Så fungerar de nya pensionerna

Pensionsöverenskommelsen mellan socialdemokraterna och de fyraborgerliga partierna är ytterligare ett inslag i den förändringav ekonomin i marknadsekonomisk riktning som har skett sedan1970-talets fördelningstänkande. Det viktigaste med reformen ärinte att själva pensionsvillkoren ändras, utan att vi ifortsättningen betalar till oss själva. Nästan allt som vibetalar in i får vi också ut i pension.

En viktig inskränkning är att detta bara gäller upp till taketpå 7,5 basbelopp. För dem som tjänar mer än 23.200 kr i månaden,nästan tio procent av löntagarna, blir det ingen direktförändring. Med den ursprungliga uppgörelsen skulle annarssänkta arbetsgivaravgifter ha gett 2,6 procentenheters lägremarginaleffekt över taket. Man kan säga att de borgerligaoffrade en halv värnskatt för att i stället få störrepremiereserver. Å andra sidan kommer nog marginalskatten ändåatt förändras i framtiden. I övrigt kan reformen få storapositiva marginaleffekter. Skatt omvandlas till enpensionsavgift, som de flesta annars skulle ha betalatfrivilligt. Det lönar sig bättre att arbeta extra, förkovra sigeller söka ett mer krävande jobb för de flesta i normalainkomstlägen.

Däremot kan det bli en nackdel att studera på heltid, om intedetta ger god utdelning i form av framtida högre inkomster. Denstörsta fördelen kan bli att en ökning av arbetskraftsutbudetbidrar till att hålla löneökningarna på en lägre nivå, vilket iså fall skulle ge lägre räntor, högre tillväxt ochsysselsättning samt dessutom högre reallöner. Här är detsamtidigt en uppenbar nackdel att inte marginaleffekterna sänksöver taket, där risken för flaskhalsar på arbetsmarknaden ärstörst.

En vanlig bedömning, som bl.a. gjordes i 1994 årspensionsutredning, är att finansieringen av nuvarande ATP börses som en ren skatt åtminstone till hälften, kanske till trefjärdedelar. Främsta skälet är att bara de femton bästa årenavgör tjänstepensionens storlek, medan de flesta förvärvsarbetarmer än 40 år.

I fortsättningen skall pensionen finansieras av avgifter på 18,5procent av inkomsten. Om man tar ett extrajobb för 1.000 kronorvet man alltså att samtidigt 185 kronor sätts undan tillpensionen. I genomsnitt bör de flesta löntagare egentligen kunnaräkna med minst 10 procents högre ersättning vid oförändradkostnad för arbetsgivaren.

Politikerna har annars betonat att det viktigaste är att vi fårett hållbart och förutsebart pensionssystem. Men detta kan mandiskutera. Eftersom pensionen i framtiden blir beroende avtillväxten i ekonomin är det i själva verket mindre säkert hurmycket man får i det nya än i det gamla systemet där utgifterna,men inte inkomsterna, är bestämda i förväg. Å andra sidan har jupolitikerna flera gånger ändrat i ATP-reglerna när tillväxtenförsvagats. Det nya självreglerande systemet blir åtminstonebekvämare för politikerna.

Den slutliga kompromissen innebär att det inte blev någonavgiftsväxling, däremot en höjning av avsättningen tillpremiereserver från 2 till 2,5 procent. Avgiftsväxlingen skulleha inneburit att arbetsgivaravgifterna sänkts och lönerna höjtsi motsvarande mån, varpå lönehöjningen omedelbart dras av somegenavgifter. I dag är egenavgiften 5,95 procent. En litenytterligare höjning av egenavgifterna skall kompenseras genomhöjning av grundavdraget i beskattningen. Från avgifts- ochinkomstsynpunkt blir reformen neutral, men de borgerliga ansågatt avgiftsväxlingen skulle vara en pedagogisk fördel.Omvandlingen av den allmänna egenavgiften till pensionsavgiftskedde redan i vårpropositionen. De borgerliga ställdes därförinför fullbordat faktum. Samtidigt vet man ju inte vad som skermed marginalskatten om några år. Partierna i överenskommelsenhar förbundit sig att stå fast vid premiereserven. Däremot kanmajoriteten efter nästa val både höja och sänka marginalskatten.Det kan tyckas litet att bara 2,5 procent årligen skall avsättastill premiereserven. Men denna andel av lönesumman motsvarar idag omkring 20 miljarder kronor. Eftersom utbetalningarna frånpremiereserven inte börjar förrän på 2010-talet, och då blygsamt,sker en enorm fonduppbyggnad. I praktiken kanske man kan sägaatt det uppstår ett slags borgerliga individuellt styrdalöntagarfonder.

Med utgångspunkt i regeringens beräkningar i den tidigarepropositionen skulle den sammanlagda premiereserven, i dagenspenningvärde, uppgå till mer än 200 miljarder år 2005, 600miljarder år 2015 och över 2.000 miljarder år 2050. Dettaförutsätter en real lönesummeökning på 2 procent. Motsvarandeårliga ökning beräknas 1995 till 1998 bli hela 3,7 procent, men2 procent framstår som en mer realistisk långsiktig utveckling.Med en medioker tillväxt och inkomstutveckling på 2 procent blirpensionerna ungefär som i ATP, men förhoppningsvis ger det nyasystemet för de flesta något bättre pensioner.

FAKTARUTA: Raka rör

I det nya pensionssystemet får man ut det man har betalat in,plus uppräkning med inflationen och en viss avkastning. Inuvarande ATP är bara de femton bästa åren pensionsunderlag. Densom inte haft någon pensionsgrundande inkomst får i ställetgarantipension, som är något bättre än dagens folkpension. Denbetalas helt av staten. Tid med små barn, värnplikt och studierskall också ge viss pensionsrätt.

Även denna del betalas av staten (och skattefinansieras).Förtidspensioner skall ligga utanför själva ålderspensionen.Även den som arbetar mycket kort tid får i regel mer ängarantipensionen. Pensionen kan tas ut från 61 års ålder utanövre åldersgräns. Man kan välja att ta ut bara en del avpremiereservpensionen och även göra uppehåll. Enligt lag har manrätt att arbeta kvar till 67 års ålder (vilket nu dock inskränkstill 65 år i många avtal). Man får arbeta och ta ut pensionsamtidigt. Även förvärvsinkomster över 64 års ålder gerpensionsrätt, till skillnad mot idag.De som är födda 1954 ochsenare får pensionen helt från det nya systemet. Födda 1937 ochtidigare får helt ATP. Mellangenerationen får delar av bådaenligt följande regel:

Födda 1938 får 4/20-delar av det nya, resten från ATP, födda1939 får 5/20, födda 1940 6/20 och så vidare till födda 1953 somfår 19/20-delar av det nya. Pensionsavgiften blir 18,5 procent påpensionsgrundande inkomst,det vill säga i allmänheten lönen.Hälften betalas som arbetsgivaravgift, hälften som egenavgift.Av 18,5 procentenheter skall 2,5 gå till en premiereserv övervars placering man själv råder. För dem som inte väljer placeraspengarna i en AP-fond med försiktiga placeringsregler. Helaavkastningen och kapitalet går till den så kalladepremiepensionen. De senare, 16 procentenheter, går till någotsom kallas inkomstpension. Ingen fond byggs upp, utan avgiftenanvänds till årets utgående pensioner. Den nuvarande AP-fondenblir buffert och kommer först att nästan tömmas, därefter ökaigen om 30-40 år. Det inbetalade beloppet räknas grovt sett uppmed BNP-utvecklingen. Den har under de senaste 25 åren varitomkring 2 procent, men låg tidigare under 1900-talet på 3procent. Om det nya pensionssystemet ökar arbetsviljan och därmedinkomsterna, vilket ju är syftet, kommer också pensionerna attstiga snabbare.