Sågkamp i Husqvarna

Utvecklingen i trädgårdstuktaren Husqvarna i våras applåderades i tysthet av finansmannen Fredrik Lundberg som (med några undantag) gjort sig känd för att aldrig sälja en aktie. Hans strateger hade räknat ut en finess: de tidigare dyra A-aktierna i Husqvarna skulle falla i pris och betalas till samma kurs som B-aktierna.

Fondemissionen i motorsågs- och gräsklippartillverkaren i våras föreföll annars helt okontroversiell. Alla ägare var överens om att maktdominansen hos de röststarka A-aktierna i Husqvarna, ett arv från tiden som dotterbolag i Electrolux, behövde mildras. Saken klubbades igenom på årsstämman i april i år: alla aktieägare, A- som B-aktieägare skulle få tre nya röststarka A-aktier för tio gamla aktier. I ett slag ökades därmed antalet röststarka A-aktier från 9,5 miljoner till nära 100 miljoner.

Med så många A-aktier skulle prisskillnaden mellan aktieslagen minska. Så när emissionsplanerna blev kända utlöste det därför febril verksamhet bland strategerna på Lundbergs Stockholmskontor på Hovslagargatan på Blasieholmen, bara ett stenkast från Arsenalsgatan där Wallenbergfamiljens Investor har sitt huvudkontor. Aktiviteten går att spåra i den officiella ägarstatistiken.

Fredrik Lundberg fyrfaldigade under april i år, månaden före emissionen antalet B-aktier i Husqvarna till 7 miljoner. Ett par veckor senare fick han maktutdelningen, 2 miljoner A-aktier vilket blev grundplåten till den uppköpsräd som han under sommaren drivit i Husqvarna. För taktiken visade sig fungera precis som strategerna hade tänkt. Under våren och sommaren har Lundbergs sålt ut sina billigt inköpta B-aktier och dammsugit marknaden på mer röststarka A-aktier. Resultatet såg vi i förra veckan. Lundbergs nådde upp i 10,1 procent av rösterna i Husqvarna.

De återkommande köpen har följts med spänt intresse av den största ägaren, Wallenbergfamiljens Investor, som för säkerhets skull också har köpt på sig röststarka aktier för att behålla distansen till uppvaktningen. Under perioden från i maj till nu har Investors röster i Husqvarna ökat från 17 procent till 23 procent. På torsdagen flaggade Investor för 25 procent av rösterna efter ytterligare köp.

– Det är roligt att han delar vår positiva syn på Husqvarna. Och vi har själva ökat vårt innehav. Vi köpte under andra kvartalet för 200 miljoner kronor och under årets första kvartal för 252 miljoner kronor, säger Investors talesman i investerarfrågor Fredrik Lindgren.

Wallenbergarna rustar sig med andra ord för maktstrid. Hos Sveriges viktigaste finansfamilj är försiktighet en dygd, inte minst för att den har erfarenhet av fientliga uppköpskampanjer sedan tidigare. Mest känt är när finansmannen Sven-Olof Johansson 1991 utmanade Wallenbergarna om makten i Saab-Scania. Den gången slutade tvekampen med att familjen köpte ut utmanaren.

Håller samma sak på att hända nu?

Från Fredrik Lundbergs håll har locket lagts på. Mest vägledning får en utomstående antagligan av vd-ordet i Lundbergs årsredovisning där Fredrik Lundberg säger sig eftersträva “en fortsatt diversifiering av vår verksamhet”. Det heter, från informationschefen Roger Ekström, att Husqvarnainnehavet är en långsiktig investering i ett välskött bolag, men några planer på vad som ska hända framöver avslöjas inte.

Husqvarnas informationsenhet berättar att Lundbergs analytiker varit på enskilt besök hos Husqvarnaledningen men tillägger att det är normalt för storägare att göra just så. Fredrik Lundberg själv sägs dock inte ha medverkat.

Lundbergs uppköpsräd är för all del inte hans första i Sveriges största maktsfärer. Under de senaste åren har Lundbergs köpt ordentliga maktportioner i verkstadsbolaget Sandvik och dessutom trängt in i Handelsbanksfärens hjärta, genom köpen av stora aktieposter i investmentbolaget Industrivärden och Handelsbanken (Affärsvärlden 23/2007).

De stora köpen i Husqvarna representerar emellertid något nytt. Senaste gången som de två familjernas vägar korsades var 1991, när fastighets- och bankkrisen just skulle explodera. Det året sålde Lundbergs sina poster i det dåvarande Wallenbergbolaget Alfa Laval när Tetra Pak lade ett bud. Året dessförinnan såldes innehavet i Wallenbergs Incentive. Lundberg har heller inte tvekat inför att ge sig på familjens maktbolag. Så sent som sommaren 1991 gick han upp i ägande till 6 procent i Providentia, som vid sidan av Investor var Wallenbergfamiljens främsta maktbolag.

– Det kan bli dramatik framöver, säger en analytiker och konstaterar att i så fall räcker inte ett innehav på tio procent av rösterna i Husqvarna.

– Det garanterar ingen plats vid makten, säger analytikern.

Vad är det som gör att Fredrik Lundberg ökat sina innehav i just Husqvarna och inte i till exempel Atlas Copco och SKF, två andra Wallenbergbolag där han sitter på mindre aktieposter i storleksordningen 130 000-200 000 aktier?

Ett svar kan vara att Husqvarna är betydligt mindre och därmed lättare att få kontroll över. Strategin liknar därmed uppköpen i Industrivärdenbolaget Indutrade.

Är syftet att skaffa sig makt över Husqvarnas framtida utveckling kunde timingen i vart fall inte vara bättre. Enligt de beslut som fattats av årsstämman tidigare i år är fredagen den 31 augusti, alltså i övermorgon, en nyckeldag för att skaffa sig inflytande i Husqvarna. Då avgörs vilka som får sitta i nomineringskommittén för att utse nästa års styrelse. Som näst största ägare är Fredrik Lundberg självskriven för en plats vid bordet.