Riksbanken trappar upp

Upprevideringar av tillväxtprognoserna för Sverige kommer nu i en strid ström. I förra veckan lyckades Konjunkturinstitutet (KI) som den första av de riktigt tunga prognosmakarna att presentera en BNP-prognos för i år som spräckte fyraprocentsstrecket. I alla fall om hänsyn tas till att antalet arbetsdagar i år är något mindre än i fjol.

Men några tiondelar upp på BNP-prognoserna är inte den stora förändringen som har skett i synen på svensk ekonomi under senare tid. I stället är det den starka sysselsättningsökning som de flesta nu ser framför sig som är det nya. KI räknar exempelvis med att antalet sysselsatta ska öka med 105?000 personer de kommande två åren. Den starkaste sysselsättningsökningen sedan millennieskiftet och den goda nyheten är att det i huvudsak ska röra sig om arbetstillfällen på den reguljära arbetsmarknaden.

KI varnar till och med regeringen för att det är kontraproduktivt att i det här läget ösa på med arbetsmarknadspolitiska åtgärder, eftersom det kan leda till att läget på arbetsmarknaden blir alltför ansträngt. Så, om KI:s förutsägelser skulle visa sig riktiga, så kan den under senare år så väl använda termen ?jobless growth? förpassas till soporna.

I förra veckan kom också Ekonomistyrningsverket (ESV) med sin nya prognos över statens ekonomi de kommande åren. En prognos som baseras på KI:s underlag för den ekonomiska utvecklingen i stort. Även här var det ljusa tongångar och sedan i december har prognosen över statens inkomster justerats upp med 34 miljarder bara för i år.

Och för första gången någonsin gör ESV prognosen att staten ska klara utgiftstaket, som syftar till att begränsa de statliga utgifterna, under de två kommande åren. Det finns till och med utrymme för att klara oförutsedda utgiftsökningar. Budgeteringsmarginalen för 2007 är exempelvis på hela 27 miljarder kronor. Utrymmet för valgodis är med andra ord stort.
Den synnerligen goda ekonomiska utvecklingen som prognostiseras ställer Riksbanken inför ett dilemma. Ska räntan fortsätta att höjas i långsam takt, trots en i utgångsläget fortsatt mycket låg inflation? Eller ska banken, vilket många har räknat med, ta en paus relativt snart men i så fall riskera att tvingas höja kraftigt om läget på arbetsmarknaden blir så ansträngt att lönerna börjar stiga för snabbt?

Konjunkturinstitutet, som under senare år varit generöst med ränteråd till Riksbanken, anser att räntan kan ligga kvar på dagens nivå på 2,0 procent fram till oktober 2006. Därefter ska den höjas i relativt snabb takt till 3,75 procent i slutet av 2007. Och med hänsyn till det höga resursutnyttjandet i ekonomin som KI förutser är det lämpligt att höja räntan även efter 2007. Annars riskerar inflationen att hamna långt över inflationsmålet på två procent.

En annan möjlighet är givetvis att fortsätta med höjningar i små steg. Det skulle vara en kopia av den räntestrategi som Alan Greenspan har fört i USA under senare år. Och som dessutom varit hyggligt framgångsrik. Strategin har dessutom genomförts konsekvent och med tydlig kommunikation vilket bidragit till att alla aktörer på marknaden, såväl hushåll som företag, har haft gott om tid på sig att anpassa sig till ett högre ränteläge.

Affärsvärlden räknar med att Riks­banken väljer den senare strategin. Riksbankschefen Stefan Ingves har dessutom indi­kerat att han gärna vill att banken presenterar en egen trolig räntebana i sina inflationsrapporter och inte använder marknadens räntebedömningar som fallet är i dag. Den främsta förebilden är dock inte USA:s utan Norges centralbank. En första möjlighet att presentera en egen ränteprognos är när nästa inflationsrapport läggs fram den 20 juni. Det skulle dessutom tvinga Riksbanken att bekänna vilken strategi banken för närvarande arbetar efter. Det har annars varit lite förvirrande med kommunikationen under senare tid.

Med den uppjustering av tillväxt- och sysselsättningsprognoser som även Riksbanken väntas göra är det säkrast att räkna med fortsatta räntehöjningar. Redan med de två räntehöjningar som gjorts i år har Riksbanksledningen visat att dagens extremt låga inflation väger förhållandevis lätt i dess bedömning av ett lämpligt ränteläge. Och givet att räntan troligen ska upp mot eller över fyra procent på några års sikt så är tydlig kommunikation och många små räntehöjningar definitivt att föredra framför en framtida ?räntechock?.