Säkra kulorna på toppen

När kullagertillverkaren SKF köprekommenderades i mitten av augusti hade aktien under några år lidit av att alltför högt uppskruvade förväntningar inte infriats. Kursfallet ner till dryga 164 kronor innebar dock att pessimismen blivit väl stor och att verkstadsbolaget snarare underskattades, vilket innebar ett intressant läge att köpa aktien.

Nedgången fortsatte under höstens börsturbulens till en kurs strax under 140 kronor. Därifrån har aktien i en nästan spikrak rörelse stigit över 40 procent till rekordnivåer strax under 200 kronor. Vår riktkurs på 190 kronor har uppnåtts och passerats på bara drygt fem månader.

Rallyt beror till stor del på allmänna faktorer som att investerarnas aptit på cykliska aktier snabbt blivit större, ökad optimism om Europa tack vare ECB:s kommande kvantitativa lättnader samt den kraftigt försvagade kronan. Mer företagsspecifikt har ledningsskiftet i SKF varit en katalysator. Vid årsskiftet tog förre Höganäs-chefen Alrik Danielson över vd-posten. Han var innan dess en långvägare på SKF där han jobbade 1987–2005. På Höganäs gjorde han ett så bra jobb att institutioner satte sig på tvären och tvingade fram ett höjt bud innan de släppte sina aktier.

Redan i början av december aviserades en ny organisationsstruktur där affärsområdena Strategic Industries och Regional Sales and Service, vilka står för omkring två tredjedelar av SKF:s omsättning, slås samman till ett affärsområde kallat Industrial Market. Alrik Danielson tar samtidigt rollen som ansvarig för detta affärsområde. SKF-ordföranden Leif Östling visade i samma veva att han tror på sin nye vd. Den tidigare Scania-chefen köpte nyligen aktier för omkring 55 miljoner kronor.

Uppgiften för SKF:s starka ledningsduo är nu att ta koncernens rörelsemarginal upp till det finansiella målet 15 procent. Nivån kan ställas i relation till fjolårets marginal på 11,7 procent, exklusive engångsposter, respektive SKF:s tidigare toppår 2010 och 2011 då marginalen låg på 13,8 respektive 14,5 procent. Den som blickar längre tillbaka noterar dessutom en fin långsiktig trend med kontinuerligt stärkt lönsamhet.

I syfte att behålla denna trend har Alrik Danielson aviserat ett rejält sparprogram bland tjänstemännen, en reduktion på 1 500 anställda som ska spara 1,2 miljarder från slutet av 2016. Det innebär cirka 1,7 procentenheter på rörelsemarginalen. Att sparprogrammet främst avser affärsområdet Industrial and Market respektive koncerngemensamma funktioner är intressant eftersom det är SKF:s fordonsdivision Automotive som är det stora sorgebarnet med väsentligt lägre lönsamhet än koncernens övriga affärsområden. Ledningen har samtidigt aviserat en översyn av Automotive. Att ledningen uppenbarligen inte ser någon större besparingspotential inom Automotive gör att det osar strukturaffär, antingen en avyttring eller förvärv med syfte att bygga upp en starkare position och bättre pricing power.

Om SKF lockar med fin historik och en bra ledning som redan börjat jobba med att lyfta lönsamheten ser vi två frågtecken: den organiska tillväxten respektive värderingen. SKF lär få svårt att nå marginalmålet utan medvind i form av förbättrad efterfrågan. Men i Europa, där SKF hämtar 41 procent av försäljningen, är tillväxten i princip obefintlig. Samtidigt var fjolårets rörelsemarginal exklusive engångsposter i linje med genomsnittet på 11,7 procent under de senaste tio åren. På en sådan normaliserad lönsamhet hamnar p/e-talet på 18, vilket inte är någon fyndnivå. För långsiktiga investerare är det inte fel att behålla SKF, men i vårt korta ettåriga perspektiv innebär kursrusningen att möjligheterna till positiva överraskningar minskat. Med viss tvekan drar vi ner till neutral i hopp om att kunna köpa aktien billigare framöver.