Nu tar de hem vinsten

De brittiska julshopparna märkte sannolikt inte så mycket, förutom kanske att deras lokala spritbutik i vissa fall plötsligt stängdes. Men i den fashionabla stadsdelen Mayfair i centrala London där många internationella riskkapitalbolag har sina kontor gick det säkert kalla kårar längs ryggraden på en och annan investerare och långivare. Inte blev det bättre heller av att det hände igen dagen efter.

Både vin- och spritbutikskedja Unwins med 1 800 anställda, som musikkedjan MVC med 700 anställda, hade plötsligt blivit satta i konkurs. Konkurser förekommer förstås i näringslivet men nu gällde det två bolag som relativt nyligen tagits över av riskkapitalbolag, så kallade buy-out firmor. Det var första gången på flera år som riskkapitalbolag varit inblandade.

Både investerare och banker kommer att förlora pengar, i fallet med Unwins var det också Bank of Scotland som försatte bolaget i konkurs. Incidenterna sätter fingret på de frågor som sysselsätter branschen mest just nu. Är marknaden överhettad? När vänder det nedåt igen?

– 2006 lär bli ännu ett bra år för buy-outs men när man ute på stan igen börjar höra uttryck som ‘slam-dunk’ och ‘no-brainers’ är det definitivt dags att ta det lite lugnt, säger Sergey Sheshuryak, partner på Adams Street Partners i London, en fond-i-fond som bland annat har investerat i Segulah, EQT, Nordic Capital och Altors fonder.

Prisnivåerna på bolag har drivits upp av väldigt god tillgång på krediter samtidigt som inflödet av nya pengar ökar stadigt. Enligt Morgan Stanley så har priserna ökat från runt sju gånger vinsten de tre första kvartalen 2002 till runt 8,5 gånger vinsten de tre första kvartalen förra året. Sedan dess har priserna sannolikt fortsatt uppåt.

-Konkurrensen är hård och det finns tendenser till att man inte gör lika djuplodade bolagsgenomgångar som tidigare och är villig att betala nästan vilket pris som helst, säger Michael Rosenlew, partner på Industrikapital.

Själva ligger Industri Kapital för tillfället gäna på säljsidan liksom flera andra nordiska aktörer. Förra året sålde IK till exempel kemigruppen Perstorp och symaskinstillverkaren VSM till andra private equity-bolag. Priserna på bolag är höga även på den nordiska marknaden men hittills har Norden inte drabbats av några större konkurser eller annat som skrämt upp bankerna.

-Aktiviteten i Sverige har varit bra 2005 och det kommer fortsätta 2006. Priserna är visserligen höga men i Norden har en del företag av mycket hög kvalitet bytt ägare vilket till en viss del förklarar prisnivån, säger Graham Oldroyd som basar för den europeiska buy-out firmans Bridgepoints nordiska team.

Liksom de flesta branscher rör sig även buy-out sektorn i cykler. Michael Rosenlew tror att toppen i den nuvarande cykeln kan nås under 2006. En utlösande faktor kan mycket väl bli en större konkurs i något bolag ägt av private equity i Europa, en kraftig uppgång i räntorna eller att bankerna misslyckas med att placera lånen till en stor affär. Det alla hoppas på är förstås att fallet inte blir alltför brant och hårt.

De höga priserna och styva konkurrensen ställer också allt högre krav på köparna av bolagen, det gäller både lokala och europeiska spelare. För att generera den avkstning man lovat sina investerare räcker det inte med att hoppas på att priserna fortsätter uppåt. Istället räknar de flesta i branschen kallt med att behöva sälja det de köper idag till lägre så kallade vinstmultiplar om några år, samtidigt som tillgången på finansiering då sannolikt är sämre.

– Jag tror att priserna håller i sig ett tag till, men de kanske inte fortsätter att stiga. När vi tittar på affärer i dag räknar vi med att sälja på lägre multiplar än vad vi köpt på. Det säger Jan Ohlsson, vd på Accent Equity som investerar i medelstora bolag i Norden. Accent var bland annat med och bjöd på Flexlink men hoppade av då prislappen blev för hög. EQT sålde Flexlink till ABN Amros riskkapitalverksamhet för runt 1,5 miljarder kronor.

De senaste åren har många bolag från de regionala investerarnas portföljer sålts till större konkurrenter, ofta med bas i London eller USA, och den här trenden kommer att hålla i sig tror det flesta i branschen. Men det stigande antalet andrahandsaffärer ökar också pressen på att utveckla de bolag som köps. I andrahandsaffärer är både säljare och köpare normalt sett mycket väl informerade och affärerna görs via auktioner där högsta budet får bolaget. Det ger väldigt lite utrymme för några räkmackor men spelar samtidigt kanske de lokala och regionala investerarna i händerna.

Inom Norden har man kanske tidigare än på andra håll jobbat mer strategiskt än finansiellt med de bolag man köpt. Bland annat har aktörerna drivit på strukturaffärerna inom en bransch för att konsolidera, vilket ofta har varit en framgångsrik modell.

– Jag tror att Norden passar bra för just en sådan strategi. För kanske runt 200 miljoner euros kan man köpa en marknadsledare i ett land och sedan är ju steget inte långt till de närliggande marknaderna, säger Oldroyd på Bridgepoint som förra året bland annat köpte den svenska hälsovårdskoncernen Attendo.

Förutom att hela buy-out sektorn håller på att växa till sig så är trenden stark mot allt större fonder och större affärer. Rekordet i branschen är visserligen fortfarande Kohlberg Kravis & Roberts (KKR) utköp av livsmedelskoncernen RJR Nabisco för runt 30 miljarder dollar 1989 men sannolikheten ökar snabbt för att det kommer att slås.

Den näst största affären någonsin står faktiskt Norden för i och med det bud som lagts på danska teleoperatörern TDC. Förra året gick de stora affärerna också starkt framåt i hela världen. Sju av de hittills största tio största buy-out affärerna gjordes förra året.

-Jag tror att TDC-affären snarare är början på något än ett undantag. Den öppnade nog ögonen på en del här i Norden både i branschen och på företagen, säger Tuomo Raasio, chef för finska Capmans buy-out verksamhet.

Budet på TDC var värt runt 100 miljarder kronor och tillsammans med EQT och Goldmans Sachs köp av ISS tidigare under 2005 innebär det att två av Köpenhamnsbörsens största bolag försvann. I London är spekulationerna i full gång om vilket bolag på FTSE-10 som ska bli det första att köpas ut av en buy-out fond och även i Norden räknar man med fler storaffärer.

– Jag tror att vi får se en affär till i Norden av TDCs storlek under 2006. Och visst finns det bolag på de nordiska börserna i den storleksklassen som kanske inte riktigt hör hemma där, säger Michael Rosenlew.

En sådan affär är alldeles för stor för även de största nordiska spelarna att göra på egen hand men enligt uppgifter till Affärsvärlden kommer det av och till propåer från större utlänska fonder som sonderar intresset för att vara med att köpa ut specifika bolag från de nordiska börserna och söker en lokal partner. Bolag som ofta nämns som möjliga utköpskandidater på Stockholmsbörsen är till exempel Electrolux och skogsbolag.

Bakom de allt större affärerna ligger allt större fonder. Det nordiska rekordet har EQT med sin fond på 2,5 miljarder euros men det är ändå småpotatis jämfört med till exempel de 12,5 miljarder dollar som Blackstone håller på att samla ihop och sedan ska investeras globalt. Förra året drog Carlylegrupen ihop 10 miljarder dollar som delas mellan inesteringar i USA och Europa. Även om det är sällsynt att mer än 15 procent av en fond investeras i ett enskilt bolag så innebär de allt störe fonderna tillsammans med att riskkapitalisterna allt mer går ihop i konsortier att affärer på uppemot 50 miljarder euros blir teoretiskt möjliga. Det innebär att ett bolag i Ericssons storlek skulle kunna bli utköpt.

Några större problem med att få ihop de här jättefonderna verkar det heller inte vara. Aptiten på alternativa investeringar dit private equity hör ökar hela tiden i jakten på avkastning.

– Aptiten hos investerarna på pivate equity är mycket god och den ökar hela tiden, säger Kathryn Abbott, Europachef för Horsley Bridge som är en stor amerikansk fond-i-fond placerare och bland annat har pengar investerade hos Segulah.