Orderböckerna tjocknar till

Bokslutssäsongen har bestått av idel positiva överraskningar från de svenska industriföretagen. Storföretagen redovisar mångmiljardbelopp i vinst och lönsamheten är ofta lysande. Och de goda tiderna ser ut att bestå, att döma av den starka orderingången.

Enligt Volvochefen Leif Johansson är till exempel koncernens största utmaning just nu att öka produktionen tillräckligt kraftigt för att möta efterfrågan från europeiska kunder. Under fjärde kvartalet ökade orderingången i Europa med hela 58 procent.

Andra tillverkningsföretag står inför likartade utmaningar. För att hitta råvaror, arbetskraft och komponenter letar bolagens inköpschefer på alla möjliga ställen. Inom byggbranschen kommer man till exempel att minnas den här högkonjunkturen för att den innebar genombrottet för storskalig användning av personal från Polen och övriga Östeuropa.

Med dagens högspecialiserade produktionsprocesser är det dock på de flesta håll svårt att nämnvärt öka volymerna – oavsett hur mycket mer resurser som tillförs. Fordonstillverkarna kan kanske addera ett tredje eller fjärde skift. Men det är ont om insatsmaterial och komponenter. I basindustrin går anläggningarna redan för fullt, dygnet runt, året om, och underhållsstoppen är några ynka sommarveckor.

I stället blir det leveranstiderna som får ta stöten. Den som nu beställer stor transformator hos ABB i Ludvika kan i allra bästa fall få leverans före sommaren 2008. Kunderna får vänta länge också på betydligt enklare produkter. Resultatet blir inte sällan frustration och missnöje.

Därför är det lätt hänt att kundföretag i sådana lägen tar till grepp som kan skapa allvarliga problem för leverantörerna.

En sådan strategi kan vara att man på sikt överger sin traditionella samarbetspartner och i stället börjar köpa från bolag som uppfattas som mer resursstarka. En annan metod är att lägga dubbla order, alltså beställa större kvantiteter än man egentligen behöver. Detta var vanligt i näringslivet fram till 1990-talets mitt, och minnet av fenomenet lever kvar.

Scanias vd Leif Östling förklarade vid en analytikerträff i fjol att “det kan finnas luft i orderböckerna” bland lastbilstillverkarna. Han tillade att “historien visar att en del lagda order har dragits tillbaka vid liknande situationer”.

En bransch som i alla fall tidigare varit skicklig på att hantera, eller manipulera, sina leverantörer är rederierna. Åtskilliga redarförmögenheter har grundlagts genom att tajma beställningarna så att fartygen kunnat tas i drift i uppåtgående konjunktur. När varven velat leverera enligt kontrakt i sämre tider har kunderna inte sällan utnyttjat sin maktställning till att, med små skadestånd, krypa ur avtalen.

För flygbolagen är de cykliska svängningarna påtagliga och leveranstiderna för nya flygplan är långa samtidigt som verksamheten är mycket kapitaltung. Det ställer särskilda krav på flexibilitet i leveranserna. Därför medger Boeing och Airbus att man tecknar såväl fasta order som optioner.

Optioner av det slaget förekommer inte i svensk verkstadsindustri. Hur hanterar då företagen risken för spekulativa order?

Ett tecken på att frågan är aktuell är att flera företagsledare berört ämnet de senaste veckorna. ABB:s Sverigechef Sten Jakobsson säger att leveranstiderna nu är långa:

– Vi håller noga koll på detta, men vi ser inga tecken på spekulativa order.

Atlas Copcos vd Gunnar Brock gör en liknande bedömning. Vid en analytikerträff nyligen menade han, enligt Nyhetsbyrån Direkt, att bolagets kunder ytterst sällan lägger dubbla order.

– Man byter inte leverantörer som man byter skjortor. Vi har inte några avbeställningar och är ganska tuffa i vår kontroll av orderboken, sade Grunnar Brock.

Bilden är densamma inom Sandvik.

– Vi har fått rejält förlängda leveranstider eftersom efterfrågan är så stark, men vi har ingen upplevelse av att våra kunder skulle beställa mer än de behöver, säger informationschefen Anders Wallin.

Varför lägger då inte kunderna extraorder för att säkra sina leveranser? Skälet är strukturförändringar i näringslivet det senaste decenniet. I dag styrs en mycket stor del av all produktion av kundorder. Volvo tillverkar inte en enda tung lastbil på spekulation. Enligt Leif Johansson kan det finnas ett inslag av sådana order i dotterbolaget Renault Trucks, som producerar en del till distributörer som håller fordon i lager.
I regel har dock dagens företag – i Sverige och utomlands – mycket små lager.

– Förr kunde man ha produktion mot lager. Men i dag gäller det att omsätta kapitalet effektivt och då är kundorderstyrning ett måste. Dessutom går trenden mot allt mer specialinriktad produktion där produkterna ofta är utvecklade tillsammans med kunden. Då krävs långsiktighet och det går knappast heller att byta leverantörer med kort varsel, säger Anders Rune, chefekonom på Teknikföretagen.

De svenska industriföretagen är alltså tätt sammanlänkade med sina kunder. Det ger hög effektivitet och stor slagkraft, samtidigt som förutsägbarheten i affärsplaneringen kan vara relativt stor – åtminstone i en högkonjunktur som denna. Men perspektivet förskjuts beroende på om man betraktar situationen som inköpare, inom ett stort industriföretag, eller som relativt liten leverantör.

– Relationen mellan stor kund och liten leverantör är förstås sårbar ur leverantörens synvinkel. I och med att förädlingskedjorna är så nära sammanfogade kan det bli så att när efterfrågan viker, då viker den plötsligt. En del telekomunderleverantörer som jobbade mot prognoser från sina stora kunder åren 1999-2000 kunde finna att beställningarna stoppades upp med en gång. Det brukar ibland sägas att när Wal-Mart ändrar sina rutiner med en knapptryckning så får den sista leverantörens leverantör veta det med detsamma, säger Anders Rune.