Pressade prognoser

Förändringen har gått oerhört fort. För ungefär ett halvår sedan sågs Sverige som ett mönsterland inom EU, med hög tillväxt, låg inflation och överskott i statskassan och i handeln med utlandet. Numer verkar svenska konjunkturbedömare i hast ha placerat Sverige längre ner i den europeiska framgångsligan. Nu ser det ut som att målsättningen är att leverera den lägsta tillväxtprognosen utan att för den skull kalla det för lågkonjunktur. För tillfället leder Företagarna pessimistligan med 1,7 procents BNP-tillväxt i år. Sett till nivån på nedjusteringen av tillväxten är det däremot SEB som leder i och med att banken i förra veckan justerade ner BNP-prognosen för i år från 3,6 till 2,2 procents tillväxt.

Svårt att avvisa

Argumenten för nedjusteringen finner SEB:s ekonomer i att »den internationella avmattningen och börsnedgången slår hårdare än väntat mot svensk ekonomi«.Argumentet är svårt att avfärda, men en närmare granskning av prognosen väcker ändå en del frågor:

Varför ska Sverige drabbas hårdare av en nedgång än andra länder (BNP-nedjusteringen är större i Sverige än för något annat land)? Svaret borde vara att SEB:s ekonomer känner till Sverige bättre än andra länder och därför har bättre förutsättningar att bedöma utvecklingen här.

Kanske är det så. Men tyvärr ser det ut som om kalkylerna på några punkter inte hänger ihop. I dagsläget tenderar prognosmakeriet mer att handla om att inte avvika för mycket från de gängse profetiorna än om att göra en egen oberoende analys.

Det gäller för SEB, liksom för flera andra konjunkturbedömare.

* Devalveringseffekten som injektion för svensk industri tycks inte längre vara något att räkna med. Svensk industri, exklusive telekomsektorn (läs Ericsson) ska enligt alla prognosmakare drabbas väldigt hårt av den globala nedgången. I flera fall handlar det till och med om en negativ utveckling, samtidigt som den svenska kronan gör nya bottennoteringar. Vart tog den gamla, »hederliga« devalveringsekonomin vägen. Enligt bankekonomerna är den död. En svag krona sägs numera inte ha någon effekt på företagens konkurrenskraft.

* Vad gör de svenska hushållen av den ökande köpkraften, som följer av årets löneökningar och skattesänkningar? Ekonomerna säger att sparandet ökar men de statistiska bevisen saknas.

* Senast tillväxten låg runt två procent var 1997, ett år som kännetecknades av svag inkomstutveckling, strama statsfinanser och negativa investeringar. Inget av detta får någon aktualitet i år.

Ekonomer kan få rätt

Visst är det så att ekonomerna kan få rätt i sin pessimism. Tillväxten kan bli låg i år, men det är inte utan att argumentationen haltar när den emellanåt koncentreras till inhemska faktorer. Det är troligare att en framtida ekonomisk nedgång i första hand kommer att genereras av en ytterligare svagare global tillväxt och att den inte skapas i den självgenererande process som vi vant oss vid från tidigare lågkonjunkturer.