Näringslivsmakten byter skepnad

Reaktionerna efter förra årets lista var många. Några i form av spontana samtal från folk som undrade varför de själva inte var med, eller från informationschefer som undrade varför deras vd:ar inte kvalade in. Några som frågade hur vi resonerat angående kvinnorepresentationen på listan. Men de flesta som hörde av sig reagerade alla på samma sak; att näringslivets maktelit faktiskt inte är så mycket större än 100 namn.

– Den stora aha-upplevelsen är ju vilken jävla ankdamm det här är. Det är ju inte klokt egentligen, som en av de spontana rösterna kommenterade dagarna efter att tidningen utkommit.

Och visst. Sett till det yttre ramverket är makten i Näringslivs-Sverige minst sagt trögrörlig. Trots några procentandelar nytt blod i styrelserna återfinns börsens tyngsta makthavare fortfarande i samma snäva kretsar. Men givet det, och för alla oss som ändå valt att delta i, bevaka eller följa hur makten ändå rör sig fyller listan en viktig funktion. Affärsvärldens maktrankning speglar nyanser och trender, kartlägger hur makten möbleras om efter storaffärer och vilka som har lyckats och misslyckats under året som gått.
Och i det avseendet har det ändå varit ett händelserikt år. Börslyft, storaffärer, ommöbleringar i styrelser och på vd-poster har stuvat om ordentligt i listan. Grovt sett kan fyra trender urskiljas i årets maktranking.

# Passiva kapitalister tappar makt. Sedan förra årets lista publicerades har Stockholmsbörsen klättrat 40 procent. Den som inte har utnyttjat börslyftet till att öka sin makt, utan hukat bakom allt för trygga investeringar, tar inga poäng i år.

# Institutionellt kapital tappar i makt. Ägarrepresentanterna på fondjättarna jobbar stenhårt men faktum kvarstår; identitetskrisen är total när det kommer till vilken typ av ägare de vill vara.

# Politikermakten över näringslivet ökar. Det tomrum som uppstår när näringslivet förlorar i trovärdighet fylls upp av politikersfären och årets lista innehåller fler politiker än förra året. Den klyfta mellan regeringen och näringslivet som blev tydlig när Leif Pagrotsky hamnade i offentligt storgräl med Ebba Lindsö vittnar om en tydlig maktrörelse under året som gått.

# Klipparna är tillbaka. Finansmännens bästa tid är nu. Robert Weil ska börja göra affärer igen, H&Q klättrar efter operationerna i Drott och Christer Gardell har tagit sig in på listan. För att inte tala om att listans nummer 1 faktiskt en gång började sin karriär med en klippar-kupp.

En stor händelse i näringslivets innersta rum, som är svår att förbigå, är turerna runt Johan Björkman – som stod som solklar etta på förra årets lista men som i år hänvisats till “obs-listan” .

“Björkman”-affären sände, när misstankarna offentliggjordes, en chockvåg genom hela näringslivet – även om många raskt hämtade sig för att mellan skål och vägg hävda att det var väl ändå ingen större överraskning. Den enorma debatt som följde kom bland annat att handla om mekanismerna bakom uppgång och fall, och om hur medierna haussar makthavare för att sedan baissa dem. Så enkelt är det givetvis inte i fallet Björkman.

När Affärsvärlden utser näringslivets mäktigaste är det ingen trofé, ingen utnämning vi hittat på för att göra direktörerna glada och ingen skönhetstävling där vackrast vinner. Det är ett sammanvägande av formell och informell makt via ett antal kriterier i syfte att kartlägga makten i svenskt näringsliv. Detta bland annat för att sätta ner foten i debatten om vilka personer som ska granskas. Ty makt ska granskas. Och de som har mer makt än andra ska granskas hårdare än andra. Ju högre maktposition, desto viktigare att leva upp till den, att sköta sig väl och att förvalta det förtroende man fått – oavsett om det är av andra familjemedlemmar, styrelsekolleger, aktieägare eller fond- och livsparare.

Vi vågar lova att såväl Johan Björkman som årets etta, Fredrik Lundberg, är högst medvetna om detta. Tomas Nicolin, en av listans verkliga raketer och inom kort det institutionella kapitalets mäktigaste röst, är det i alla fall. Ända sedan han för knappt två år sedan drog i gång debatten kring optionsprogrammen i Skandia har han hyllats som en moralens väktare, med hög trovärdighet och ett oklanderligt förflutet.

När han nyligen intervjuades med anledning av sin nya maktposition som vd för Alecta kommenterade han:

“Bilden av mig är obehaglig. Alla människor kan göra misstag och jag kommer säkert att göra det.” Paradoxalt nog är det säkerligen en ödmjukhet som han delvis lärt sig av just Björkman, som tills i höstas var Nicolins ordförande i Tredje AP-fonden.

För dig som läser listan för första gången, vår programförklaring i repris från
förra året: Om vår undersökning är vetenskaplig? Så gott det går (se “så-gjorde-vi”-ruta här intill). Orättvis? Säkert, om man frågar dem som hade velat se sig själva eller sina kompisar högre på listan. Men så här går snacket. Bland oss. Bland er alla vi träffar, både formellt och informellt. Bland makthavarna själva. Välkommen in i maktens innersta boning.

_______________________

SÅ GJORDE VI:

De 100 namn som återfinns i listan har poängsatts på en skala 1-5 efter tio olika kriterier. Dessa har sedan viktats inbördes, faktorer som förtroende och nätverk väger givet tidens tecken tyngre än t. ex. hur många anställda man har. Siffrorna har därefter sammanvägts och makthavarna rangordnats efter totalpoäng. Vald titel i listan bedöms vara respektive persons tyngsta. Juryarbetet har utförts av delar av Affärsvärldens redaktion i samråd med ett 20-tal opinionsbildare, mediemakthavare, investerare och styrelseproffs.

Kritierierna
# Formell makt (mätt i omsättning, ägarandel, kapital att förfoga över eller investera)
# Politisk makt (makt över lag)
# Nätverk
# Förtroende
# Styrelseuppdrag (antal och dignitet)
# Opinionsmakt
# Antal anställda
# Antal kundrelationer
# Aktivitet
# Personlig karriärpotentialv