Ordning på aktiemarknaden

När nu hälften av dem som bör ta “mäklarkörkort” har lyckats erövra sin åtråvärda licens, kan det vara dags för en utvärdering: Har någonting på aktie-marknaden blivit bättre?

Nej. Aktiekurserna åker alltjämt hit och dit. Ericssons kurs pendlar värre än de boende i Huddinge. Företaget Sign On är fortsatt “dagens vinnare” varannan dag och “dagens förlorare” varannan. Likadant med Aspiro, Labs2 och annat osäkert.

Näringslivets resultat varierar mycket kraftigt. Företagsledningarnas så kallade guidance (icke bindande prognoser) känns opålitlig. Huvudriktningen på marknaderna är oförändrad: nedåt.
De småsparare som körkortet var tänkt att skydda, har all anledning att känna besvikelse. Kanske skulle vi licensiera fler aktörer. Kanske skulle även ekonomijournalister, försäkringssäljare, politiker, verkställande direktörer och – just det – småsparare behöva en utbildning i marknadernas underbara slumpmässighet för att förväntningar och investeringar skall hamna på rätt nivå.

Nej. Lösningen på kapitalmarknadens problem kräver mer radikala grepp än så. Valör föreslår därför att vi licensierar grunden för “hela skiten” i stället: värdepapperen själva.

Alla som någon gång dribblat med p/e-tal, kassaflödesmodeller och andra genomgeniala men praktiskt oanvändbara formler vet att det inte är något fel på teorin. Problemet är ju att den förbannade verkligheten inte låter sig formaliseras.

Alltså: standardisera värdepapperen och låt staten ta hand om ruljangsen. Signaturen föreslår att ett nytt företag inrättas för uppgiften; Svensk Värdepappersdistribution är ett bra namn.

Till att börja med måste alla värdepappersutgivare lämna in en registreringsansökan till detta företag. Av ansökan skall framgå huruvida papperet i fråga är tänkt att vara en substansaktie eller en tillväxtaktie. För tillväxtaktier skall dessutom framgå vilken tillväxt som utgivaren har tänkt sig prestera. Vidare skall variabler som “utdelningsandel” och liknande noga anges.

Ingenting som kan påverka utfallet av någon nu känd formel får utelämnas! Detta är mycket viktigt. Vi skapar inte förtroende för kapitalmarknaden på något annat sätt. Sedan är det bara att sätta i gång handeln.

Hur skall detta kunna åstadkommas? frågar du nu.
Enkelt! Alltsammans måste börja med en rejäl devalvering av aktiekurserna. I samband med denna används “devalveringsbeloppet” för att skapa reserver som tas i bruk när bolagens resultat inte räcker för att försvara de reglerade aktiekurserna.

När ett bolag av misstag levererar ett för starkt resultat, tillförs detta stabiliseringsreserven.
Resultatet blir en total förutsägbarhet av aktiekurserna. Vi skulle kunna ha fyra klasser. Gula aktier är substansaktier som växer med inflationen. Gröna aktier växer med inflationen plus två procent. Blå aktier växer med ytterligare två procent. Röda aktier är höghastighetsplaceringar som växer med tolv procent utöver inflationen. Sådana aktier måste inledningsvis vara mycket litet värda. Annars går det inte ihop.

En följd av att vi går över till det nya systemet blir att tio tusen rådgivare, analytiker, förvaltare och andra tjänare i Mammonstemplet blir friställda. Det innebär en stor samhällsekonomisk vinst, eftersom de flesta av dessa människor är drivande, smarta och socialt kompetenta (tro det eller ej). Deras kompetens behövs inom vården, som skriker efter personal.

De som fortsatt vill ha spänning av aktiemarknadskaraktär i sina liv hänvisas till tv-spel.