Paranoia på Elekta

Niklas Savander är en ovanlig rekrytering till jobbet som vd för medicinteknikbolaget Elekta, ett av Sveriges mest omtalade snilleföretag. Savander är en mjukvaru-, internet- och telekomexpert från Finland och frågan är förstås vad han kan göra för att få fart på cancervårdarens svaga försäljningsutveckling och därtill kopplade kräftgång på börsen? Elektakursen har backat med en tredjedel det senaste året och så sent som i början av november pekades aktien ut som börsens mest blankade.

På Nokia hade Savander flera tunga positioner mellan åren 1997 och 2012. På slutet var han högste ansvarig för mobiltelefon­divisionen som under hans tid på tronen imploderade under trycket från Apples Iphone. Han duckar inte för sin del i ansvaret för att företagets telefoner tappade sin dragningskraft:

– Jag hade ett ansvar för att försäljningen gick från noll till världsledande under min tid vid Nokia, så givetvis måste jag bära ett ansvar också för den delen av ekvationen när det gick ned igen.

Under hans 15 år på den finländska jätten hann Motorola, Ericsson, Panasonic och Siemens försvinna från marknaden samtidigt som Nokia gjorde sin tur- och returresa till skyn och tillbaka.

– Jag har lärt mig mycket men det är några ärr som sitter kvar. En av lärdomarna är hur paranoid man måste vara. Man måste vara hysteriskt aktiv när det gäller att förstå sina konkurrenter, säger han och använder en engelsk fras för att beskriva vad han menar:

– ”Nothing saves successful companies.” Bolag som har gjort ett väldigt bra jobb och som är populära har en tendens att inte vilja se sig om och göra saker annorlunda, varnar han.

Och mycket riktigt är han anställd för att säkra Elektas framtid. För att få bolaget att jobba annorlunda än tidigare och att ta klivet från ett entreprenörsstyrt företag till ett storföretag.

– Elekta är en otrolig succé som byggts till en viss storlek. Nu går vi in i en ny fas. Mitt jobb är att industrialisera Elekta och bygga på det som finns för att möjligöra framtida tillväxt. Vi ska se över de processer och sätt att arbeta som vi behöver för att växa, säger han.

Han menar att Elekta har satsat all energi på att växa. Nu behövs system och processer som ser till att företaget fungerar oberoende av vilka människor som arbetar där. En brist i dag är exempelvis att bolaget har många projekt som leds av enstaka individer men som måste institutionaliseras så att inte kunskapen går förlorad om individen slutar.

Det låter som om du ska skapa byråkrati?

– Där är naturligtvis den stora utmaningen att få allt det här gjort utan att släcka elden av den entreprenöriella andan som Elekta är känt för.

Elektas största försäljningsområde är linjäracceleratorer, cancerbehandlande maskiner som i vardagligt tal kallas strålkanoner. Inget produktområde är viktigare. Ungefär 12 000 sådana maskiner fanns installerade i världen 2011 och det säljs ungefär 1 000 per år. En ny maskin kostar i storleksordningen 25–40 miljoner kronor.

I dag återstår bara två stora tillverkare på marknaden. Vid sidan av Elekta är det världsettan amerikanska Varian. Amerikanerna säljer främst i Nord- och Sydamerika, och är lite oväntat stora också här i Norden. Elekta dominerar övriga Europa och i utvecklingsländer som Kina och Indien.

Variankoncernen sålde cancervårdsutrustning för cirka 17 miljarder kronor under förra året, hela koncernen omsatte 21 miljarder. Elekta sålde för ungefär tolv. Men det är inte i första hand amerikanerna som oroar Savander. Värre är de kinesiska tillverkare som enligt Savander än så länge bara har några procent av världsmarknaden, men som växer i Kina:

– Vi är ju två bolag just nu och frågan är om det finns någon tredje som kommer upp. På vilket sätt kunde vi som bolag bli oväntat attackerade? Var skulle en sådan attack komma ifrån? Den väntade vinkeln är att den nuvarande konkurrenten gör något men den har vi ganska bra koll på. Det som är intressant är vad som händer lite vid sidan av där vi inte följer med, resonerar han.

Ser du några tecken på nya konkurrenter?

– Nej, men det betyder ju inte att jag inte tittar efter dem. Och jag håller ett väldigt stort öga på de kinesiska tillverkarna, säger Savander.

Ett annat möjligt hot för Elekta är om de alternativa strålterapier som utvecklats under de senaste tio åren, så kallade protonterapicentrum, vinner mark.

I USA och på kontinenten används den typen av nya strålkanoner redan och i Sverige byggs för närvarande en första sådan anläggning i Uppsala. Tillskyndarna hävdar att behandlingen blir bättre och mer precis i protonterapianläggningar än i linjäracceleratorerna som accelererar elektroner. Sammantaget utgör dock protonanläggningar fortfarande en mycket liten del av det totala antalet behandlingar med totalt cirka 100 system installerade i hela världen.

– Vi har valt att inte vara med i utvecklingen av systemlösningar till protonterapi av tre skäl. Det finns inga kliniska studier som visar att de är bättre, de kostar väldigt mycket mer, och slutligen, de som betalar är inte beredda att betala merkostnaden.

Finns det inte en risk att inte vara med från början när ett nytt tekniktåg så att säga lämnar stationen?

– Vi utvecklar redan i dag mjukvara till protonterapi, men vi har valt att inte utveckla hårdvaran.

Betyder det att så länge du är chef så kommer Elekta inte att utveckla och sälja protonterapiutrustning?

– Det sa jag inte. Vi utvärderar ständigt vår omvärld och strategin kan ändras, säger Elektachefen och tillägger att förvärv sedan många år har varit en utprövad strategi för bolaget.

***

Savanders yrkeskarriär började som 16-årig skrotsorterare i Björneborg. Frågan när han bestämde sig för att bli företagsledare viftar han på svenskt vis undan med beskedet att det är inget man kan bestämma sig för, det väljs man till.

Ändå måste han tidigt ha insett att möjligheten fanns. Pappan Magnus Savander var vd i det finländska börsbolaget Rosenlew – ett konglomerat som drev bland annat såg och pappersbruk och tillverkade tvättmaskiner och skördetröskor – och av honom fick sonen ett råd som han tog fasta på. Det lydde: Ta jobb vid ett företag som har ordentliga internutbildningsvägar. Valet föll på datortillverkaren Hewlett-Packard där han började som säljare av stordatorer. Uppdraget ledde till chefsjobb i bland annat Genève och i Stuttgart.

– Sedan fick jag en dag ett samtal från Sari Baldauf som kort förklarade för mig att det nu var dags för mig att börja på Nokia.

Baldauf var – och är – en av Finlands tyngsta näringslivsprofiler. Då var hon toppchef på Nokia. I dag sitter hon i styrelserna för bland andra Daimler, Akzo Nobel och Deutsche Telekom.

Varför slutade du på Nokia?

– När jag hade sagt upp 10 000 personer insåg jag att jag inte kunde fortsätta jobba där.

Dessutom hade han redan tidigare kommit överens med styrelsen och den dåvarande vd:n Stephen Elop att han skulle stanna under två år efter det att amerikanen tog över rodret.

– Så att jag slutade kom inte som någon överraskning.

Efter ett drygt år, som rådgivare i riskkapitalbranschen, började han i januari i år vid Elekta. Han efterträdde då långvägaren Tomas Puusepp som jobbat på bolaget i 26 år och som blev vd 2005. Puusepp finns fort­farande kvar som arbetande styrelseledamot. En av Affärsvärldens källor beskriver honom som en överrock till den nye vd:n men Savander menar att de samarbetar bra och han beskriver det som att det ibland nästan kan behövas två verkställande direktörer när det är tätt mellan uppdragen.

– Det är en otrolig fördel att ha honom som resurs. Det skapar en kontinuitet i flera kundrelationer.

Den nye vd:ns plattform är begränsad även om man bortser från Puusepps eventuella inflytande. Elekta är i praktiken ett familjebolag där huvudägaren och förrförre vd:n Laurent Leksell – allmänt kallad Larry – är ordförande med 29,7 procent av rösterna i bolaget.

– Det är ett börsnoterat familjebolag, en väldigt bra kombination, anser Savander. Med familjen som ägare och Larry som ordförande finns det en väldigt bra grund för att fatta långsiktiga beslut.

Låter Larry dig sköta dig själv?

– Jo. Han låter mig sköta allt själv men han är väldigt engagerad. Vi har många möten i just det här rummet och han vill veta hur det går och vad som är på gång. Larry ser jag nog varje vecka. Vi kommunicerar varje dag, om vi inkluderar mejlen.

Har ni olika uppfattningar ibland, du och Larry?

– Det har vi absolut, det är naturligt. Det är också viktigt att vi har en sådan relation att vi kan ha olika syn på saker som vi sedan måste diskutera igenom.

Savander duckar på frågan hur han är som ledare och berättar i stället vilka omdömen som han etiketterats med under åren på Nokia och Hewlett Packard.

– En av fördelarna med att jobba på stora företag är att det har gjorts många utvärderingar av mig. Jag har sju eller åtta omdömen om mig och om jag tittar på orden som brukar komma fram så finns ”öppen”, ”krävande”, ”snabb att besluta”, ”snabb att ändra på beslut också om de är felaktiga” och ”hands on” som beskrivningar.

Vad gör dig upprörd på jobbet?

– Om någon inte håller sina löften. Man ska inte lova om man inte tänker göra. Det är bättre att säga att man inte kan, eller inte vill.

Savander tycks ha en tudelad syn på om det är angeläget att betrakta Elekta som svenskt eller inte. Å ena sidan säger han att Elekta inte i första hand är ett svenskt företag eftersom bara 270 av de 4 000 medarbetarna är svenskar.

– Elekta är precis som Nokia mycket internationellt, säg amerikanskt, i sin framtoning.

Å andra sidan är han noga med att betrakta företaget som svenskt i kontakterna med landstinget i Stockholm som just nu bygger det nya Karolinska sjukhuset. I mars i år ska anbuden på strålkanonerna vara inlämnade och bolaget ser en chans att bryta sig in på den svenska hemmamarknaden där Elekta de senaste åren har förlorat i stort sett alla upphandlingar till Varian. Motståndet mot Elektas maskiner är utbrett vid Radiumhemmet vid Karolinska sjukhuset och i sin argumentation är Savander angelägen om att framställa bolaget som svenskt.

– Ett svenskt företag i samarbete med Sveriges bästa sjukhus, säger han.

Varför är det viktigt att bolaget är svenskt?

– Det vore ju bättre om vi kunde utveckla den svenska cancervården tillsammans. Det är ju synd att vi inte kan göra det med den kund som potentiellt kan vara närmast oss.

Han är generellt försiktig när det gäller att uttala sig om kvaliteten på svensk cancervård men säger ändå att den antagligen kan förbättras. Och inte helt oväntat kan det uppfyllas genom att fler patienter får tillgång till avancerad strålterapi. Elektas linje har länge hållit fast vid att patienter i Västeuropa underbehandlas i strålkanoner. Enligt Elektachefen får ungefär en tredjedel radioterapibehandling när motsvarande siffra i USA är över 50 procent, det senare en nivå som Elekta anser ansluter till medicinska rekommendationer.

– I Europa ligger de 15 procent under rekommendationen i dag. Det pågår en väldigt aktiv diskussion om saken i England just nu. Cancervården i Sverige liknar den engelska och radioterapin ligger under rekommendationen så jag skulle välkomna en diskussion om hur vi kan göra cancervården mer effektiv i Sverige också, säger han.

Elektaaktien har som nämnts rasat i år och det utnyttjade Niklas Savander i oktober genom att köpa 14 000 aktier för en miljon kronor jämnt, motsvarande 71 kronor styck. Det kan visa sig vara ett vältajmat köp.

I torsdags i förra veckan levererade bolaget visserligen en vinstvarning i kvartalsrapporten. Aktien föll inledningsvis till den lägsta kursen på tre år, 64 kronor. Men efter ett konferenssamtal med analytiker ändrade aktiemarknaden sin dom och aktien tog fart uppåt.

Niklas Savander sade att han inte tror att Elekta tappar marknadsandelar och att den låga efterfrågan delvis beror på att kunder har skjutit fram beställningar ett eller två kvartal. Han räknar med att dessa beställningar istället trillar in under innevarande kvartal. I måndags handlades Elekta kring 79 kronor, en rekyl på 23 procent från botten.

Vad säger du till dem som blankar aktien?

– Alla får ha en åsikt om en aktie och slå vad för eller emot. Jag har träffat de här blankarna och hört vad de har att säga. Men för oss andra är det resultatet som räknas.

Savander är samtidigt klar över att aktieägarna inte är hans första prioritet.

– Man ska inte driva bolaget på basis av aktiemarknaden utan på basis av patienterna och kunderna.