Plugghästar i maktens boning

Plugghästar, säger Tomas Billing. Vi kommer ju att se ut som plugghästar så som vi står här i glasögon och kostymer.

Och så fnissas det i stora rummet på Skanditeks kontor, precis som sig bör denna sena fredagseftermiddag då någon just har kommit loss sent ur ett möte, då någon annan är på språng mot familjeliv och stundande helg.

Plugghästar eller inte, så nog har vägen mot makten gått i ett rasande tempo för de tre näringslivsprofiler som valts ut för att representera listans yngre garde.

Tomas Billing, 39, skolad i landets främsta maktkretsar, hos Robert Weil och Mikael Kamras på Proventus, hos Mats Qviberg, familjen Ax:son Johnson och Johan Björkman. Patrik Tigerschiöld, 38, född in i den svenska näringslivseliten, upplärd av bland andra Sven Hagströmer och med ett rykte som slipad affärsman med stenkoll. Och Petter Stillström, 31, yngst på listan och vid rodret på ett av de ägarbolag där man inte ber om ursäkt för att man agerar.

Det spontana samtalet under fotograferingen är snabbt och intensivt. Kommentarerna flyger över rummet, stora aktuella frågor om corporate governance, ägarmakt och styrelsearbete initieras och avfärdas i replikskiften. Den bild de tre tillsammans tecknar av makten är betydligt bredare och mer vital än den vi vant oss vid.

De tre kommer från olika miljöer, har olika bakgrunder, olika umgängen och har fått sin makt på helt olika vis. De få likheter som finns är att de alla vid hyfsat tidig ålder fått mer makt än många människor får under sina hela liv – och att ingen av dem särskilt gärna talar om den.

För det är faktiskt lite generat de skruvar på sig inför det faktum att de är tre av näringslivets 100 mäktigaste.

– Äh, det är ju aldrig så att man går runt och känner sig mäktig, säger Tomas Billing efter en stunds tystnad.

– Ordet makt känns rätt negativt laddat, speciellt nu, men i bemärkelsen att man har position och resurser att påverka något är det ju positivt. Jag tror att jag har något att tillföra i de bolag jag arbetar och då är det klart att det är roligt att kunna påverka?

– … men det är inte själva påverkan som är rolig, inflikar Patrik Tigerschiöld, utan när det blir något bra i slutet. Har man varit med i sammanhang där man verkligen lyckats uträtta något, då känns makten häftig. Men det värsta som finns är ju när man är med och påverkar men inser att man har del i ansvaret när det inte blir bra. Det är ju förödande.

Exemplen på det senare har varit otaliga i svenskt näringsliv under de gångna åren, liksom de där makt förblindat, framkallat storhetsvansinne och lett till direkt missbruk. Hur de, som var och en avancerat till tunga maktpositioner innan de ens fyllt 40, ska kunna skydda sig från att själva bli offer för maktens tjusning är en given fråga.

– Det du står för är bland det värsta som finns i det hänseendet, replikerar Tigerschiöld snabbt. Media är som narkotika för självbilden. Jag tror att bland det värsta som kan hända är att man förförs av den bild som tonar fram av en själv i media, det finns ju hur många exempel som helst på det.

Men att säkra sig mot maktens avigsidor handlar också om att omge sig med folk som ifrågasätter ens person.

– Förr hade ju kungen alltid en hovnarr som, när kungen gjorde fel, gjorde ett litet gyckelspel om varför han borde göra annorlunda och på det sättet markerade att han gjorde fel. För mig är det viktigt att jag har ett antal “hovnarrar” runt omkring mig, som inte drar sig för att säga att “nu gör du fel”, säger Billing, och samtalet glider över på hur man undviker att fastna i de cirklar och maktkotterier vars strukturer ofta anges som orsaker till de senaste årens företagsskandaler.

– Det finns en stor risk, som man ständigt måste se upp med, att de här grupperna blir för homogena Man jobbar tillsammans, umgås på helgerna tillsammans och till slut tappar man helt perspektivet på sig själv och omgivningen, säger Tigerschiöld.

Följden kan bli “psykoser” där alla springer åt exakt samma håll, vilket är väldigt skadligt för hela samhället. Jag tror det är oerhört viktigt att man delar upp livet och har många typer av mänskliga relationer – med gamla kompisar, utanför egna branschen, umgås ordentligt med familjen – så att man hela tiden har någon form av markkontakt.

Rent konkret har de avskräckande exemplen på makthavare varit långt fler än förebilderna under de senaste åren, och att karakterisera den “goda makten” blir svårt om man ska undvika de värsta flosklerna.

– Något att önska är att de personer som har makt också har förmågan och viljan att vara generösa i sitt ledarskap. Att de bjuder på sin egen erfarenhet och “trycker fram” individer, det är ett väldigt positivt ledarskap och det är makt på ett positivt sätt. Det är väl också det som karakteriserar en bra makthavare, säger Tigerschiöld.

De tre makthavarna tänker länge och väl när de får frågan om makt är något man blir bättre på att hantera ju längre man har den.

– Visserligen blir man väl mer varm i kläderna men jag tycker man inser mer och mer att bara för att folk har varit med ett tag är det ingen garanti för att de har “koll” eller kan något. Det är ju väldigt tydligt när man ser på hur många bolag i dagens samhälle har havererat, säger Petter Stillström.

– Det ger ju förutsättningar för oss yngre, man kanske borde lyssna mer på oss. Som ung är man kanske inte så slipad i alla avseenden, men i gengäld går man sin väg och har rätt att ifrågasätta saker och ting. En möjlighet man har som yngre makthavare är också att man har ett berättigande att ställa saker på sin spets. Man behöver inte kunna allt i detalj utan har ändå rätt att ställa “dumma frågor”. När man är äldre kanske man förutsätter att saker och ting är på ett visst sätt och slutar lyssna, jag tror att just lyhördheten är det som avtar mest hos folk med makt. De blir lite uppe i sig själva och bara kör, det har vi sett flera exempel på och det avskräcker ju rätt mycket.

Alla tre har haft tillfälle att studera makten i dess tyngsta form, och två av dem – Billing och Tigerschiöld – på minst sagt nära håll då de har listans självklare vinnare, finansmannen Johan Björkman i sina respektive bolag.

– Vad jag lärt mig om makt av honom? Det går inte att svara på, han har ju inte precis haft någon skolkurs för mig, säger Billing. Johan är väldigt besjälad av analysen, att man ska ta reda på vad man tycker är rätt och fel själv och sedan inte låta sig svepas med av olika trender utan stå för sin uppfattning, i motvind eller medvind. Några av dem jag har arbetat med tidigare har ett liknande synsätt, men Johan är extrem i det avseendet.

Deras respektive vägar till makten är även representativt för de tre förhärskande sätten att få makt i Näringslivssverige. Tomas Billing har erövrat den själv, Patrik Tigerschiöld byggde först en egen plattform, bland annat som chef för SEB Fonder, och anslöt sig 1999 till Skanditek där han arbetar med sin far, Dag Tigerschiöld.

– Alla personer i den här lilla sfären som vi jobbar i visste redan vem jag var eftersom jag hade varit så synlig på SEB. Jag introducerades inte som “min fars son”, vilket jag tror kan vara ett helvete. Att sitta som arvtagare i en styrelse och ha en verkställande direktör som inte respekterar dig, eftersom det inte finns något att respektera dig för, måste vara hopplöst. Det råd man kan ge dem som ärver makt är att de försöker hitta en egen plattform innan de ger sig in i styrelsen.

Petter Stillström, som i sammanhanget får representera den ärvda makten, är dock hyfsat osentimental om sin situation.

– Jag kanske inte skulle haft det här jobbet om inte Bengt var min pappa, och omvärldens syn på om man ärver makt skiljer sig självklart jämfört med om man skaffar sig den själv. Man kan välja att haka upp sig på det om man vill, men nu är det så här. Det är inte så mycket att diskutera om, säger han osentimentalt.

Men att makten inte är gratis och förpliktigar lika mycket oavsett hur, eller vid vilken ålder man får den, är han den förste att påpeka.

– Ibland är det lite underligt; folk kan fråga mig hur det känns att ha makt samtidigt som jag själv kan känna mig hjälplös när jag inte får folk att gå i den riktning jag vill eller får igenom de förändringar jag vill. Vi är visserligen delägare i en massa bolag och sitter i styrelser, men man jobbar ju genom andra människor. Och om inte den operativa ledningen i bolagen lyckas effektuera en förändring eller ett beslut så måste man, om man har makt, faktiskt använda den till att ändra situationen. Att ha det yttersta ansvaret kan också vara rätt frustrerande, men i sådana lägen har man inget val. Är man ägare till ett företag går det till syvende och sist inte att gömma sig.41 Tomas Billing
Född: 1963
Makt: Vd i familjen Ax:son Johnsons maktbolag Nordstjernan. Styrelseordförande i NCC där han är styrelsekollega med bland andra Antonia Ax:son Johnson och Fredrik Lundberg. Styrelseordförande i Nordstjernandominerade KMT och ledamot i Q-Med.

om maktförebilder: “Jag har inte någon bild hängande på väggen, men jag har haft tur och skicklighet att hamna i situationer där jag kan få gå i skola hos personer som haft möjlighet, position och resurser att kunna påverka. Jag har lärt mig olika sätt att agera, och sett att det finns olika sätt att vara ägare – och jag hoppas att jag har tagit till mig egenskaper av alla som jag jobbat med under åren.

48 Patrik Tigerschiöld
Född: 1964
Makt: Vd i Skanditek, till största delen ägt av Johan Björkman och fadern Dag Tigerschiöld. Styrelseordförande i Vitrolife, ledamot i Axis och Partnertech.

om maktmissbruk: “Det finns på alla nivåer. Fördelen med att sitta som en makthavare i ett noterat bolag är att man hela tiden får kvitto på att man är mänsklig. Kapitalmarknaden ger ständig feedback genom analyser, artiklar och kursrörelser. Men visst finns det missbruk. Jag har själv på nära håll sett hur en chefsperson på inköpssidan levde och agerade som något slags Kung Inköp i sina kretsar- sådant missbruk kan vara svårt att komma åt.”

57 Petter Stillström
Född: 1972
Makt: Vd Traction, till största delen ägt av fadern Bengt Stillström, som den senaste tiden köpt på sig cornerpositioner i flera börsbolag. Styrelseledamot i Traction, JC, Biophausia, Duroc, Softronic.

om att Traction allt mer betraktas som en “aggressiv” maktutövare: “Jo, jag vet, att ta corners är tydligen som att skicka en signal om att ‘nu ska det bråkas’. Men det är ingen uttalad strategi utan snarare en bild som media försöker skapa. Vi är inte intresserade av att visa utåt att vi har makt, vi gör det vi gör för att vi vill tjäna pengar. Däremot har vi en investeringsstrategi där vi söker omvärdering av de bolag vi går in i och eftersom de ibland befinner sig i någon form av krisläge är det naturligt att det kan bli lite turbulent. I synnerhet om bolaget varit utan någon engagerad ägare.”