Politikerna går i ide

Regeringen Reinfeldt har fått mycket gjort under det dryga år den suttit. Det har givit resultat. Antalet svenskar med jobb är rekordhögt, över 4,3 miljoner i oktober i år. Och de som arbetar har mer kvar av lönen efter skatt än de tidigare haft. Också sedan de betalat de högre avgifterna till a-kassa och fack, om de är medlemmar, och den dyrare trafikförsäkringen som nu är belastad med en skatt om 32 procent.

Regeringen har fått sin belöning – usla opinionssiffror. De sämsta för de borgerliga partierna sedan september 1994, då regeringen Bildt drog sina sista suckar efter tre ekonomiska krisår.

Förklaringen? Förmodligen inte en utan många. Till exempel att gemene svensk förvisso blir glad av att vinna tusen spänn, men blir desto surare av att förlora två hundra och därför inte ägnar sig åt spel om pengar i större skala än några lotter ibland. Nu får man automatiskt mer på lönekontot, men måste själv betala den synligt högre trafikförsäkringspremien. Liksom fackfakturan, såvitt man inte bett arbetsgivaren ta hand om saken.

En annan orsak kan vara att många ministrar helt enkelt inte utstrålar glädje när de syns i teve. Vem vill ha med halvdeppade tristnissar att göra? Så var det alla kvittona. Och framför allt bristen därpå.

Ändå. Tidningen Riksdag och Departement gjorde resultaträkning ett år efter valet. Av 131 vallöften var 48 uppfyllda och 53 på väg att förverkligas. Inte illa av ett gäng nybörjare (sedan kan man ha synpunkter på vad de gjort, som att kalla en omgjord statlig fastighetsskatt för kommunalavgift – men det lovade alliansen och det är levererat).

Nästa år kommer det att bli klenare med uppfyllandekvoten. Mycket av arbetet som är i gång tar tid, utredarna får inte slafsa och sedan ska verken ut på remissrundor. Dessutom ska regeringen förbereda sig för att leda EU under hösten 2009.

Då finns det en fast EU-ordförande utsedd. Kanske. Processen kan ju på unionsvis haka upp sig. Men även om en sådan finns på plats är det ordförandelandet Sverige som ska leda mötena i alla ministerråden, och det gör man inte improviserat vid sittande bord. Därför kommer regeringen under nästa vinter inrätta ett särskilt ordförandeskapskansli med bortåt 50 tjänstemän. Dessutom blir det extraarbete i varje departement.

Det innebär att statsråd med böjelser för detaljarbete kan gå förlorade för allmänheten i drivorna av EU-papper.

Socialdemokraterna gick i ide efter katastrofvalet i fjol. Och de ämnar hibernera även nästa år. Inte bara över vintern, hela året. Hittills har ju inte opinionsundersökningarna stört den goda sömnen.

Sedan vi fick fyraåriga mandatperioder har socialdemokraterna haft mellan- eller extrakongresser med livlig debatt. 1996 diskuterade kamraterna socialförsäkringsnivåer och värnskattens eventuella permanentning med glödgad hetta, och så valde de Göran Persson till ordförande. Han fick för övrigt partiet med sig på att inte slå fast evig värnskatt. Det var då det. På ordinarie kongress året därpå, alltid året före valår, gick debatterna i repris men känslorna var inte svalare för det. År 2000 grälade socialdemokraterna bland annat om EMU på extrakongressen, och som vanligt fick partiledningen två tredjedelar med sig. Extrakongressen 2004 handlade om tillväxt och slog fast att Sverige alltid ska ha lägst energipriser i Europa.

På den extra partikongressen i år hände inte mer än att Mona Sahlin valdes till ordförande. Inga nya mellanmöten är planerade. Förvisso pågår rådslag inom partiet om ämnena vår värld, vårt klimat, jobb, välfärd och skola – men det är vaga skrivningar som ska kommenteras av fotfolket före 25 januari. Först i september kommer mer detaljerade formuleringar att diskutera, till rådslag två som det kallas. Som i sin tur inte ska vara avslutat förrän år 2009.

Om regeringen låter sig uppslukas av utredningar och socialdemokraterna sussar sött, då är det fara värt att utrymmet för politik i medierna krymper rejält och ägnas bisaker som blåses upp till huvudsaker för att platsa. Uttryckte sig någon olämpligt? Usch, fy, ursäkta eller avgå. Underlät någon att byta till miljöbil? Skäms. Man kan tänka sig att en redaktion fordrar tillträde till alla riksdagsledamöters bostäder för att kontrollera lamporna och att de som bunkrat vanliga glödlampor på Ikea i stället för lågenergialternativen får sota: Miljöbovarna – vi har hela listan.

Bara sådant blir det förstås inte. Vänsterpartiet ska ha kongress, anta nytt partiprogram och då ta ställning till formuleringar som: “Offentligt kapital skall kunna användas såväl i en medveten strategi för uppköp av existerande verksamheter på marknaden, som för riskkapitalförsörjning för nystartad offentlig verksamhet.”

Men risken finns. Å andra sidan kan våra förtroendevalda välja att utnyttja det sakpolitiska mellanåret till att prata, prata och prata om attityder, om de värderingar man inte kan besluta om. Man kan diskutera vad som är rimliga förväntningar på livet: Är det att alltid vara nöjd eller att hoppas att sorg och lycka slutar i summan rätt okej över en livstid? Är det rimligt att (som TCO) tala om ett livspussel när man i själva verket talar om tiden med yngre barn som är en liten bit på livslinjen? Ska livskaos berättiga till sjukskrivning? Dagvattendammen som är bra för miljön, ska den bort därför att ungar och fyllon kan drulla i och drunkna? En tättbyggd stad blir bullrig över gränsvärdena; å andra sidan blir utsläppen av koldioxid lägre, vad väljer du?

Det finns tusen frågor till och politikerna är i stånd att komma på dem. Det är bara att sätta i gång. Prata, prata och prata. Och lyssna. År 2009 blir det ändå som vanligt, att lova för att senare leverera. Men de som utnyttjat 2008 till att snacka värderingar kommer att ha bättre koll på vad som då behöver göras i verkstaden Och på vad som kan lämnas därhän, emedan det faktiskt betraktas som helt och sålunda inte ska lagas.

MALIN SIWE