Nu är monstret tämjt

Riksbanken sänkte sin styrränta till rekordlåga 1,5 procent i början av sommaren. Med fortsatt låg inflation är det svårt att se hur Riksbanken ska kunna motivera en kursändring nu. En räntehöjning på den här sidan årsskiftet förefaller osannolik.

Visserligen kan en fortsatt stark konjunktur och sjunkande arbetslöshet presenteras som motiv för en räntehöjning efter årsskiftet, men även detta kommer att vara en tunn argumentation eftersom det förefaller osannolikt att lönehöjningarna ska skjuta fart.

Lönerna är tvärtom under press nedåt. Och det beror inte bara på konkurrensen från Asien. En annan, minst lika viktig, orsak är att betydande konkurrentländer som Tyskland och Frankrike är i full färd med att förlänga arbetstiden utan att höja lönerna i samma takt. Och om inte lönerna skjuter fart finns egentligen inga som helst motiv för en höjd ränta.

Snarast talar starkare krona och den fortsatt låga inflationen för att räntan egentligen ska ner ytterligare. Men den som sitter med bolån ska dock inte räkna med fler räntegåvor från Riksbanken och den som lever med små marginaler kan konstatera att det sannolikt aldrig har varit så här billigt att binda sina lån.

Enligt vice riksbankschefen Lars Nyberg, en av ränteideologerna på banken, är bubbelrisken överdriven. Det är inte någon fara på taket vare sig med hushållsutlåningen eller bostadspriserna, enligt ett tal han höll i förra veckan. Folk har i allmänhet råd att betala sina skulder och även om räntorna skulle stiga något så finns det ingen risk för några större kreditförluster.
Därmed är, i alla fall för tillfället, det största hotet mot en räntehöjning från Riksbankens sida försvunnet. Och även den uppgång i de långa räntorna, som i betydligt högre grad styrs av vad marknaden tror om framtida tillväxt och inflation, som skett under sommaren har kommit av sig. Den tioåriga räntan ligger för närvarande på låga 3,05 procent.

Men om konjunkturen stärks och regeringen fläskar på med finanspolitiska åtgärder så att arbetsmarknaden tar fart, kommer inte Riksbanken att ändra strategi då? Och höja räntan någon gång kring årsskiftet?

Ja, möjligen. Riksbanken strävar efter att ligga 1-2 år före konjunkturen med sina åtgärder så en sådan åtgärd skulle de kunna motivera utan att få alltför mycket kritik. Men enligt de flesta bedömare håller sig inflationen kring noll fram till dess – det enda hotet mot dagens i stort sett obefintliga inflation tycks vara fortsatt stigande oljepriser som kan driva upp den allmänna prisnivån.

Men inte heller det borde vara ett tillräckligt skäl för Riksbanken att höja räntan. Det är bara när det höga oljepriset sakta sipprat genom systemet, och bidrar leder till högre priser även på andra varor eller i krav på högre löner, som rekordnoteringarna på landets bensinmackar blir ett reellt inflationshot. Innan det blir verklighet är det snarare hotet om att oljepriset ska dämpa den internationella konjunkturen som ska ses som det primära problemet.

När det gäller de långa räntorna är det betydligt mer osäkert hur utvecklingen kommer att se ut framöver. Den så länge förutspådda uppgången i de långa räntorna har helt uteblivit. Det har förvånat många, inte minst den amerikanska centralbanken som höjt sina styrräntor från 1,0 till 3,5 procent under en tolvmånadersperiod utan att det fått någon större effekt på de långa räntorna.

Förklaringar saknas för all del inte. En är de asiatiska ländernas stödköp av amerikanska statsobligationer, en annan att obligationsmarknaden redan tycks inriktad på en ny lågkonjunktur. Men med stora finansieringsbehov, inte bara i USA utan i stora delar av västvärlden, talar det mesta för att vi nått en botten när det gäller de långa räntorna.

För ett hushåll med bostadslån blir valet mellan rörlig och bunden ränta ovanligt svårt. Att rörlig ränta över tiden visat sig vara det mest fördelaktiga, har visserligen blivit något av ett favoritmantra bland hushållsekonomerna. Men för den som vill “sova lugnt om natten” kan det dock konstateras att den “premie” man får betala för bundna lån är rekordlåg.

Det skiljer för närvarande bara 0,5 procentenheter till fördel för rörliga lån. Och enligt beräkningar från SBAB var den premien hela 1,7 procentenheter mellan 1997 och 2000. Sett till att sannolikheten för en ytterligare räntesänkning från Riksbankens sida måste betecknas som mycket osannolik kan nog läget för att binda sina räntor knappast bli bättre.