”Sälj, sälj, sälj”

”Jag har predikat internt, lite som en tokig man: sälj, sälj, sälj”, var kanske det mest talande citatet.

I förra veckan damp det ner en inbjudan till en förhandsvisning av en studie som Svenska Riskkapitalföreningen genomfört. Ämnet för studien, som presenteras i februari, var hur private equity-noteringar på börsen utvecklats, såväl absolut som relativt marknaden.

Undertecknad skrev en artikel på just detta tema häromåret (nummer 16/2012), där 17 börsnoteringar av private equity-ägda bolag från 2002–2011 synades. Relativt börsen var avvikelsen liten och hade knappast någon statistisk signifikans. Mer slående var att bolagen i absoluta termer framstod som en sämre affär. Det visade sig nämligen att ungefär två tredjedelar av pe-bolagens introduktioner har gått att köpa 20–50 procent under introduktionskursen inom alltifrån några månader till ett par år efter börsnoteringen.

Och det är egentligen inte alls märkligt att det är så. Pe-fonderna jagar absolutavkastning, medan traditionella aktiefonder som måste vara i det närmaste fullinvesterade jagar relativavkastning. I lägen då börsen börjar framstå som dyr kan pe-bolagen sälja bolag till en normalvärdering eller rent av en hög värdering, så länge den värderingen relativt sett framstår som attraktiv för traditionella fondförvaltare.

Pe-bolagens aktivitet på börsen, uppköp respektive börsnoteringar, kan därför betraktas som en indikator på var börsen befinner sig i cykeln. En genomgång av fjolårets aktivitet ger då anledning att bli något orolig. Sex bolag sattes på börsen, helt eller delvis av pe-bolag: Munksjö, Thule, Inwido, Scandi Standard, Com Hem och Bufab. Dessutom var EQT:s vd Thomas von Koch privat med och satte Bactiguard på börsen.

På uppköpsfronten dominerade i stället de industriella köparna. Exempelvis köpte Geberit upp Sanitec, Lexmark vann budstriden om Readsoft, Acando tog över konkurrenten Connecta och Volkswagen köpte till slut upp hela Scania. Av alla bud på Stockholmsbörsen under fjolåret finner jag bara ett med ett pe-bolag som köpare, det var när amerikanska GTCR köpte ut den mångåriga kursfloppen Cision.

Och för i år ser det ut som att fler pe-noteringar på börsen är att vänta. Brittiska 3i håller redan på att sälja in Eltel Networks. Om investerarna kan lägga OW Bunker-haveriet åt sidan kanske Altor kan notera Dustin och/eller Carnegie Investment Bank. EQT lär ha Scandic Hotels redo för börsen. Och kanske sätter Triton Alimak Hek på börsen.

Den som vill få en förklaring till varför pe-bolagen förefaller mer sälj- än köpsugna rekommenderas att lyssna på en oväntat frispråkig EQT-vd som intervjuades av Financial Times i mitten av november i fjol. Där talade Thomas von Koch om en kreditfest som kommer att sluta med tårar och att EQT under året i hög grad varit nettosäljare. ”Jag har predikat internt, lite som en tokig man: sälj, sälj, sälj”, var kanske det mest talande citatet.

I intervjun påminde von Koch också om att industriella köpare ökat sin aktivitet rejält. Enligt honom brukar de dyka upp precis på toppen när de är vid stadd kassa, men har dålig tillväxt i sin egen affär och är pressade av aktieägarna att agera.

Med stöd av framför allt relativavkastningsjagande long only-fonder lär pe-bolagen lyckas sätta ytterligare några bolag på börsen i år. Privata investerare som siktar på absolutavkastning gläds åt att utbudet av bolag på Stockholmsbörsen ökar. Om någon pe-notering ser spännande ut är det inte en given no-no, men historien visar att en dos tålamod kan vara ack så lönsamt när smarta investerare försöker förföra med glättiga prospekt.

Tuff start – bra på sikt

Ballingslöv, Duni och Nederman, tre bolag EQT satt på börsen, har alla utvecklats bättre än index. Men alla aktierna har gått att köpa betydligt billigare efter en tid. Bara fyra månader efter börsintroduktionen i juni 2002 kostade Ballingslöv 40 kronor, att jämföra med noteringskursen 64 kronor. Nederman föll från introduktionskursen 87 kronor till 51 kronor vid årsskiftet 2008/2009. Duni såldes in på 50 kronor i november 2007, men gick att köpa för 24 kronor i december 2008. Thomas von Kochs Bactiguard har också inlett trist – från en introduktionskurs på 38 kronor i juni i fjol har aktien fallit till 17 kronor.

 

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.