Skogsbolagen – nydisciplin bådar gott

Det är lätt att i efterhand vara kritisk till fusionshetsen, den farsot som åren kring sekelskiftet löpte från bransch till bransch och resulterade i en rad misslyckade förvärv. Men i den mogna och kapitalintensiva skogsindustrin har den kraftiga konsolideringen mest fört med sig goda erfarenheter.

Effekterna av de stora bolagens strategiomläggning från att investera i nya pappersmaskiner till att i stället köpa varandra, renodla och knoppa av verksamheter syns tydligt ett lågkonjunkturår som 2002. Efterfrågan på de flesta papperskvaliteter, från tidningspapper till wellpapp, har varit låg.

TALL: Ett typiskt barrträd.

Ändå har priserna och marginalerna tack vare den nya disciplinen, låg kapacitetsutbyggnad och färre frifräsare som producerar sönder marknaden kunnat upprätthållas. Och borträknat vissa sågverk, tjänar nästan alla bra med pengar i rörelsen. De flesta i nivå med 2001 vilket är mer än vad som förväntades när 2002 började.

Allra bäst går det för de bruk som har avlägsnat sig från massan och förädlar råvaran mest. Med väl avvägda investeringar har pappers- och kartongföretaget Holmen klarat att hålla vinstmarginaler före skatt på runt 15 procent.

Snäppet efter ligger hygien- och wellpappföretaget SCA med runt 9 procents vinstmarginal. Båda är numera långt ifrån de starkt konjunkturkänsliga och instabila verksamheter som skogsföretagen en gång var. I stället är den vanligaste kommentaren från analytikerhåll inför kvartalsrapporterna att “inget dramatiskt väntas”.

En annan trend är att nischspelarna tack vare storbolagens strukturaffärer och inriktning på stora bruk och papperssegment, har ett större spelutrymme. Det medelstora massa- och pappersföretaget Billerud skapades av bruk som varken Assidomän eller Stora Enso ville fortsätta driva i egen regi. Företaget blev en av de bästa börsintroduktionerna de senaste två åren och fortsätter att leva väl på sina starka positioner inom sina smala segment. Klippan, med sina färgade och extra tunna finpapper, mår också riktigt bra efter kraftiga besparingar.

De mindre bolagen får inte alltid den uppmärksamhet de förtjänar av aktiemarknaden. Skogskonglomeratet Munksjö hör till dem. Därför väckte det inte någon större förvåning när huvudägaren, den irländska förpackningsjätten Jefferson Smurfit, köpte ut företaget.

Fortsatt konsolidering och nya företagsaffärer är att vänta även nästa år. Soliditeten är god och allmänt är värderingarna av skogsbolagen inte avskräckande. Fortfarande är det (oftast) billigare att köpa företag än att bygga nytt. Många förvärv i skogsindustrin har slagit väl ut.

Men 2002 blottades även sämre avvägda köp. Cheferna i pappersföretaget Stora Enso var 2000 så ivriga att komma över en av få entrébiljetter till den amerikanska tryckpappersmarknaden att de betalade osannolika 40 miljarder kronor, nästan tre gånger omsättningen, för Consolidated Papers. Bolaget hade visserligen en lång historia av hög lönsamhet men det sades att det var för dyrt då och det visade sig redan 2002.

Under hösten tvingades Stora Enso att krypa till korset och skriva bort ett värde på 10 miljarder kronor.

Stora Enso har inte gjort något större förvärv sedan dess. Ledningen har dock samma aggressiva inställning till att växa via förvärv som tidigare.

Med huvudkontoret i London och är man kanske redo att förverkliga de globala ambitionerna. Bolagets förvärvskommitté har ett tiotal möten per år men har ingen lätt uppgift. I Europa hindrar den dominerande positionen och EU:s konkurrensmyndigheter fortsatta köp, i USA är priserna höga och i Asien och Sydamerika finns få bra företag till salu.

Men pengar saknas inte. Frågan är hur mycket de brinner i fickan.

Fler företagsköp är säkert att vänta också från SCA. Bolaget har en räcka lyckosamma större och mindre förvärv bakom sig. Det kan bli fler mindre köp inom både hygien och wellpapp.
De mindre bolagen vill inte vara sämre och letar också köpobjekt inom sina nischer. Både Rottneros och Billerud är överkapitaliserade. Ett massabruk som är till salu är sannolikt Aspa i Munksjö, där de nya ägarna visat större intresse för förpackningsrörelsen än massaproduktionen.

Ett stort frågetecken i det svenska skogspusslet är Kinneviksägda Korsnäs. Efter huvudägaren Jan Stenbecks död är osäkerheten större än någonsin om vad som ska hända med kassakon.

Det har inte varit någon hemlighet att Kinnevik har behövt fylla på sina reserver för att täcka upp förlustsatsningar inom telekommunikation och media. Under 2002 såldes skog för 2 miljarder kronor till statliga Sveaskog. Det kan bli fler affärer. Efter en renodling och neddragningar 2001 producerar Korsnäs främst vätskekartong och vit liner. Kartong kommer också från Sveaskogs Frövi.

Sågverksindustrin har varit inne i ett mörker. Kanske har det börjat ljusna lite. Omstruktureringen fortsätter. Södra skogsägarna köpte Geijerträ under 2002 och i skogsaffären mellan Korsnäs och Sveaskog ingick en sågverksrörelse.

Men konsolideringen går långsamt och koncentrationsgraden ligger långt efter andra delar i skogen. Enligt Stora Enso har de tio största sågverksbolagen ökat sin andel av den europeiska marknaden till 23 procent från 16 procent 1995.
Jämförelsevis har de fem största tillverkarna av tryckpapper, för magasin som till exempel Affärsvärlden, 80 procent.

Sågverksbranschen har ändå anledning att glädjas. För första gången på länge var det mot slutet av året en marknad med större efterfrågan än utbud och den svenska produktionen av sågade trävaror ligger på rekordnivåer. Problemet är att priserna är på 1980-talsnivå.

Även nästa år tros bli vinstrikt för skogsnäringen även om förväntningarna sänkts successivt i takt med att allmänkonjunkturen spåtts en dystrare utveckling. Ett hot på sikt kan vara kapacitetsökningar inom bland annat hygien och magasinpapper. Företagen har gott om pengar.

De svenskanknutna bolagen har själva utbyggnadsprojekt på gång. Holmen bygger i Spanien, Stora Enso i Sverige och SCA i Nordamerika.