Ryssfrossan överdriven

Några positiva scenarier för Ryssland går inte att uppbringafrån Rysslandsexperterna i dessa dagar. I varje fall inte frånsådana som fungerat som rådgivare åt reformistregeringar under1990-talet. Faktum är att de som agerat rådgivare under desenaste åren har haft ett mycket begränsat inflytande, eftersomdet funnits så få länkar mellan de politiker och höga tjänstemände givit råden åt, och apparaten som ska genomföra beslut. Detanser den tidigare rådgivaren Stanislaw Gomulka, idag rådgivareåt den polska regeringen som har mera ordning i leden. Dettafaktum sätter förstås allt stöd från väst i fokus. Det mesta harvisserligen varit kopplat till villkor, men dessa har sällanuppfyllts. Det har varit mycket prat och lite handling. Tysklandhar som största långivare inte tillräckligt noga kontrollerathur 42 mrd dollar i direkta lån har använts, heter det idag.Arrangemangen har alltför mycket vilat på den personligarelationen mellan förbundskansler Helmut Kohl och presidentJeltsin.

Nu sitter de västliga mentorerna, långivarna och andraintressenter och väntar på resultatet av den ryska politiskaprocessen. Ska den styra tillbaka jättegrannen i öster motplanekonomi? Eller är sådana signaler bara politiskt prat,avsett för hemmapubliken? Den franske finansministern Strauss–Kahn talade i slutet av förra veckan med sin tyske kollega,Theodor Waigel, om att de borde skicka ett brev till Kreml meduppmaningar om fortsatta ekonomiska reformer. President Clintonväntas understryka behovet av fortsatt reformpolitik.

Men sanningen är nog att väst står hjälplöst inför den utdragnakrisen i Ryssland. Inte förrän läget stabiliserats, är detmöjligt att säga något om Rysslands framtid, eller om västsrelationer med Ryssland.

Hur det går i Ryssland är oerhört viktigt för väst, även om denryska ekonomin är mycket liten: 500 mrd dollar 1997 jämfört medUSA:s 8.100 mrd dollar. Men kollapsen borde ändå inte påverkavärldens börser som den gjort den senaste veckan.

KORTSIKTIGA EFFEKTERVisst finns det kortsiktiga effekter. För det första i form avavskrivningar av lån på sammanlagt 88 mrd dollar till Ryssland.Tyska banker har redan skrivit av uppåt 60 procent, medansvenska nöjt sig med mindre. För det andra påverkar den ryskakrisen de länder och företag som handlar med Ryssland. Dennahandel har visserligen ökat på senare år, men den är fortfarandeliten, även med Tyskland, som är Rysslands störstahandelspartner. Av Sveriges export gick så lite som 1,1 procentprocent till Ryssland 1997 – trots en ökning på 44 procent. Destora hoten är mera långsiktiga. Det ena är en stadigtnedåtgående ekonomi, som kan komma att exportera bådeflyktingströmmar och kriminalitet västerut. Det andra är enpolitisk urspårning, som placerar kontrollen övermilitärapparaten och kärnvapnen i händerna på en opålitligperson. Båda dessa hot skulle kunna destabilisera hela Europa.Men att skriva ner BNP-prognoserna i väst, som mångainvestmentbanker nu gör (till exempel J.P. Morgan med 0,5procentenheter), förefaller överdrivet, i varje fall medhänvisning till Ryssland.

Så stor inverkan har varken långivningen, handeln ellerbörsfallet.