På vinst och förlust
Pang, sa det bara. Stefan Löfvens utsträckta hand blev en vänsterkrok. Och så var valrörelsen inför valet 2018 i gång!
2018, förresten? Om regeringen fortsätter slå från vänster och om Sverigedemokraterna vill spänna maktmusklerna, kan det bli val långt tidigare.
Ett ideologiskt val i så fall, olikt det sömnpiller vi nyligen genomled. Vår nye statsminister – sekonderad av Jonas Sjöstedt – framstår ju plötsligt som det vänsterns stora vita hopp Håkan Juholt aldrig blev. Och Allianspartierna vill väl rädda sitt Sverigebygge?
I ett viktigt avseende förvånar S-MP-V-uppgörelsen om välfärdsvinsterna inte alls. För från och med ungefär 2011 (året för Carema-skandalen) har vinstskepsisen skurit djupt in i borgerligheten, påeldad av rubriker om misskötsel och räntesnurror.
Men i flesta andra avseenden ter sig uppgörelsen gåtfull.
Vinstförbudspartiet nummer ett, V, gjorde ett högst mediokert val.
S-ledningen har tidigare markerat tydligt att vinst är acceptabelt, att det är kvalitetssäkring som gäller: ”Många privata utförare gör det bra. Då vill inte vi säga att ni gör det bra och råkar tjäna en slant, men ni ska bort ändå. Det finns ingen vits med det.” (Löfven i en intervju med Dagens Nyheter i oktober 2012.)
När användarna tillfrågas, är de minst lika nöjda med privata alternativ som med offentliga. De tycks alltså vara ”ideologiskt emot” men ”individuellt för” vinstintresse.
Den enda stora utvärderingen av avmonopoliseringen hittills (SNS år 2011) kunde inte belägga negativa effekter, däremot svagt positiva i ”nöjdhet” och tillgänglighet.
Den så kallade Carema-skandalen var sakligt sett ingen skandal. Blöjvägning är accepterad praktik och det utpekade äldreboendet Koppargården fungerade bättre i privat drift än i kommunal, enligt utvärderingar.
Kommuner med många friskolor har haft bättre resultatutveckling i nationella prov – också för elever i kommunal skola – än andra kommuner.
Men nu ska vinstintresset alltså bort. Om inte Löfvens plan är att statens utredningsmaskineri, eller svårigheten att få majoritet i riksdagen, till slut ska mala ner antivinstoffensiven.
För delar av vänstern har begreppet vinst alltid varit ett rött skynke. Vinst anses locka fram negativa drag som girighet, falskhet, kortsiktighet. Plus att det producerar ojämlikhet.
Från marknadsliberal horisont är vinst tvärtom ett dynamiskt mått på resursanvändning. Det stimulerar till innovation, risktagande, kostnadskontroll, hårt arbete och lyhördhet mot kunden. Och eftersom vinster normalt beskattas rätt hårt, med först företagsskatt, sedan kapitalskatt, skapas dessutom resurser att utjämna samhällsklyftor. Privat välfärdssektor är därför inte högerpolitik per se, så länge finansieringen är solidarisk.
En vanlig bild är att reformerna sjösattes som frukten av Timbro-propaganda och nyliberal ideologi. I själva verket drevs de i hög grad av en utbredd kritik mot byråkrati, skenande kostnader och maktfullkomlighet i den offentliga sektorn.
Tyvärr har det slarvats med genomförandet. Vinst ska ju uppstå av rätt orsaker, vilket kräver korrekta incitament och noggranna upphandlingar. Till exempel ska skolor producera kunskap, inte inflaterade betyg. Och vårdcentraler ska producera folkhälsa, inte väldebiterade besök av förkyld östermalmsdam.
Man kan också – som i S-MP-V-uppgörelsen – sätta frågetecken för etableringsfriheten. Välfärdsföretagen handskas ju med skattebetalarnas pengar, vilket kräver någon form av ransonering. Alltså system som kan säga nej till vissa etableringar. Det kan ske i formen av kommunalt veto, eller på annat vis.
Hur som helst, ideologin tycks vara på framryckning i svensk politik. Det sätter fart på livsandarna: ”Nu är det krig”, som en Timbro-utredare twittrade.
Synd bara att politikerna tyckte att de först måste få valet undanstökat.
Mer att hämta
Ett tips till firma Sjöstedt/Löfven: Det pågår avancerade vinstuttag även utanför välfärdssektorn. Möbelföretaget Ikea, till exempel, plockar ut miljarder. (Den sanslöst billiga varmkorven antyder i och för sig viss återinvestering av vinstmedel i verksamheten). Vinstuttag rapporteras även från livsmedelsbutiker, biltillverkare, nattklubbar, gruvor, datorspelsföretag, dammsugarfabrikörer, dammsugarsäljare … Hur länge ska detta få fortgå!?
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.