Red Valör: Hegels nya ekonomi

Det går inte många middagar i vänkretsen – knappt en matbit utanför det Valörska tjället, faktiskt – utan att Signaturen får frågorna: »Befinner vi oss i en ny ekonomi eller inte?« samt »Vilka blir vinnarna på det här?« Varför begränsa svaret till dem som av en lycklig slump befinner sig på ett avstånd av högst ett matbords diameter från Valör?

Så här är det:

Du som tror att mjölk, eller lämpliga substitut för mjölk, kan eller kommer att kunna distribueras över nätet, räck upp en virtuell hand! Räknar du med att två svenska tjugonågonting-åringar kan skapa ett nätföretag som får Hennes & Mauritz att gå över styr? Klicka på »utskrift« och klä på dig! Tror du att den internetbaserade bokhandeln Amazon.com säljer fler böcker än den anrika traditionella giganten Barnes & Noble? Gissar du rentav att uppstickaren lönar sig bättre än försvararen? Jasså, verkligen?

Gammalt eller nytt? Enkla sanningar är trevliga. Problemet är att de sällan existerar. Och så är det också med den gigantiska frågan om huruvida vi befinner oss i en ny ekonomi eller inte.

Ta det lugnt! Valör är inte ute efter att påstå att nationens framtid hänger på den stolta, svenska skogsbranschen eller att internetkonsulterna är sanslöst övervärderade. (Jo möjligen, vid närmare eftertanke, det senare.)

Debattörerna ur respektive läger går helt enkelt för långt. Den gamla ekonomin kommer inte att lägga sig ner och dö, och den nya ekonomin kan inte riktigt lösa alla problem.

En av Signaturens favoritfilosofer, Friedrich Hegel, hade redan för etthundrasjuttio år sedan ett upplägg för hur man analyserar världsomvälvande förändringar. Vi snackar om »tes-antites-syntes«-konceptet: Först tror vi benhårt på det ena. Sedan tror vi benhårt på det andra. Därefter vänjer vi oss vid tanken på ett slags både och. Valör räknar med att det kommer att bli så när det gäller ny och gammal ekonomi också.

SKF är ett riktigt gammalt företag. Boo.com är ett så nytt företag att det inte riktigt är på banan än. Vilken av företagsidéerna kommer att slås ut de närmaste åren?

Ingendera.

SKF tillhör de företag som tidigt har tagit de nya idéerna till sig och därför för en mycket intressant tillvaro på internet. Via skf.com (som bara det är en ovanligt pigg hemsida för ett företag som många betraktar som en dinosaurie) kan man ta sig in på endorsia.com, en »Business-to-Business«-marknadsplats för dem som verkar inom SKF:s delar av näringskedjan. B2B-marknadsplatser, det är sådant som får riskkapitalisterna i Silicon Valley att drägla ymnigt, det. Men SKF är fortfarande en kullagertillverkare. Inte nåt jäkla internetföretag.

Boo.com har fått utstå mycket spott och spe i spalterna. Grundarna tycks ha en ytterst osvensk attityd till näringsverksamhet och flera journalister har nog förförts för att sedan känna sig tvungna att ge igen. Men idén i sig, att sälja kläder över internet per klämmiga hemsidor till modeintresserade och datormogna, är inte fel. Det är bara det att Valör gissar att klädförsäljningen på nätet, när den verkligen kommer i gång, inte kommer att skötas av alldeles nya företag. Den dag Hennes & Mauritz väljer att ge sig ut på nätet i seriös skala kommer det att märkas. Och löna sig. Under tiden tycks H&M tjäna hyfsat med pengar på den landbaserade handeln.

Likadant är det med bokhandeln. I fjol drog Amazon.com in 1,6 miljarder dollar. Berömvärt kanske att sälja för nästan hälften så mycket som Barnes & Noble. Men lönsamheten då? Jorå, internetbokhandeln förlorar (snällt räknat) 390 miljoner dollar, samtidigt som B&N tjänar nästan lika mycket. Kanske tar det Amazon, som är ett av de fem mest välkända varumärkena på internet, försäljningsmässigt fem år att komma i kapp B&N. Under tiden kommer Amazon att bygga upp lager och en logistik som gör att det vid den tiden kommer att vara svårt att skilja från en »vanlig« bokhandelsjätte. Och var är vi då?

I den nygamla ekonomin, vänner!