade emot en uthållig uppgång.

Fredag: Orkar inte längre. Firman får ledigt, jag bjuder hela gänget på långhelg på “Dippan” i Åre. När de åkt hänger jag upp “Neutral”-skylten på ytterdörren och låser in mig i biblioteket. Kanske kan jag hitta några ledtrådar till det irakiska krigsmönstret om jag läser mig igenom hela Tusen och en Natt över helgen.