Red Valör: Valpar i vården

Ein eftermiddag i mitten av oktober begav sig finansmannen Erland de Spair för en gångs skull till förskolan för att hämta sina barn, men fann dem inte där. När någon påpekade att hans barn var 15, respektive 17 år gamla, kände han liksom ett hugg i bröstkorgen. Och när ett par barn som han försökte prata med svarade att “EV/EBITDA, WACC och NetOpFCF finns det väl inget som heter”, kom sammanbrottet. Tårarna forsade och han började darra i hela kroppen. Sedan mindes han inget mer.

– Så du vaknar nu?

Erland såg sig matt omkring i rummet. Vid hans säng stod en ung kvinna, vars blå namnskylt förkunnade att hennes namn var Sara och hennes titel … hennes titel var “Senior Care Advisor”.

– Var är jag?

– Landsting & Partners Vårdkommission.

– Vårdkommission?

– Rätt. Vi satt här och var missnöjda med våra löner, vår arbetssituation och i stort sett allting. Och så såg vi dig på teve i något sånt här börsprogram och bestämde oss för att din affärsmodell nog skulle passa oss också. Vi tjänar tio gånger så mycket som tidigare, men har mindre ansvar. Du har varit ett diskretionärt uppdrag under vår förvaltning i fyra veckor nu.

– Vad har ni gjort med mig?

– Ingenting som vi inte har gjort för våra andra kunder också. Antibiotika, psykofarmaka, penisförstoring, lättare hjärnkirurgi och peelingbehandling är det som våra analytiker för närvarande rekommenderar.

– Men vad då? Vård måste väl skräddarsys?

– Varför det? Personer med liknande bakgrund och livsstil kommer förr eller senare att behöva samma vård, så vi kör allting efter en strategiskt sammansatt vårdmodellportfölj.

– Penisförstoring? Jag kom väl in för utbrändhet?

– Enligt vår erfarenhet har det ena mycket att göra med det andra. Dessutom var din penislängd under index. Nu har du en … lättare övervikt i den regionen, skulle man kunna säga. Det blev dessutom inte lika dyrt som vanligt, eftersom du hade förstagångsrabatt. Vi kallar det Initial Pubic Offering.

– Men hjärnkirurgi, då? Behövdes det verkligen? Jag känner mig inte så annorlunda.

– Om jag ska vara helt ärlig, så tycker inte jag heller att du behövde just det. Men corpkillarna var väldigt angelägna om att få göra ingreppet. Vi har ett högt rankat vårdlag i den sektorn och de behöver fler referensinstallationer.

– Corpkillarna? Menar du att . .?

– Corpus Finance, vår styck- och hopsyningsverksamhet, ger ett viktigt tillskott till vår bottom line.

– Men om ni ger mig felaktig behandling?

– Ponken, ponken. Vi använder samma disclaimer, alltså ansvarsfrånskrivningsklausul, som den finansfirma som du jobbade på före kollapsen. Om man översätter från juridiskan, står där att vi ger dig behandling som vi själva hoppas ska fungera, men vi tar inget ansvar för att det funkar. Vi påstår inte heller att vi inte ger behandlingen bara för att tjäna pengar och i vissa fall mot bättre vetande. Affärsidén är ju helt fantastisk. Tänk att få posera som expert och ha ruskigt bra betalt, utan att behöva ta det minsta ansvar för sina gärningar, eller behöva veta vad man gör. När vi tänker på våra forna kolleger, de som jobbar i den vanliga vården och tvingas ta ansvar för sitt jobb för femton papp i månaden …

– Vad kostar kalaset?

– Två procent av din förmögenhet, plus kostnadstäckning. Och en success fee. Med dig har vi lyckats väldigt väl, så du kommer att få betala extra.

– Väldigt väl?

– Vi har tagit fram en mängd nyckeltal över ditt tillfrisknande som visar att vi har en outstanding förvaltningskvalitet. Du är trettiofyra procent upp i ditt fria blodflöde sedan du kom in, till exempel. Kvadratroten på tillväxten i vita blodkroppar ter sig också lovande, vill jag mena. Men framför allt ligger ditt tillfriskande hundratals procent före genomsnittsindex. De flesta som vi utsätter för samma behandling avlider nämligen.