SBAB ruskar om

El, tele och finansiella tjänster är några av de största utgiftsposter som hushållen har. Ändå är det just när det gäller sådana upphandlingar som vanliga människor är minst benägna att jämföra priser och andra villkor. I vissa fall är trögheten begriplig, inte minst när man ska låna eller placera pengar. Fondsparandet är ju inlåst, eftersom reavinstbeskattningen gör det olönsamt att byta förvaltare.

Fyra dominanter

Men när det gäller bolån finns inga andra spärrar än löptiden. Ändå domineras marknaden helt av de fyra stora bankkoncernerna.

Det går inte att hävda att de tar ut övervinster. Skillnaden mellan bankernas upplåningsränta och den ränta som tas ut av bolånekunderna har minskat väsentligt de senaste åren. I början av 1990-talet låg den kring 1,5 procentenheter. I dag är marginalen runt en procent. Det är lågt internationellt sett.

Ändå är prisdumpningsinitiativet från SBAB, Statens Bostadsfinansierings AB, välkommet. Bolaget erbjuder nya kunder som tecknar lån över internet en ränterabatt på hela 1,4 procentenheter under de första tre månaderna av lånets löptid. Därefter återgår räntan till ordinarie nivå. Visserligen kan man kanske tycka att tremånaderserbjudandet är något av en gimmick eftersom det uppmuntrar till kortsiktigt tänkande i en finansiell transaktion (bofinansieringen) som oftast varar i decennier.

Men det finns två fullgoda argument för SBAB:s agerande. För det första bidrar bolaget till att fösa över en större del av kundstocken till internet, vilket ger effektivitetsvinster. För det andra bidrar SBAB till att fler kunder aktivt börjar jämföra vad de betalar för sina bolån.

En invändning är att företag inte bör underprissätta en produkt för att vinna kunder. Det är nonsens. Hur många leverantörer erbjuder inte fria abonnemang och olika slags presenter för att öka sin försäljningsvolym? Naturligtvis tar man igen kostnaden på litet längre sikt.

Statliga fördelar

En viktigare invändning är att SBAB är ett helstatligt bolag som inte agerar på marknadsmässiga villkor. Tack vare att staten är ägare kan SBAB finansiera sig billigare på kapitalmarknaden än konkurrenterna. Det är knappast rimligt. Men de socialdemokratiska regeringarna har allt sedan mitten av 1980-talet uppskattat att ha en statsägd utpost på finansmarknaderna. Från SBAB:s eleganta lokaler vid Norrmalmstorg i Stockholm har hundratals bolånemiljarder styrts ut mot allehanda objekt.

Till en början gick pengarna, efter summarisk kreditprövning, mest till kommunala bostadsbolag. När åtskilliga av dessa tangerade gränsen till obestånd fick finansdepartementet komma och städa upp och ta över den sämsta delen av beståndet vilket lades i ett särskilt bolag, Venantius.

Bosse Ringholm är bara den senaste i raden av finansministrar som försvarat SBAB som statligt bolag. I ett interpellationssvar i riksdagen nyligen framhöll Ringholm att »det pågår ett betydande strategiarbete för att utveckla företagets verksamhet«. Den nu pågående tremånaderskampanjen är ett led i denna strategi. Regeringen brukar motivera SBAB:s status med att priskonkurrens behövs på en oligopolartad marknad. Det är alldeles riktigt.

Men argumentets logiska konsekvens är i så fall att konkurrens även behövs i de jättelika domäner i stat och kommun där få eller inga alternativ syns till.