Samkönade parrelationers rättsliga status i EU – En studie av EG-rättens förhållande till samkönade äktenskap och registrerade partnerskap

Uppsatsens problematik
Det pågår en tydlig trend i de europeiska staternas rättsordningar mot att tillerkänna samkönade parrelationer en rättslig status. Utvecklingen berör inte minst Sverige, vars äktenskapslagstiftning den 1 maj 2009 har öppnats även för samkönade par. Vissa länder har valt att öppna sin äktenskapslagstiftning även för samkönade par, andra länder har infört nya rättsinstitut som grundar en ny civil status och ytterligare andra länder har valt att införa regler om registrerat samboende. Samtidigt ställer sig flera stater i Europa helt främmande inför att ge något rättsligt erkännande till samkönade parrelationer, det gäller även sådana relationer som har formaliserats utomlands.

Dagens globaliserade samhälle präglas av en hög grad av mobilitet. Frågan om personers civilstånd är därför en angelägenhet som allt oftare måste sättas in i en internationell kontext. När samkönade par flyttar till andra stater möter de inte sällan situationer där deras civilrättsliga status inte erkänns, varpå så kallade ”haltande rättsförhållanden” uppstår. För femton år sedan hade det troligtvis inte funnits gemenskapsrätt att beakta på området för erkännande av utomlands formaliserade parrelationer, men de senaste åren har EU-samarbetet genomgått betydande förändringar. Den fria rörligheten för personer har breddats och förstärkts, likabehandlingsprincipen har vunnit ny mark och EG har blivit en aktör på den internationellt privat- och processrättsliga arenan.

Syfte och metod
Syftet med denna uppsats är att utreda rättsläget beträffande formaliserade samkönade parrelationers rättsliga status i EU, eller annorlunda formulerat, huruvida medlemsstaterna har EGrättsliga aspekter att ha hänsyn till vid frågan om erkännande av samkönade parrelationer. Frågeställningen är om familjerättsliga begrepp såsom ”make/maka” och ”familjemedlem” i en EG-rättslig kontext idag även kan anses omfatta samkönade makar och registrerade partner. Frågan behandlas i tre olika sammanhang, nämligen avseende rätten till fri rörlighet för personer, rätten till likabehandling och inom ramen för det civilrättsliga samarbetet. I uppsatsens fokus står analys av EG-rättsliga sekundärrättsakter och praxis mot bakgrund av konstitutionellt EG-rättsliga principer.

Analys och slutsats
Den Europeiska gemenskapens förhållningssätt till samkönade parrelationer har förändrats över tid, bland annat har den EG-rättsliga principen om likabehandling utvidgats till att omfatta sexuell läggning. På grund av denna princips kodifiering, i såväl artikel 13 EG-fördraget som artikel 21 EU-stadgan, har samkönade par erhållit ett EU-/EG-rättsligt beskydd, framför allt som artikel 13 EG har genererat direktiv 2000/78/EG. Räckvidden av direktiv 2000/78/EG prövades i Maruko-målet år 2008, där EG-domstolen fastslog att olikbehandling av registrerade partner i förhållande till gifta makar konstituerar direkt diskriminering på grund av sexuell läggning. Utvecklingen framstår som tydlig vid en analys av EG-domstolens praxis. De tidiga avgörandena har följts av regeländringar eller ändrad praxis, vilket har överspelat deras rättsliga relevans.

Vidare har gemenskapslagstiftaren infört särskilda definitioner som tar sikte på samkönade parrelationer vid utfärdandet av EG-rättsakter. Ett betydelsefullt exempel är det så kallade rörelsedirektivet 2004/38/EG, vilket reglerar unionsmedborgares fria rörlighet inom EU. I direktivet anses, förutom gift make/maka, en registrerad partner till en unionsmedborgare som familjemedlem. En liknande utveckling uppvisas vad gäller den fria rörligheten för rättsliga avgöranden. Medan de något äldre förordningarna rörande domsrätt och erkännande saknar särskilda stadganden gällande samkönade parrelationer, har i de nyare lagvalsförordningarna införts definitioner som tar sikte på vissa modeller av registrerade partnerskap. De nyinrättade definitionerna visar på en tendens hos gemenskapslagstiftaren att börja ta formaliserade samkönade parrelationer i beaktande. Beaktandet sker indirekt genom hänvisningar till medlemsstatens nationella rätt. I nuläget omfattar definitionerna dock endast registrerade partnerskap vars rättsliga verkningar kan likställas med äktenskapets. För samkönade äktenskap och olikkönade registrerade partnerskap saknas det gemenskapsrättsliga riktlinjer. I uppsatsen analyseras den bristande giltigheten av i huvudsak samkönade äktenskap ur ett konstitutionellt EGrättsligt perspektiv. Sammanfattningsvis kan konstateras att bristande erkännande av utomlands formaliserade samkönade parrelationer strider mot EG-rätten på flera sätt.

Författarens kommentar till valet av ämne
Samkönade parrelationers civilrättsliga status är en högaktuell fråga, inte minst i Sverige, vars äktenskapslagstiftning den 1 maj 2009 öppnades även för samkönade par. Det råder en disparat utveckling i EU:s medlemsstater på området och frågan är i många länder mycket kontroversiell. Vid mina studier i Tyskland fick jag ett nytt, EG-rättsligt perspektiv på frågan.

Bristande erkännande av utomlands ingångna samkönade äktenskap och registrerade partnerskapuppvisar i princip likheter med bristande erkännande av utomlands producerade varor, nämligen de utgör hinder mot den fria rörligheten. I flera fall har medlemsstaters principfrågor, för Sveriges del kan förbudet mot alkoholreklam nämnas som exempel, fått ge vika för det EG-rättsliga påbudet om fri rörlighet. På grund av de betydande materiellrättsliga konsekvenser som i vissa stater följer av äktenskap (underhåll, förmögenhetsförhållanden, försäkringar m.m.), ville jag undersöka EG-rättens förhållande till bristande giltighet av ett utomlands ingånget äktenskap eller registrerat partnerskap.