Olika som bär?

Som aktieägare i ett investmentbolag blir man indirekt ägare i en mängd bolag i olika branscher. Investmentbolagen är allt annat än lika i upplägg och strategi. Det är inte bara det att vissa väljer att helt gå mot onoterade innehav, som Ratos, utan även antalet innehav varierar och branschspridningen ser helt olika ut.

De är lätt att para ihop vissa investmentbolag med branscher. Både Wallenbergarnas Investor och Handelsbanksfärens Industrivärden tycker om verkstad och bank. Hälsovård är en bransch som vuxit sig stor hos Investor och uppgår till nästan 20 procent av portföljvärdet.

I Kinnevik blir du ägare av skog, en telekomoperatör och media. Melker Schörlings investmentbolag garanterar att fastigheter och skog inte kommer att ingå i portföljen. Men däremot erbjuds säkerhet och en stor exponering mot mätteknikbolaget Hexagon. Är man ändå sugen på en rejäl dos fastigheter är Lundbergs det bästa alternativet. Den bästa branschspridningen finns hos Öresund och Svolder.

Målet för ett investmentbolag är att generera tillväxt av substansvärdet och – i alla fall över en längre period – överträffa den genomsnittliga avkastningen på börsen.

Vilka vägar investmentbolagen valt att gå har varit avgörande för hur kursutvecklingen för aktierna varit. Investmentbolagen i klump har haft samma negativa utveckling som börsens under årets tre första månader med en nedgång runt 7 procent. I vår lista ingår de investmentbolag där majoriteten av investeringarna utgörs av noterade innehav. Därför är exempelvis inte Ratos med. Öresund är det enda bolag som fortfarande ligger på plus och aktien har stigit med 6 procent fram till 31 mars i år.

Innehavet är spritt på olika branscher vilket minskar risken. Kinnevik som investerar i färre och mer cykliska branscher har fått mest stryk med en nedgång med drygt 20 procent.

Det brukar talas om att i börsturbulens pressas investmentbolagens substansrabatt upp. Men det är egentligen inget som säger det. Rabatten uppstår då börsvärdet är lägre än bolagets substansvärde. Substansvärdet definieras som marknadsvärdet för aktieportföljen minskat med nettoskulden.

Majoriteten av investmentbolagen brottas med höga rabatter. Substansrabatten ökar inte av att värdet på aktieinnehavet går ned, utan bolagets aktiekurs måste förstås dyka ännu mer för att rabatten ska öka. En fallande börs påverkar inte rabatten i sig, men om man som aktieägare inte tror att investmentbolagets ledning klarar av att sköta verksamheten i sämre tider får det en negativ påverkan genom att man säljer. Hur belåningen ser ut i bolagen påverkar däremot rabatten. En högre belåning ökar den negativa hävstången om aktieinnehavet faller.

Vilken strategi investmentbolagen väljer påverkar substansrabatten i högsta grad. Varför handlas Investor till en rabatt på runt 30 procent och Öresund till en premie? Det finns egentligen tre investmentbolag som har maktambitioner. Det är Investor, Industrivärden och Kinnevik. Som aktieägare kan du inte vara säker på att bolaget strävar efter det som är bäst för aktieägaren, nämligen den högsta avkastningen.

Maktaspekten tillkommer och då följer rabatten med på köpet. Något som skiljer de två dominerande investmentbolagen åt är hur de byggt upp sin maktstruktur. Investor kontrolleras av Wallenbergstiftelserna och har en starkare maktposition än Industrivärden med sitt korsägande med både Handelsbanken och SCA. Att Lundbergs har seglat upp som en storägare i Industrivärden är ett bevis på detta. Det är svårare att lyckas med något sådant i Investor.

Öresund har inte maktambitioner i samma utsträckning. Bolaget är egentligen bara ute efter bra affärer och det syns också i värderingen. Bara att flagga för att aktieägarvänliga återköp ska göras har en positiv kurspåverkan.

Öresund har självt återköpt aktier och enligt en artikel i Dagens Industri hoppades ledningen att det skulle hända i både Investor och Industrivärden. Det var den huvudsakliga anledningen till att Öresund gick in och investerade i de större investmentbolagen. Men det kan knappast komma som en överraskning att dessa två maktbolag resonerar annorlunda. Både Investor och Industrivärden verkar inte alls vara intresserade av återköp, utan vill behålla pengarna för framtida investeringar.

Investmentbolagen ska med ett aktivt ägande bidra till att skapa värden och att i viss mån realisera dessa i samband med en försäljning. Vissa har varit mer aktiva än andra. Men frågan är i vilket syfte köpen och försäljningarna gjorts – makt eller för att öka värde?

Investor har avyttrat sina innehav i Scania och OMX och börjar så smått släppa taget om sina innehav. Industrivärden har den senaste tiden gått in och köpt ytterligare i Volvo för att stärka sin maktposition och hindra Christer Gardell och Cevian. Melker Schörling skulle kanske kunna beskrivas som ett investmentbolag med maktambitioner. Men försäljningen av andelen i Securitas Direct visar ändå att bolaget inte är alltför fäst vid sina innehav.