Rena rama rallyt

När Jorma Ollila lämnade över koncernchefsjobbet till efterträdaren Olli-Pekka Kallasvuo var det en och annan storägare som blev betänksam. Hur skulle han kuinna axla den karismatiska företrädarens roll och hur skulle Nokia kunna fortsätta växa i den snabba takt som bolaget hade gjort till sitt signum?

Nu, ett år och tre överraskande starka kvartalsrapporter senare, är det inte många som är oroliga längre. Nokialedningen har visat prov på krafttag och den som befarade att långvägaren Kallasvuo skulle luta sig tillbaka och inta en förvaltande roll har fått fel. Han har tvärtom fortsatt att ständigt ifrågasätta invanda utvecklings- och produktionsstrukturer.

I höstas köpte bolaget en tysk karttillverkare för de positioneringstjänster som numer ingår i de dyrare mobiltelefonerna. I våras slog bolaget samman sin division för tillverkning av nätverk med Siemens mobilnätverk. Och nu senast, i augusti, var det tillverkningen av kretskort för mobiltelefoner som lades ut på entreprenad till fyra stora kontraktstillverkare runt om i världen.

Omställningarna har snabbt visat sig få effekt. Nokias produktion slår alla rekord och under årets andra kvartal pressades produktionen upp i över 100 miljoner telefoner, en ökning med en tredjedel från motsvarande kvartal i fjol.

Nokia gör med andra ord över 1 miljon telefoner om dagen och mot slutet av året är produktionstakten antagligen uppe i 1,2 miljoner per dag.

Glädjeämnena är så många att problemen som bolagen har haft och fortfarande har inom nätverksdelen, det numera sammanslagna affärsområdet Nokia Siemens Networks, lätt förbises. Men för att förstå Nokia gäller det att förstå hur stora de här problemen egentligen är.

Nätverksdivisionen väntas i år, enligt ledningen, tappa i storleksordningen 10 procent av sin försäljning och minska till 11- 12 miljarder euro. Raset beror delvis på sammanslagningsvåndor hos de två bolagen och allt hårdare priskonkurrens från marknadsettan Ericsson och den kinesiska snabbväxaren och uppstickaren Huawei. Tillverkarna slåss med andra ord om en svag tillväxtmarknad med hård prispress. Förlusterna under årets andra kvartal uppgår till cirka 1,2 miljarder euro men det mesta, över 1 miljard kronor, är engångskostnader som tas med anledning av sammanslagningen med Siemensdelen. På sikt kommer de här förlusterna att minska och hävas helt och hållet. Framtiden för affärsområdet ser ganska gynnsam ut.

Efterfrågan väntas i år öka med i storleksordningen 5 procent och för åren som kommer märks ingen avmattning, snarare tvärtom. Behovet av att bygga ny kapacitet i mobiltelenät kommer att öka dramatiskt i takt med att efterfrågan på att skicka rörliga bilder, inte minst tv och video, fortsätter att öka. Nokia Siemens Network kommer inte att försvinna från den här marknaden. Bolaget säljer utrustning som kan finna avsättning hos i vart fall en tredjedel av världens mobiltelefonoperatörer. De flesta analytiker är överens om att affärsområdet ska gå med vinst senast från 2009. Jämförelsen med Ericssons nätverksdivision lockar. Ericsson nådde en rörelsemarginal på 19 procent i sitt största affärsområde under årets första halvår.

Det som framför allt är Nokia är den explosionsartade utvecklingen för mobiltelefoner. Bolaget har de senaste tre åren ökat sin marknadsandel från 29 procent till 38 procent av mobiltelefonmarknaden. För tio år sedan var siffran låga 19 procent. Under de tio åren har världsproduktionen ökat tiofalt, från 107 miljoner telefoner 1997 till de cirka 1,1 miljarder som branschen och oberoende analytiker tyck ha enat sig om ska säljas under året. Nokias produktion har med andra ord ökat från cirka 20 miljoner telefoner till i storleksordningen 420 miljoner per år under en tioårsperiod.

Det fina i kråksången är att den genomsnittliga intäkten per såld telefon, som under flera år har backat stadigt, nu tycks ha stabiliserats. Under det senaste kvartalet steg till och med den genomsnittliga intäkten per telefon med 9 kronor till 830 kronor.

Att försäljningspriset sjunker är förstås inte konstigt när tillverkningskostnaderna sjunker. Det bästa, ur Nokias synvinkel, är att tillverkningskostnaderna fortsätter att gå ned i takt med att allt större delar av produktionen hamnar i låglöneländer. Rörelsemarginalen är numer nästan lika hög på billiga telefoner som på de dyrare.

Det visar sig, kort sagt, att Nokia njuter fantastiska stordriftsfördelar i sin produktion. Allt från utveckling, tillverkning till distribution blir billigare när bolaget säljer lika många telefoner som sina tre närmaste konkurrenter tillsammans. Redan nu går det att slå fast att också nästa år och antagligen även åren som kommer därefter blir Nokias skördetid.

* Största konkurrenten Motorola lider av missar i produktportföljen och tappar stort i försäljning. Motorola kommer inte på banan igen förrän tidigast om ett år.

* Nokia håller ett enormt tempo när det gäller att utveckla nya telefoner. Under fjolåret kom i snitt en ny telefon varje vecka på någon av världens marknader. Nu i september väntas en uppsjö av nya telefoner som kommer att gynna julhandeln.

* Bolaget är största spelare på alla världens marknader, utom Nordamerika, och särskilt stora är marknadsandelarna i utvecklingsländerna. Med lägstapriser så låga som 200 kronor i tillväxtländer som Indien, Malaysia och Kina lockas allt fler att köpa Nokia.

* Försäljningen av avancerade och dyra telefoner överträfar alla förvänt-

ningar, inte minst i utvecklingsländer. Inom de närmaste veckorna väntas Nokia öka ambitionerna ytterligare.

* Efterfrågan på tv-tjänster i mobilen är bara i sin början. Följer utvecklingen den som gäller för andra kapitalvaror kommer försäljningen av dyrare tv-telefoner att öka rejält de kommande åren.

Så vad har hänt om tio år till? Är Nokia marknadsledare då också? Vägledning går att få i hur det står till på andra konkurrensutsatta tillväxtbranscher som har vissa likheter med oligopol. Se till exempel på Intel, Microsoft eller för all del H&M och Coca-Cola, alla storbolag som klarat sig bra i decennier trots hård konkurrens. Nokia tillhör samma kategori.

Så mycket talar för att Nokia behåller ledartröjan också framöver även om en sak står klar. Nokia kan inte öka produktionen ytterligare tio gånger – så många människor finns inte. Men med tanke på i att det för närvarande finns cirka tre miljarder mobiltelefonkunder runt om i världen, en siffra som fortfarande ökar snabbt, och att en telefon används i två tre år lär försäljningen i vart fall stiga till 1,5-2 miljarder telefoner årligen. Analysfirman Gartner tror till exempel på nära 1,5 miljarder sålda telefoner år 2010. Av dem lär Nokia sälja 35-40 procent, det vill säga 500-600 miljoner årligen, en ökning med 25-50 procent på tre år. Det räcker för Olli-Pekka Kallasvuo.
BRA KÖPTILLFÄLLE

Nordens största börsbolag.är inte längre noterat på Stockholmsbörsen. Ett bra läge att köpa aktien, tycker Affärsvärlden.

Typiskt Affärsvärlden, kanske någon säger, att rekommendera Nokiaaktien tre veckor efter att den avnoterats från Stockholmsbörsen. Och kan en aktie vara köpvärd när den klättrat 45 procent under året och noteras till den högsta kursen på fem år?

Vi tror det.

Bolaget har ökat försäljningen med 20-25 procent per år de senaste två åren med bibehållen eller ökande vinstmarginal. Försäljningen håller kanske inte samma ökningstakt framöver, men 10-15 procent per år är rimligt att räkna med samtidigt som marginalerna kan bibehållas kring 13 procent. Det betyder ett p/e-tal kring 15-16 för de kommande åren. Det är inte dyrt för en stabil marknadsetta.

Utdelningen på cirka 3 procent för 2006 och 2007 är hög för att vara i telekomsektorn. Det begränsar risken nedåt.

Sist branschen. Telekom börjar likna en bransch som tillverkar nödvändighetsvaror och den blir allt mindre konjunkturkänslig.

Använd tillfälliga nedgångar på den oroliga börsen för att köpa Nokiaaktier de kommande veckorna. Innan slutet av året bör kursen kunna nå 24 eller 25 euro (p/e 16,5 för 2008), cirka 10 procent över dagens nivåer. Låter det högt i tider av börskris? Tänk på att Nokia betalades till över 60 euro under it-bubblan.