Opec åter kung i oljebaren

Brist på olja? Nej inte. I Saudiarabien räcker det att sticka ett sugrör i sanden så sprutar det, verkar några tycka åtminstone.

Eller inte. Uppskattningarna skiftar vilt från extremerna om världens oljereserver. De går från näst intill oändliga till katastrofal brist runt hörnet.

Samma sak gäller vart priset på råolja är på väg. Det kan skjuta upp till över 100 dollar per fat eller rasa till under 40 dollar, beroende på vem man lyssnar på. Mer sansade prognoser för året spänner mellan 79 dollar (Barclays) och 45 dollar (Oppenheimer). Vanligaste uppfattningen för 2007 ligger kring 60 dollar och 63-65 dollar för de kommande åren enligt terminskontrakten.

Nivån 16 dollar per fat som rådde i januari 2002 verkar ligga långt mer än fem år bort. Det var en helt annan tidsålder. De grundläggande förutsättningarna har ändrats. Marknaden är stram med ökande efterfrågan från främst Kina, Indien och övriga Asien. Kapacitetsutnyttjandet är högt i alla led inom oljeindustrin, både produktion och raffinering. Bedömningarna skiftar när ny kapacitet kommer. I ett sådant läge blir känsligheten stor för leveransstörningar, psykologi och spekulation.

Under fyra och ett halvt år steg råoljepriset stadigt. Toppen nåddes på 78,46 dollar för Brentolja den 9 augusti i fjol. Sedan kom ett kraftigt ras på en tredjedel av priset. Den 18 januari gick till och med West Texas Intermediateolja under 50 dollar med 10 cent. Sedan dess har det burit uppåt igen.

Prisraset under hösten berodde på flera samverkande faktorer. Som vanligt föll efterfrågan i USA när sommarens bilsäsong tog slut och innan kallare väder drev upp behovet av eldningsolja. Dessutom var orkansäsongen ovanligt mild i Mexikanska golfen och spänningarna avtog i Mellanöstern.

Avgörande för fallet var också en vild flykt av spekulanter, som hade kastat sig in i olja och andra råvaror när priserna ständigt steg. Från 2000 till 2005 ökade hedgefonders investeringar i energimarknaden från 3 miljarder dollar till 90 miljarder, enligt International Energy Agency.

Äntligen kom en upprättelse för ett pris grundat i verkliga förhållanden, i tillgång och efterfrågan, sa bedömare som jämförde utvecklingen med internetbubblan. Det hade ju ändå rått överskott på marknaden.

Men vi har inte återvänt till den gamla världen med låga priser. Enligt Société Générale ligger marginalkostnaden för ett nyproducerat fat under 40 dollar, så man kan hävda att priset borde ligga på den nivån. Ett skifte har ägt rum i prissättningen när dagskonsumtionen har gått från 77 miljoner fat olja 2000 till 86 miljoner fat i år. De numera tolv länderna i oljekartellen Opec har återfått sin makt.

Vid ett extrainkallat möte i Doha den 19 oktober beslöt de att skära ned oljeproduktionen med 1,2 miljoner fat för att stoppa prisfallet. Men tidigare löften har bara delvis uppfyllts. Och nu sägs det att de verkliga nedskärningarna bara blivit 600 000-800 000 fat. Så den 14 december i Abuja beslutade Opec om en ytterligare minskning på 500 000 fat från den 1 februari. I söndags sade den saudiske oljeministern Ali Naimi att marknaden nu är i bättre balans. Inga nya neddragningar behövs vid Opec-mötet den 15 mars om nuvarande trend fortsätter.

Inom Opec anses i praktiken Saudiarabien styra. Saudiernas strategi har i decennier varit att det nationella bolaget Saudi Aramco ska behålla positionen som världens största producent och ha en betydande överkapacitet för att kunna påverka priset. Denna prismakt ska användas så att priset hålls så högt som möjligt utan att tvinga bort konsumenterna från olja. Nu har saudierna sänkt produktionen till 8,5 miljoner fat, vilket är lägsta nivån på 34 månader. Ändå är det en tiondel av världsproduktionen.

Underinvesteringar i produktionskapacitet främst i Latinamerika och Ryssland gör att utbudet inte ökar så snabbt som det skulle kunna göra. För 2007 spår International Energy Agency produktionsökningar i Nordamerika och Nordsjön och minskningar hos Opec-länderna och republikerna vid Kaspiska havet. De största neddragningarna görs i Saudiarabien, Iran, Irak och Kuwait. Teoretiskt ligger överskottskapaciteten på 3,8 miljoner fat. Men på grund av diverse störningar i Indonesien, Irak, Nigeria och Venezuela är den faktiska kapaciteten 2,5 miljoner fat.

Vem kontrollerar utbudet i framtiden? Det största privatägda oljebolaget, jätten Exxon Mobile, ligger först på 14:e plats i världen vad gäller beräknade olje- och naturgasreserver. I topp ligger de statliga bolagen. Saudiarabien (Aramco) ligger först förstås, följt av Iran, Ryssland (Gazprom och längre ned på listan Rosneft), Irak, Qatar, Venezuela (PDVSA), Kuwait och så vidare. De nationella bolagen väntas gradvis bli alltmer dominerande allteftersom oljeproduktionen sinar i områden öppna för alla, som Nordsjön och Mexikanska golfen. Ny produktion kommer troligen också i huvudsak från dem.

Saudierna må mörka hur stora deras reserver egentligen är. Men det är de som väljer om borrkronor sticks i sanden. Tack och lov är västvärldens ekonomier inte alls lika oljeberoende som under chockerna 1973-74 och 1979-80.

BENGT LJUNG

bengt.ljung@innet.be