Perfekt för Persson

Den dämpning av konjunkturen som håller på att ske kommer lägligt för socialdemokraterna. Risken för överhettning minskar. Fortsatt snabb tillväxt skulle ha tvingat fram en åtstramning av den ekonomiska politiken, något som alltid brukar innebära folkligt impopulära åtgärder.

Behagliga utsikter

Med en spontan dämpning av konjunkturen slipper regeringen besväret att ingripa för att lugna ner konjunkturutvecklingen. Det skapar ett ganska behagligt läge inför 2002 års val. Sverige bör kunna få en hygglig ekonomisk utveckling, med en viss fortsatt ökning av sysselsättningen men utan risk för överhettning och nämnvärt ökad inflation. De borgerliga partierna får svårt att hitta argument som kan rubba den i dag starka opinionsmässiga övervikten för socialdemokraterna och deras stödpartier.

Femårsmannen

Göran Perssons ställning har förbättrats också av andra skäl: några lyckosamma TV-framträdanden och rollen som internationell statsman i samband med Sveriges ordförandeskap i EU. Persson har i dagarna varit statsminister i fem år och verkar ha god chans att få sitta kvar i fem år till.

Visst har det varit bra med den hittills mycket höga ekonomiska tillväxten under några år. Den har medfört att sysselsättningen kunnat öka rejält efter den svåra nedgången i början av 1990-talet. Den höga tillväxten har också visat sig vara väl förenlig med fortsatt låg inflation, tvärtemot många ekonomers varningar. Lönehöjningarna har blivit överraskande måttliga, och de förhandlingar som nu pågår för kommun- och handelsanställda bör lugnas ned av talet om konjunkturdämpning.

Gränser för ekonomin

Hittills har det gått över förväntan bra att förena hög tillväxt med expansiv politik. Men det finns förstås gränser för hur länge ekonomin tål hög tillväxt utan risk för överhettning. Det vore alltför optimistiskt att tro att Sverige under lång tid skulle kunna fortsätta med BNP-ökningar runt fyra procent. Det skulle troligen inom en ganska snar framtid leda till brist på arbetskraft, med ökad löneglidning och tendenser till inflation som följd.

En sådan utveckling hade krävt motåtgärder i form av omläggning av den ekonomiska politiken som hittills, mitt i högkonjunkturen, varit ganska expansiv med bland annat skattesänkningar som ökat hushållens köpkraft. Men en åtstramning kanske inte skulle vara möjlig tillsammans med de nuvarande stödpartierna. Särskilt vänsterpartiet vill i stället öka de offentliga utgifterna och protesterar nästan ständigt mot utgiftstaket.

Även socialdemokraternas budskap domineras sedan en tid av att det nu är dags för reformer, samtidigt som finansminister Bosse Ringholm har utlovat nya skattesänkningar. Med fortsatt lika stark konjunktur hade det i stället blivit nödvändigt att slå till bromsarna.Det är i samband med åtstramningar vid överhettning som socialdemokraterna har lidit sina svåraste valnederlag, framför allt det så kallade idiotstoppet i början av 1970-talet och regeringskrisen 1991, då man lade fram förslag om lönestopp och strejkförbud. 1973 års val var socialdemokraternas sämsta sedan det så kallade kosackvalet 1928 och 1991 års val blev ytterligare ett snäpp värre.

De flesta bedömer att den potentiella tillväxten i Sverige ligger kring 2-2,5 procent, varav 1,5-2 procent beror på ökad produktivitet. En tillväxt på omkring fyra procent som Sverige hade 1999 och 2000 kan bara komma till stånd om sysselsättningen ökar kraftigt.En sådan snabb ökning av antalet sysselsatta kan inte pågå under någon längre tid utan att det uppstår brist på arbetskraft inom många sektorer, vilket i sin tur driver upp lönerna. Enligt OECD:s senaste Sverige-rapport har gränsen för den möjliga ökningen av sysselsättningen, som är förenlig med låg inflation, redan uppnåtts. Naturligtvis kan man inte vara säker på att så är fallet. Men med en tillväxt på fyra procent måste man förr eller senare slå i taket.

God fart framöver

De flesta konjunkturbedömare tror att BNP-ökningen under 2001 och 2002 kommer att ligga kring 2,5-3 procent. Talet om konjunkturnedgång är mot denna bakgrund överdrivet. Med tillväxt över den potentiella trenden kommer också sysselsättningen att fortsätta att öka, om än i lugnare takt än hittills.