Se upp – bubblan hotar att brista

Normalt är det en god signal när räntorna börjar stiga. Det brukar betyda att konjunkturen håller på att vända uppåt och att hjulen sätter fart igen. I den bästa av världar är det där vi befinner oss nu: de långa amerikanska räntorna har börjat röra sig försiktigt uppåt nu när Irakkriget tycks vara över.

Och eftersom räntorna fortfarande ligger på historiskt låga nivåer är de knappast hämmande för en ekonomisk återhämtning. Den amerikanska 10-årsobligationen ligger under fyra procent och femåringen ligger under tre procent, den lägsta nivån på över 40 år.

Nu märks emellertid en viss nervositet för vad som ska hända med de amerikanska obligationsräntorna den närmaste framtiden. Inte minst den amerikanska centralbanken oroas för att de ska stiga alltför mycket, alltför snabbt och därmed skapa turbulens på de finansiella marknaderna, något som i förlängningen kan sänka den amerikanska ekonomin.

Två hotbilder, som var och en beskriver två extremlägen, skissas upp. Det intressanta är att sannolikheten för att någon av dem ska inträffa är högre än på mycket länge.

Det första hotet handlar om obligationsbubblan. De amerikanska obligationsräntorna kan egentligen bara gå åt ett håll, uppåt. Normaliseras konjunkturen och inflationen är obligationsmarknaden kraftigt övervärderad.

Enkla räkneexempel visar att obligationer kan ta hutlöst mycket stryk om räntorna stiger snabbt.

Exemplen tar avstamp i ränteuppgången 1994 och 1995. Då föll obligationerna med 20 procent på nio månader. En liknande utveckling nu skulle slå hårt inte minst mot de pensionsförvaltare som redan har förlorat stora belopp på aktiemarknaden. Nu riskerar de att förlora ännu mer pengar på obligationer som faller i värde. Sedan gäller det förstås att pricka in när i tiden den snabba räntehöjningen kommer. Hösten 2004 är en vanlig bedömning, bland pessimisterna.

Men om räntan stiger får det för all del också positiva effekter på försäkringsbolagen. Då sjunker värdet på de framtida åtagandena gentemot de livförsäkrade. Risken är inte längre så stor vilket betyder att det trots allt kan finnas ett utrymme för att köpa aktier, som har större risk men högre avkastningschans.

Effekten av ränteuppgången beror därför på hur stor aktieandel som finns i portföljerna i utgångsläget. De livbolag som har minst 10-15 procents aktieandel, och här återfinns de flesta, behöver inte oroa sig för en snabb ränteuppgång. För även om man inte tjänar några pengar så äventyras inte sparkapitalet. De bolag som inte har några aktier kvar, de nystartade, drabbas hårdare.

De svenska försäkringsbolagens intresse för aktiemarknaden är intimt förknippat med utvecklingen för den amerikanska obligationsräntan. Rätt signal just nu är att räntan börjat stiga vilket får obligationspengar att söka sig tillbaka till aktiemarknaden. Det handlar ännu inte om några större mängder. Men trenden ser ut att ha vänt, och det är psykologiskt viktigt för aktörerna på kapitalmarknaden.

Optimisterna pekar också på att den positiva undertonen på aktiemarknaden bör kunna hålla i sig ett bra tag till, åtminstone över sommaren. Det beror på att säljarna är som bortblåsta. De europeiska försäkrings- och livbolagen har på kort tid gått från att ha 40 procent av tillgångarna i aktier till låga tre procent.

Svenska försäkringsbolag går inte lika drastiskt till väga, de har gått från en aktieandel kring 50 procent till nära 35 procent vid slutet av förra året. De traditionella svenska livbolagen har pressat ner sin aktieandel till 25 procent. Folksam Liv och Länsförsäkringar Liv har till exempel halverat sin aktieandel till 17 respektive 20 procent på ett år.

Det andra hotet mot ekonomin är om centralbanken Fed inför okonventionella metoder. Det betyder att den amerikanska ekonomin gått från att vara dålig till att bli ännu värre.

Faller konjunkturen igen, och bildar en “double dip”, tvingas den amerikanska centralbanken sänka bankernas låneränta – Fed Funds – från nuvarande rekordlåga 1,25 procent till kanske 0,5 procent. Men sedan är det stopp, om den amerikanska centralbanken inte vill riskera att hamna i en japansk situation med både noll ränta, noll tillväxt och därtill amerikansk deflation.

Centralbanken började tala om att tillgripa “icke-konventionella metoder” i november förra året. Den frispråkige Fed-ledamoten Ben Bernake har talat om det igen alldeles nyligen.

Till dessa icke-konventionella metoder hör exempelvis att centralbanken börjar köpa obligationer för att därmed mer direkt pressa ner den långa räntan. Det skulle ge livbolagen ett skydd undan det värsta deflationscenariot.

Lyckas operationen, och placerarna litar på att räntan inte kommer att stiga igen, så ökar riskaptiten hos placerarna. Pengar kommer att söka sig tillbaka till aktier igen.

Pessimister pekar på att den amerikanska ekonomin kommer att växa i lägre takt än den långsiktiga trenden ett bra tag. Ett verkligt lyft kan komma först den dag då de amerikanska konsumenterna återbetalat sitt berg av skulder. Innan dess kan vi få se stigande räntor utan tillväxt i ekonomin.

De två hotbilderna kan ses som hjärngymnastik avsedd för dem som vill vara förberedda för värsta tänkbara utfall. Men det går samtidigt att vara positiv. Den inflytelserika affärstidningen Barrons ser i sitt aprilnummer en köpsignal på aktiemarknaden för första gången på många år.

“Det är inte så att aktiemarknaden ser ut att ladda för en snabb vändning, men det är definitivt inte säljläge längre”, skriver Barrons.

Den nuvarande köpsignalen dök upp i november då fallande räntor på företagscertifikat till nystartade företag började skönjas. Bättre lånevillkor kommer att underlätta tillväxten, men med ett antal månaders fördröjning.

I det scenariot är det köpläge nu, med en brasklapp: det gäller på kort sikt.