Riksbankens inflationsrapport: Slår knut på sig själv

Riksbanken sällar sig till de konjunkturbedömare som reviderar ner sina tillväxtprognoser för svensk ekonomi. Fortfarande kvarstår dock bilden av hög tillväxt såväl i år, som under de kommande två åren. Det enda som inte har reviderats ner är inflationsbedömningen, men fortfarande ligger inflationen under målet två procent på två års sikt. För att ändå motivera en räntehöjning måste riksbanksledningen till fullo utnyttja det riskscenario som av allt att döma är en central del av prognosen.

Det är egentligen inte mycket som skiljer denna inflationsrapport från de närmast föregående. I år landar tillväxten kring fyra procent för att successivt falla under de kommande två åren. Den underliggande inflationen, kallad UND1X, som är riksbankens målvariabel, landar på 1,3 respektive 1,6 och 1,8 procent åren 2000 till 2002. Med utgångspunkt från huvudprognosen finns det därmed inga direkta inflationsmotiv för att genomföra räntehöjningen med 0,25 procentenheter.

Krav på kompensation

Kritiken har heller inte låtit vänta på sig. Såväl arbetsmarknadens parter som delar av näringslivet var snabbt ute med att fördöma höjningen. Metalls ordförande Göran Johnsson gick till och med så långt att han hävdade att räntehöjningen skulle kunna medföra kompensationskrav i lönerörelsen. Det skulle i så fall vara tvärtemot de intentioner som riksbanken framförde på presskonferensen i torsdags. Där sa riksbankschefen Urban Bäckström att han såg det som att banken nu “la en gynnsam grund för avtalsrörelsen” i och med att räntehöjningen säkerställde en inflation under två procent.

Bankens besked går också att tolka som en anmaning till parterna att hålla sig inom löneramarna, annars är nya räntehöjningar att vänta, en skrämselstrategi som visade sig vara lyckosam vid den förra stora avtalsrörelsen 1998.

Bakvänt resonemang

Att riksbanken höjer räntan motiveras med riskbilden, ett till synes bakvänt resonemang eftersom det i förlängningen betyder att ledningen inte litar på sitt eget prognosunderlag i form av huvudprognosen. Det hade varit betydligt mer renhårigt att motivera räntehöjningen med något annat. Riksbanken skulle exempelvis mer direkt ha kunnat koncentrera sin energi på att peka på det höga resursutnyttjandet i ekonomin. En annan variant vore att hänvisa till att lönekraven redan i dag ligger något över vad riksbanken kan acceptera.Ett problem för riksbanken är att dess ekonomer troligtvis inte vill provocera arbetsmarknadens parter genom att publicera prognoser om löneökningar på en ännu högre nivå. Risken finns att en sådan prognos skulle väcka ont blod bland arbetsmarknadens parter, alternativt att det skulle kunna användas av löntagarsidan som vägledande för vilket löneutrymme som kan utnyttjas vid en given reporänta.

Om motiven för räntehöjningen i stället är de tilltagande riskerna så är det givetvis intressant för utomstående betraktare att koncentrera analysen kring dessa.

Fyra faktorer identifieras som risker i inflationsprognosen: lönerörelsen, oljepriset, kronans växelkurs samt finanspolitiken. Sedan inflationsrapporten fastställdes har oljepriset sjunkit och kronan stärkts. Bidraget till inflationen från riskbilden kring löneutvecklingen beräknas bli 0,2 procentenheter medan riskerna från finanspolitiken inte siffersätts. Det betyder att det med ledning av bankens egna beräkningar, samt utvecklingen under den senaste veckan, föreligger mycket små effekter av riskerna.

Det är knappt så det går att motivera räntehöjningen med dessa argument.Risken (riksbanken ser det så) för en lägre inflation utgörs framför allt av en mer markant avmattning av den internationella konjunkturen. Här tror riksbanken på en starkare utveckling utomlands än vad andra bedömare gör.

Räddar kronan

Ett annat möjligt motiv till räntehöjningen kan vara att riksbanksledningen med stigande oro betraktat kronans fortlöpande försvagning mot andra valutor. Svagare krona betyder dyrare import och i förlängningen högre inflation. Eftersom riksbanksledningen är väl medveten om att kronan kommer att pressas av ett fortsatt utflöde, till följd av bland annat PPM-valet, kan det ha varit ett lockande alternativ att minska ränteskillnaden mot EMU och USA. Därigenom skulle den senaste veckans kronförstärkning stöttas.Vice riksbankschefen Lars Heikensten betonade också på presskonferensen att de lägre räntorna i Sverige av allt att döma har pressat kronan.