På besök i Donald Trumps Amerika
KRÖNIKA. Nyss hemkommen från en studieresa till USA inser jag att landet är mer tudelat än någonsin. Demokraterna bemöter republikanerna på samma sätt som republikanerna bemötte Obama. Det vill säga – nej till allt. Republikanerna har gått från ett läge där de haft en fiende, Obama, till att brottas med interna konflikter. Det samtidigt som många av de tillsatta republikanerna har mycket liten eller ingen politisk erfarenhet alls.
Vad kan då en transaction man, vilket jag ofta hör Trump benämnas som, göra? Min bedömning är att han både vill och tror sig kunna ändra USA till det bättre. Men frågan är om det är görligt och kanske framför allt om han har tålamod till det. Ett tidigt och mycket viktigt bakslag kom när jag var där. Omröstningen om den nya hälsoreformen fick skjutas fram på grund av att den stötte på patrull inom det egna partiet. Trots sju år av konstant förkastande av hatobjektet nummer ett, Obamacare, gick reformen inte igenom. En lättnadens suck för de 14 miljoner invånare som direkt hade drabbats ekonomiskt, men framför allt en signal om att USA:s statsskick, med tre beslutande instanser, bromsar alltför ogenomtänkta förslag.
Trump bemötte nederlaget genom att dels hänga ut representanthusets talman Paul Ryan, en av hans närmaste medarbetare, som tagit fram förslaget, dels hota sina partivänner med att köra över dem om de inte gör som han säger. Fortsätter presidenten så lär han inte bli långvarig. Då sitter han förmodligen inte ens perioden ut. Byter han stil och blir mer lyhörd för sina partivänner lär han bli kvar. Det finns mycket republikanerna vill ändra i det USA de inte längre känner igen sig i.
I stort sett ingen jag lyssnar till nämner ordet tillväxt. Fokus ligger på jobben. Att sätta ”America first” och skapa amerikanska jobb. Det ska ske genom stängda gränser, reformer, skattelättnader och expansiv politik som i sin tur antas leda till tillväxt och fler arbetstillfällen. Men mycket av det Donald Trump vill genomföra tar tid att implementera. Andra förslag är man inte överens om hur de ska genomföras. Och i flera frågor behöver Trump fler röster än vad det egna partiet har. Mycket av det han har lovat lär därmed försenas och bli betydligt mer avskalat än vad som sades i valrörelsen. Effekten av den finanspolitiska stimulansen blir därmed liten de närmaste åren. Nordea räknar med ett par tiondelar, men framför allt först under nästa år. Det är också svårt att se hur stängda gränser ska skapa någon större mängd jobb. Verkligheten går inte att backa och framtida jobb kräver snarare utbildning av den amerikanska arbetskraften. Något ingen av talarna tog upp.
På sikt är därmed risken att utveckling, produktivitet och tillväxten bromsas. Att USA snarare förlorar ledartröjan globalt än tar på sig den. Menar han allvar med att USA:s bytesbalansunderskott ska skifta till ett överskott får det stora konsekvenser för många länder. En ”transaction man” fokuserar i huvudsak på att lösa enskilda problem och utmaningar, men har svårare med helheten. Och helheten är det som är avgörande på lång sikt. Världen behöver USA. Då handlar det inte om enskilda avtal utan om att slå vakt om de befintliga frihandelsavtalen. Något som Trump inte alls prioriterar.
Trump har ritat om kartan. Det är inte längre den teoribok och spelplan vi är vana vid som gäller. Amerikanerna har kommit en bit på vägen då de inser att kartan är ny och försöker förhålla sig till den. Till och med demokraten vi träffade talade mycket insiktsfullt om de misstag de gjort och som delvis har lett till att människor röstat som de har.
Den fråga som blir hängande kvar i luften är hur mycket skada han hinner göra innan han försvinner. Där är de utnämningar han gör till såväl Fed, administrationen som till högsta domstolen mycket viktiga. Låt oss följa dem noga.
Obehaglig nyckfullhet
Den amerikanska attacken mot Syrien visar att det finns undantag från ”America first” och att Trump kan byta åsikt tvärt. Presidentens engagemang i världspolitiken sker på eget bevåg och inte i globalt samförstånd, vilket är normalt. Nyckfullheten och den enmansshow han uppvisar gör säkerhetspolitiken obehagligt svårbedömd.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
